lördagen den 5:e april 2014

Att upptäcka allt på nytt igen





Skrapa näsan, nya skor, ny spade och världens bästa vattenkanna! 
Det finns inget som är så spännande som att upptäcka världen. Det kan vara väldigt smärtsamt ibland, som att ramla på näsan för att man har lite svårt att svänga med de nya skorna eller att få lite grus i ögonen när kamerakvinnan håller på att bli levande begravd under sanden i sandlådan av en annan halvmeterhög kille i overall. Ja, det är inte lätt att vara liten. 
Men det är fantastiskt att få lov att vara med om den där första resan igen. Min Miniman är ju liksom lite för stor för sandlådan (enligt honom själv), så jag tar alla chanser att få lov att baka sandkakor igen. Och gå på upptäcktsfärd i Folkets Park en solig helg och titta på blommorna, hitta en liten sten som passar så där fantastiskt bra i vattenkannan. 

Alla åldrar har sin speciella skönhet och jag har turen att få uppleva två stycken. En Miniman med trckkick och blåmärken på benen och en extrapojke med sandkakor och sårskorpor på näsan. 
Underbara pojkar!


söndagen den 23:e mars 2014

Att ha en mindfullness-lördag på stan



En solig men kall dag i Malmö igår.
Men vad gör det när man får gå runt med finaste sällskapet och bara få finnas till i flera timmar. In och ut i affärer, barnfria båda två, väldigt överens om var vi måste titta på kläder, vilka affärer vi måste hinna med innan vi dricker kaffe, att ha ett smakråd med sig som inte bara säger "mm" till allting.

Ja, vi drog från hem och barn båda två igår. Finaste Erika, Kärlekens lillasyster och jag. Vi struntade i alla måsten och bara tittade på det vi ville. Alla affärerna på Triangeln, nästan alla klädaffärer längs med gågatan, in på Åhléns och kände på alla Oddisar och ooo:ade och oj:ade över de fina vårfärgerna. Och tillslut hittade jag även det jag sökte, en ny blus inför det där eventet jag och Kärleken ska på nästa vecka. Det där eventet när allas ögon kommer vara riktade mot mig eftersom jag är "sist in" och eftersom Kärleken alltid gått ensam på dem förut. Ryktet har gått som en löpeld "Han kommer inte ensam, han har träffat någon!" Så då måste jag ju visa mig från min bästa sida. Nervös? Check! 

Men efter flera timmar på stan, i solen, med kaffe och kaka och bara prata, prata, prata - då känner jag att livet är här och nu. Mer mindfullness än så kan det inte bli!
Själen är taggad, huvudet fullt av inspiration och girl talk så tiden bara rinner i väg, ja, det är en toppenlördag i Malmö, det!



torsdagen den 20:e mars 2014

Att vilja dra ut på tiden


Vinterjackan fick åka fram igen när blåsten drog genom stan och gjorde våren lite kallare än vad den var från början. Fast jag kan klara av vinterjackan en liten stund till, bara jag kan ha mina Converse på mig. 
Det blir lite svårt att ta igen alla timmar som jag sitter inne vid datorn hela dagarna, så jag försöker gå så långsamt jag bara kan. Bara få njuta lite av både himlen och fågelsången, ljuden från uteserveringarna och en och annat motorcykel som dammats av. 

Varför har inte dygnet lite fler timmar? Bara ett par stycken till så jag hinner med allt som behöver göras efter att ha jobbat i åtta timmar. Som att gå långsamt genom stan, kanske ta en kaffe i solen, krypa runt på alla fyra ihop med Minimannen och leta efter vårblommor i en rabatt, dra på mig solglasögonen och ta en promenad längs med Strandpromenaden. Ja, bara några timmar till, snälla.

Även om vi inte kröp runt på alla fyra i en rabatt, så gick jag och Minimannen lika långsamt hem från skolan och pratade om dagen, vilade på en bänk en stund och pratade lite mer. Han har mycket att berätta, den fina sonen. Och det är underbart att lyssna på honom när han berättar om sin dag. 
Jo, jag behöver ett par timmar till på dygnet. 



måndagen den 17:e mars 2014

Att visa Stor och Liten





Det finns något speciellt med att låta två barn träffas. 
Det spelar ingen roll om de är lika gamla eller om det skiljer år mellan dem - bandet mellan Stor och Liten finns där, hur man än vänder på det. Och två pojkar, som aldrig träffats innan, där Stor har med sig en av sina favvoleksaker som han själv hade när han var något år äldre än Liten. Och hur Liten ger Stor en av sina kritor som han precis är i full färd med att lägga i mammas durkslag, så Stor också får prova på Litens favoritlek. 

Och Litens ögon, som följer Stor i varje rörelse, varje andetag och lyssnar på varje ord han säger. 
Stor som får svara på frågor om vilken klass han går i, vad han tycker bäst om att göra och vilket hockeylag som är totalt bäst i världen. 

Ja, här har ni dem - bonuskusinerna!
Liten med Stors gula bil i handen. Stor med ögonen på Liten så han verkligen tar hand om bilbanan ordentligt. 
Finaste pojkarna!



lördagen den 15:e mars 2014

En Malmömorgon i mars





Denna veckan har jag nästan inte gjort så mycket mer än att tittat på Power Point-bilder... 
Men utanför har solen strålat! Helt underbart vårväder och på mornarna har det legat dimma mellan träden, som om marken och luften inte riktigt kommit överens än. En tidig tisdagsmorgon, med Conversen på fötterna, huvudet fullt av lärdom och faktiskt, en stilla promenad genom Pildammarna - då kände jag mig riktigt levande! Riktigt närvarande och bara så där stilla i kroppen.

Nu har det blivit helg och solen skiner igen efter nattens oväder. Det blåser fortfarande ganska mycket men solen, den solen! Jag får sånna där otroligt starka känslor till förändring när våren kommer. Rensa i garderob och lådor, röja förråden och slänga, ge bort eller sälja av. Allt sånt där som bara blivit liggande, som aldrig kommer upp i ljuset igen - vad ska jag ha det kvar för? In med våren och friheten, ut med gammalt och dammigt. Och varför inte börja redan nu, vi ska ju flytta i sommar (har jag sagt det?) så varför inte börja röja redan nu så man slipper stå med allt i sista minuten. Och veta att man tar och bantar ner sitt bagage innan man kommer in i något nytt. Det är skönt, det är som att få skala av sig ett par lager, byta hud och få skaka av sig de stukade fjädrarna, burra upp sig med nya och vända ansiktet mot solen och värmen. 
Ja, vi får väl se vad helgen kan bjuda på, garderobsrensning, middag hos mamma och lite vila för kropp och själ innan det är dags att ta itu med en ny vecka igen. Jo, det blir bra.

Ut i solen med er!


måndagen den 10:e mars 2014

Ett mobilinlägg

Idag får det bli ett inlägg från mobilen med oredigerade bilder.

Ett vårvarmt Malmö har verkligen gjort att jag aldrig vill gå inomhus igen, bara strosa runt i Pildammarna och sippa kaffe. Men inomhus har jag hållt mig i alla fall, kursdag med jobbet och en massa intressanta hudåkommor som får en att fasa fullständigt!
Men lite fniss och skratt och vi har varit lika förfärade allihop.
Och imorgon tar vi nya tag med fler hemskheter.

Men det är så skönt att få vara med bland de välkomna, den där känslan av att höra ihop med ett gäng vuxna som kramar om mig när jag kommer dit och som saknar mig och frågar när jag kommer tillbaka och jobbar. Jag har verkligen hittat hem när det gäller jobbet!

Och jag har hