Att vara totalt hel igen

Alla planer måste börja med te och något gott att äta. 

Och ja, inte tackar jag väl nej till några varma bakverk, även om de innehåller mer kalorier än vad jag vill fundera på. Strunt samma, jag är ju superdålig på att äta frukost så, hit me, liksom.

Igår fick jag så äntligen höra hans röst igen, min älskade son som varit på semester med pappan och nya familjen. Det går liksom inte att förklara hur mycket balsam för själen det är, hans vackra röst. Min fina son. Gud som jag har saknat honom. Så, ett par timmar senare satt jag på tåget till Ystad för att hämta hem honom, lite vingklippt efter någon konstig infektion som slagit till med konstiga blåsor som blivit sår, på de mest utspridda ställen. Hans solsemester gick ett varv runt ett Mallorikiskt sjukhus innan han kom hem. Så här sitter vi med en salva som ingen av oss kan översätta bipackssedeln på, tvättar, smörjer och låter bli att ta i samma saker. Allt tvättas med sprit och handdukar hålls var för sig. Handspriten går varm. Vissa av såren ser bättre ut, men det på fingret gillar jag inte, tur jag jobbar på sjukhuset så jag kan norpa åt mig ett svenskt utlåtande imorgon utan större problem. 

En plan som jag redan förverkligat, var att ge sonen en loftsäng till nya rummet. 

Hittade precis en sån som jag letat efter, på Blocket i Ystad, hämtade den samma dag som vi flyttade, nedmonterad och klar och inklusive 140 cm madrass - tokbilligt om man jämför. 

Vad jag inte tänkte på, var på hur svårt det är att bädda en säng mer än 1,5 meter upp i luften utan ett golv att stå på eller möjlighet att gå runt sängen... Men allt går med rätta viljan och en duktig fotograf. Och nu minsann, nu ska även sonen sova på de mjukaste underlakan som finns i världen. Inga utav hans andra underlakan passar ju, sängen är ju nästan dubbelt så bred nu, men våra underbara Beach House, de passar de.

Och det blev väl inte så tokigt i slutänden ändå - det är väldigt mysigt där uppe i luften.

Och så här tillbringar vår tiger sin helg.

Med all den nyvunna friheten han fått med införskaffandet av ett loppehalsband, så är det ibland svårt att veta var man ska ta vägen. Ytterdörren har vi lite på glänt och han är bara ute när vi är hemma, vill att han ska kunna ta sig in när han vill, som till exempel när man åker på stryk utav grannkatten, som verkligen inte gillade att det kommit ytterligare en fyrbenting till området. Men han är duktig, tigern, han ger igen och sen springer han hem. Och han har lärt sig att ljudet av godisburken betyder att vi vill att han ska komma hem. 

Så nu är hjärtat helt igen. Alla pojkar hemma igen och ikväll kommer Prins Valiant.

Ja, det räcker för denna söndagen tror jag. Nu är jag redo för en ny vecka.

Världen är så stor, så stor

Om man är en liten, liten (tjock) katt, som varit innekatt i snart två år, då är världen en stor, stor plats!

Men man måste lära sig någon gång! Och efter 45 minuter var det inte sååå farligt längre.

Men helt bekväm, det är han inte! Sen om det handlar om att ha ett lila koppel på sig (första gången för det också) eller om det var det blöta gräset eller de extremt läskiga fåglarna - det meddelade han aldrig. Även om det kom en del klagande ur honom, tillräckligt mycket för att jag skulle skämmas ögonen ur mig och hyscha lite försiktigt in i pälsen och se mig över axeln efter djurpolisen som säkerligen skulle komma och fråga vems katt jag egentligen bar omkring på!

Men det kom ingen djurpolis. Som tur var.

Det är onsdag, fast tisdag

Idag har kylan tagit tag i oss igen. 

20 stycken frusna själar som suttit i ett klassrum och slagits om värmefläktarna, snörvlat i kapp och tyckt allmänt synd om oss. Sen kunde ju inte dagens ämne om arbetsrätt pigga upp oss speciellt mycket heller, så energin gick från låg till obefintlig... Stackars George, han suckar lite snällt och skakar på huvudet och mumlar "Vi har problem" när vi sätter igång och diskutera och gestikulera. När vi har handuppräckning på vad som är en auktoritär ledarroll och en demokratisk och vi inte ens kan enas om det - då ser vi förtvivlan i hans ögon och jag kan riktigt höra hans tankar: "Aldrig igen - jag säger upp mig!"

Men arbetsrätt - nä, det är inget för mig... 

Visst är det bra att veta om skyldigheter och rättigheter, men vilken lag som stödjer vad, nej tack, jag tror jag letar upp en varm brasa istället och halvsomnar framför den....

Efter gårdagens Lundautflykt så sitter nu sonen och spelar sina nya Wiispel. Katten tycker husses ansikte är alldeles för ohårigt och gör sitt bästa för att gnugga av sig några hårstrån på den lille mannen som försöker rädda sina spelkontroller från kattassar och attackmonster. Själv sitter jag med immunte och begynnande nackspärr och har lite ångest över att jag hela tiden måste ha kalendern framför näsan för att komma ihåg vad det är för dag. För jag är inte överens med världen, för mig är det onsdag.... men jag kommer ju få ge mig när onsdagen väl börjar, om jag inte vill känna mig som om jag fastnat i en skymningszon där samma dag utspelar sig om och om igen. Så ok då, det är väl tisdag då, men jag vill att det ska vara onsdag, kan vi samsas om det?

Love

Att ha en första julafton

Igår hade vi Julafton Nr 1!

Det är ganska mysigt att kunna dra ut på julen, eller hur? Lilleman fick sin stora, stora present som han önskat sig sååå länge och resten av dagen satt han som klistrad med en Wii-kontroll i handen. Men när det var dags för gästerna att komma, så tog han tag i dukningen och tog fram alla julklapparna som skulle delas ut. Sötaste lille nissen! 

Ingen blev utan present så klart! Till och med buskatten fick en uppskattad ny kompis som han genast satte fart på - så han var lite svår att fånga på bild. Men en liten uppvriden mus med svängande svans, går ju inte att inte älska!! 

En underbar jullunch med bara det där som vi ville ha, bara lagom mycket och lussebullar till kaffet och mammas underbara klenäter, nom nom nom! Och när gästerna gått hem, slängde vi oss i varsin soffa igen och sonen kastade sig över sin nya Wii-spel igen, totalt borta från världen! 

En väldigt bra julafton, så där tre dagar innan den 24:e december och storm utanför fönstret!

Nu planerar jag klädvalet inför Julafton Nr 2 - som kommer utspela sig ute i skogen, i en liten stuga, med flera katter, roliga människor och någonstans i mitten kommer där även finnas en slottskyrka! Men mer om det när det väl är dags!

Love

Att ha den första snön

Yeay! 

Första snön som faktiskt ligger kvar! Tjock, kall och fortfarande lite singlande ner från himlen. Och ljust och tyst över staden. Industrifläkten Sven har tystnad, bilarna låter mindre och jag vet att när jag snörar på mig vinterstövlarna för en tripp på Lilla Österlen, så kommer det knarra lite under fötterna när jag går. 

Huden är tillbaka och jag ser fram emot en dag hos väninnan som verkligen visat att hon finns där i vått och torrt, som skickat små sms när jag varit nere och som alltid har en kram över. En till som är som jag, ärlig, rak och med ett av de största hjärtan jag känt av på länge. Som ringde igår och när jag med gråten i halsen berättade om hur dagen varit och hur dåligt jag mådde, sa att det är därför jag behövde komma ut till henne idag och bara få finnas till. Inget pjoskande, inget "stackars dig" vilket jag är så tacksam över. Det finns inget "stackars mig" - jag avskyr när någon säger så, för jag vet inte vad jag ska svara. Jag ser mig inte som en stackare, jag ser mig som mig - den som gör mitt absolut bästa varje dag och som inte är mer än vad jag är, en vanlig människa med känslor, åsikter och med massor av bubblande skratt som bara vill ut. 

Ja, huden är tillbaka, lagom tjock och lagom hård. Och hjärtat slår fortfarande lika hårt för alla i min omgivning.

Love!

Att ta efter katten

Kanske inte exakt för jag tror inte min rygg klarar av den ställningen, men ja, idag tar jag min que från katten - det är slappesöndag! Efter en snackstund med mamma som kom över och hjälpte mig med fladdret i bröstet så har jag nu krupit ner under filten i soffan. Lite snacks är inköpta och snart ska jag slänga in Downton Abbys julavsnitt i dvd och bara finnas till.

Så, ta det lugnt idag, glöm inte andas och slappna av, titta lite på något djur i er närhet. Det är av dem vi kan lära oss att slappna av!

Love, love, love

Vem startade industrifläkten?

Nu har sonen kommit hem igen och allas hjärtan är lite lugnare. Det är skönt att ha alla hemma igen.

Corven gillar inte stormen. Han gör sig redo att gå i ide fullständigt och när han inte ligger i knät på storebror så gömmer han sig under bordet eller under filten. Han vill bara att detta ska vara över nu.

Själv myser jag väldigt mycket!

Men tror ni att jag kunde hålla mig inomhus? Nä så klart inte...

När det kommer ett paket från finaste gudmor Yvette och härligaste lekfarbrorn (och även Gud i Jontons ögon) Magnus, så måste den ömma modern ut i stormen! Så apoteket, affären och hämta paket. Och vet ni vad? Det låter som en stor industrifläkt över hela stan! Det är lite charmen av att bo nära havet. Dånet från havet och vinandet runt knutarna när stormvindarna drar in över de öppna vattnen rakt in i staden. 

Idag blir det nog bara varma mackor till kvällsmat - gott och inte så himla nyttigt, vi behöver lite fett för att hålla värmen ikväll. Nu tar vi stormkväll och kryper tillbaka ner under filten! 

Love, love, love

Loppisrepris och nygammal dator

För er som har mig på fejjan och Insta så blir bilderna en repris, men de måste ju upp i bloggen också! Idag blev det hemstudiedag, än har jag inte börjat tyvärr. Fick låna hem min gamla lilla Vaio igår från mamma och hoppsan vad den behövde uppdateras! Min andra dator har fått för sig att ställa till problem, bland annat genom att inte öppna Office längre, något som är ganska livsviktigt för en student som har rapportskrivning att göra! Men så fort jag har vant mig vid den stora skärmen, att tangenterna sitter längre ifrån varandra och att ha siffrorna till höger om abc-knapparna! Och storleken på texten och ikonerna! Hjälp! Men det ska nog gå bra ändå, om det kommer med en extra bokstav här och där (eller om jag missar någon) så vet ni varför. Det betyder också att jag inte har mitt fotoredigeringsprogram i datorn längre så bilderna kommer inte bli helt skalenliga som jag vill, får använda mig av Picasa tills jag har bestämt mig för hur länge jag tänker låna den här. 

Det var loppis för ett par veckor sedan. Det sista Revhuset skulle rivas och allt såldes på loppis. Jag, linslusen, lyckades ju hamna i Ystads Allehanda igen - så klart! Den blåsiga dagen till ära, iklädd sonens Skabamössa som min härliga klasskamrat sytt. Passa på att kolla in länken, kanske kommer tomten med mjuka paket i år?? Den underbara fåtöljen som katten lagt beslag på ovan, kostade 40 riksdaler och kördes hem i mammas cab, väldigt försiktigt kan jag meddela! Jag och sonen skulle bara ha den! Även om ömma modern trodde jag hade förlorat vettet när jag sa att om hon inte tar den i bilen så BÄR jag den hela vägen hem! Men visst är den fin!? Och skön, framför allt!

Nu när jag äntligen uppdaterat datorn och den verkar vara på banan både med Office och det trådlösa nätverket (vilket är en annan historia med den andra datorn) så kanske jag ska ta och passa på att sätta mig med näsan i Verksamhetsutvecklingsböckerna. Mastodonttentan kommer med stormsteg emot mig, kan meddela att lite panik börjar bosätta sig i hjärtat. En sak vet jag i alla fall - jag ska aldrig sitta med ekonomiskt ansvar!! Det räcker med min egen lilla budget.

Love, love, love!

Lille katt, lille katt, lille söte katta...

Djur är härliga!

Jo, det är de! När de håller sig på golvet, inte river ner varenda dricksglas vi äger eller river ner mina tavlor från väggarna! 

Jag var allergisk mot katter förr. Riktigt allergisk, så där så det poppade upp stora utslag på kroppen som kliade massor och tvingade mig att gå med höga kragar på tröjorna även om det var 25 grader varmt ute. Jättejobbigt! Speciellt som alla katter verkade tycka att jag var den bästa att stryka sig emot också. Och när sonen sen får bästisar som har flera katter, så började tjatet. Ett tag var det ju jätteenkelt, "mamma är allergisk", sen blev det "men vi har ju hund", men sen hade vi ju inte hund längre och mamma bröt ju inte ut i popcornstora klimärken varje gång vi kom nära en katt. Och så föll jag till föga en helg när sonen inte var hemma, när en väninna förklarade att de inte kunde ha kvar den lilla kattherren och att de så hemskt gärna ville att han skulle komma till någon de kände. Och jag satt hemma en lördag, saknade sällskap så det värkte i varje fiber av min kropp och mitt lilla hjärta skrek; "Men han är ju så sööööt! Och liiiiiten! Han kan väl inte vara så jobbig att ta hand om?? Vad kan hända, liksom???" 

Och min ömma moder undrade stilla om hennes dotter totalt tappat förståndet...

Men, som en furie blir jag när jag bestämt mig för något! Här skulle överraskas son när han kom hem!

Jajakvinnsan! 

Så ett sms till hans fader; "Bara så du vet, vi blir med katt imorgon. Säg inget, överraskning för Mini-Man!"

Sen knallade jag iväg med mitt knäppa knä och handlade kattsand och kattlåda och bar hem (vägde massor men har man inte bil så får man vackert gå) och förbannade mig själv för att jag inte hållit koll på busstiderna och upp för alla trapporna och fixade och donade. Och ja, en överraskning blev det ju - för oss båda...

Jag har insett att jag inte går väl ihop med djur som inte håller sig på golvet, djur som hoppar flera meter rakt upp i luften för att sen attackera en sovande i sängen bakom bokhyllan, djur som anser att banden till knytgardinerna är till för att hänga i eller att alla blomkrukor går att ligga i - blommor eller inga blommor...

Han är ju sååå söt, sååå underbar, sååå mjuk. Och han hårar något så kopiöst, varje gång jag borstar honom så hoppar små tussar av pälsen och lägger sig runt min näsa. Och han pratar hela tiden, och han tjafsar emot när jag säger till honom att gå ner från bordet och han tar sönder allt jag håller kärt genom att putta ner det i golvet....

Och sen hoppar han upp och lägger en tass på min sons kind, gosar ner sig hos ett barn som så länge önskat sig ett djur som faktiskt kan sova i samma säng som honom utan att putta ner honom, så ligger de där i sonens fåtölj och spelar Minecraft tillsammans och kattskrället gosar ner sig i sonens filt när han inte är hemma och visar hur nära han vill vara.

Asch, ditt dumma kattskrälle - som vi älskar dig!

Den om patriotism och saker som växer som ogräs

Vilken helg det har varit?! Ishockey (som jag är totalt ointresserad av) och melodifestival (som jag är intresserad av) och bra väder och hela Sverige på en och samma sida! 

Sport är jag dålig på, jag kan på min höjd följa med i spelet om det är Sverige mot något annat land, OM de inte byter kläder inför varje match, för då är jag lost! Jag hade ingen större lust att sitta framför tv:n och titta på en massa svettiga män som slåss om en liten liten svart gummipuck. Men har man ett fejjankonto, så löser det sig så bra ändå - jag hade minst sex stycken som uppdaterade flitigt och då kändes det nästan som jag tittade själv. 

 Och patriotism, det finns det gott om i en liten 6,5 årings hjärta! Så även om han inte hade den tjusiga hatten till själva VM-spelen, så har vi inhandlat en nu i alla fall. Lite stor, men vad gör det, han kommer ju snart växa i den, kanske i takt med att vi får våra första smultron och jordgubbar ute på balkongen? För oj, vilken skillnad det har blivit, stora gröna tjocka planteringar, även om katten gör sitt bästa för att ansa spenaten varje gång han kommer ut. Kanske är det därför han nu har börjat bli en stor kille med kraftig nacke och lite rund mage, spenat ska ju vara bra, har jag hört!

Så här frodas både svenska hjärtan, katter och Minimän minsann, det är bra det!

Den om att tycka städning är onödigt och en träningsfri dag

Vi är inte helt överens om hur lägenheten ser ut när den är städad. Inte nog med att Minimannen anser att hans rum är städat bara man kan gå på golvet utan att få legobitar under fötterna, kattknatten tycker något helt eget, han också.

När jag hämtade hem vår nya "regel" här hemma (om att äta bättre och sundare) så fick jag alla matvarorna i stora lådor (ganska onödigt, om ni frågar mig, men alla som var på Ystads gator den dagen fick sig ett gott skratt) och vad gör man med lådor? Man bygger slagskepp och slott av dem så klart!

Sonen hoppade ner i den ena, katten i den andra och sen var det battle sea i köket! Äggkartonger blev missilkanoner och när det väl var dags att åka till skolan, plockade den ömma modern ihop allt i en låda, staplade undan allt och hoppades innerligt att katten inte skulle ta chansen när vi inte var hemma, att riva ut allt på golvet igen. Hmmm, hur tror ni den önskan uppfylldes? 

Nu ska jag ta mig iväg till bussen, åka upp och hämta hem son med cykel och bara vila min träningströtta kropp som inte förstår varför jag plågar den så med PWs varje dag när den nu fått vara i stillhet i ett halvt år... Men kampen mot kilona har tagit fart, nu ska pre- och postop-sladdret bort så jag kan visa mig i bikini igen! Fast just idag, tar jag träningsledigt och fuskar med en bussresa.

Den om att vara lite påskdagströtta och ha ommöblering i bokhyllan

Ja, idag är vi lite påskaftons-nattsudds-trötta!

Vår fina gäster har åkt hem, vi hade en fantastiskt rolig påskmiddag hemma hos min mor och far igår och även om det inte blev väääldigt sent hem, så nattsuddade vi vuxna lite extra när vi kom tillbaka. Halvsov lite framför "Hunger Games" och åt lite chips och godis bara för att vi ville. 

Sonen däckade snabbt när han hamnade i sängen, snarkade gott och förhoppningsvis drömde han om alla påskäggen han fått och alla påskpresenterna. 

Men så var det ju så att vi skulle ställa om klockorna i natt också, eller hur? Så när min son satte sig upp mitt i natten (eller ja, klockan 6 på den "nya tiden") så insåg jag att jag absolut inte var beredd på att gå upp... Men både kattpojke och människopojke tyckte annorlunda och medan jag försökte fortsätta sova, strunta i alla ljud runt omkring mig och en skenande katt, så satte sig sonen med paddan och spelade och inväntade våra gästers uppvaknande. Däremot insåg jag att mina puttekaniner lever ett farligt liv på mittenhyllan i rumsavdelaren (som ju fungerar som en gömma för sängen gentemot resten av lägenheten) när jag hörde ett porslinsplingande, tittade upp och stirrade rakt in i två ögon och en massa vita morrhår! Så upp som ett spjut, ner med katten, rädda kaniner och börja möblera om.

Nu hoppas jag de lever ett säkrare liv på översta hyllan och får slippa kattattacker! 

Nu tittar vi på Ponnyakuten och skrattar åt kamelen som knallade iväg från Tobbe och fortsätter slappandet i varsin soffa!

Den om att komma tillbaka till livet och nästan vara som ny igen

Ååå, idag kunde jag äntligen komma upp ur både säng och soffa och sätta mig i skolbänken igen! 

Men både kallsvettig och darrig så enkelt var det inte. Lyckan var ju att få komma in i klassrummet igen och se alla underbara kursare och få prata och fnissa och lära sig, det går liksom inte att förklara hur härligt det är, nästan som att vakna upp ur koma och komma ut i solen igen. 

Väl hemma igen så blev det fyra timmar "sova-i-soffan"-vila och nu känner jag mig riktigt normal!

Nu ska bara hostan ge sig också, så kommer jag känna precis som ny igen!

Den om att bedra sig själv och ha soffhäng med Hillman

Ja, oj, vad jag bedrog mig! 

Vaknade i morse och tyckte jag kände mig helt ok, med tanke på gårdagens nästan 41 graders feber men näpp näpp.. 

Här ligger vi still i soffan och har filmmaraton med Hillmans. Jag har ju redan berättat att jag älskar gamla filmer och Hillmans Detektivbyrå har jag sett flera gånger om, "Mannekäng i rött", "Vita frun", "Damen i svart", "Ryttare i blått" och "Den gula bilen". Älskar, älskar, älskar!! 

Så det går ju kanske ingen direkt nöd på mig, Alvedon, thrillers, vatten och lite glass, jodå, jag ska nog klara mig.

Den om förvånad irritation och att inse att färgen inte var ett infall

Huh... Jag blev nästan lite irriterad över mig själv, när jag la mig bakåt i soffan igår och var så nöjd över mitt gardinbytararbete. Varför? Jo, för att min orkidée som jag köpte i höstas börjar knoppa. Nu är ju det i sig, inte så mycket att bli irriterad över, nä, det är snarare färgen! 

Jag som trodde att jag var sååå rebellisk som klickade hem rosa-lila gardiner i början av månaden, fick snällt inse att blomman som redan har snart 6 månader på nacken, har samma färg! Och idag blev det då lite värre... En viss katt kan ju inte låta bli att bita i de få blommor som fått lov att stanna kvar i fönsterkarmen och idag tyckte jag att den andra orkidéen som inte ens orkar blomma längre, skulle få en liten frist från kattänder så fram kom min mors fina fuskblommor...som jag fick förra sommaren! 

Så, jag får väl bara inse att färgvalet inte alls var något konstigt infall av kvinnlighet hos mig utan har varit på väg sedan förra sommaren... Bara för det ska jag rebella lite till och se om jag kan hitta något tyg i tyghögen att klä om strykbrädan med, så slipper den gömmas undan längst in i städskåpet och aldrig se dagens ljus. 

Jag ger upp - mer rosa-lila till folket!

Den om att inte ha någon som helst koll

Vi har haft en riktigt lat dag idag! Ända tills det gick upp för mig att sonens svindyra vinterstövlar har döden dött bara efter 3 månader och läcker som ett såll! Och då minsann blev det bråttom. Upp på stan, reklammera skor, förtvivlat försöka hitta nya (lönlöst! Sprang in och ut i tre affärer och tillslut hittade vi någon typ av gummistövel med traktordäcksmönster i sulan så han inte halkar på isfläckar), ner i tvättstugan, slå in paket, springa till bussen, köpa blommor eftersom vi helt plötsligt kommit väldigt tidigt till hållplatsen, upp till födelsedagsflickan och där någonstans kunde jag äntligen andas igen.

Men nu sitter vi här framför Mello.
Och jag har ingen som helst koll... Det är en miljard deltävlingar, det är andra chanser, det är omröstningar hit och dit och sen ska vi rösta om och om och om igen....??
Vad i hela världen hände med en tävling, en vinnare och sen en stor tävling? 

Jag blir bara förvirrad, vet inte ens vad jag tittar på nu? Är det en deltävling eller är det andra chansen? Jag vet att det inte är den avgörande tävlingen eftersom jag hejar på Louise Hoffsten och hon är inte med ikväll! Se där, lite koll hade jag kanske i alla fall! 

Nu ska jag försöka googla mig fram till vad som händer på tv:n - Happy Lördag, allihop!

Den om veckans slut och blivande golfproffs

Lille mannen! 

Blivande golfproffs kanske?

Sportlovsveckan går mot sitt slut och igår passade vi på att testa på långgolf. Och han var riktigt duktig! Jag gillade alla de färgglada bollarna med kardborreband, de satt som berget på "målen" de sköt mot. 

Nästa vecka är det tillbaka till rätta ordningen igen, skola som vanligt och vanliga rutiner. Det blir ju lite småhattigt när man är ledig och inte har så många punkter för dagen som ska gås igenom. Jag hade tex sett fram emot sovmorgon... Men nähä då! Son med katt i släptåg ansåg att halv sju har varit en ypperlig tid att stå upp. Idag är jag tagit igen de missade sovtillfällena! 

Cat in a Tratt har saknat sin husse idag. Han håller gärna till i hans rum, leker med hans leksaker (inte så uppskattat av son) och sover i hans säng. Örat börjar läka så fint och om det fortsätter så här kanske han kan bli trattlös till nästa helg. 

Lite disträ idag, så jag passar på att önska alla en fortsatt härlig lördagskväll och går ut i köket och poppar lite popcorn till mig själv!

Den om lite lugn i sjukstugan och ingen inspiration

Ja, nu har vi lite sjukstuga här hemma! 

En har ett trasigt öra efter att ha kliat ihjäl sig och det var antingen små hemmagjorda handdukstofflor eller tratt - det var lättare med tratt. Överhuvudet i stugan har troligen fått lite problem med bihålorna eller så är det ett litet migränanfall på gång, just nu kan jag inte avgöra vilket, så det återstår att se. Och Mini-Me snörvlar och har sig, men knatade iväg till fritids glad i hågen ändå. Fick lova att hämta honom tidigt idag, så om ett par timmar ligger vi alla pall i sjukstugan och snörvlar ikapp. Lill-Corven har gett upp och lagt sig att vila, med huvudet lite hängande så inte trattskrället ska vara i vägen. Det är inte lätt att inte förstå sitt eget bästa... Mini-Me frågade om det fanns trattar till människor också. Han fick ett nekande svar, men ibland undrar jag om det inte vore en bra idé, kanske ska utveckla det där lite, nu när all annan inspiration tryter ändå.

Nä, nu är det ryggläge i soffan och försöka vila bort huvudvärken innan jag ska ut i snön igen.

Den om en ordning som är återställd och två sovande buddies

Ja, alla tillbaka på sina rätta platser, tycker Corven, som kommit ur sin dvala och intagit sin vanliga sovplats, bredvid sin bästa buddie!
Även om han anser att jag är den mest lägst stående varelsen just nu och bör undvikas... Men har man problem med sina öron, så kommer matte (heter det matte och husse med katter också?) med blöta tops och annan sörja för att göra fint igen! Men det är också det snabbaste sättet att göra sig extremt opoppis hos en katt, bara så ni vet!

Men jag tar det med stil - utfläkt i soffan framför dubbla avsnitt av CSI, men med tankarna på en bok jag fick mailad till mig igår. Började läsa på tåget och har snart läst ut den! Herregud så bra den är! Det kommer en närmare presentation av den senare! Nu är det reklampaus i tv-programmet, vilket innebär att jag hinner läsa!!

See ya!!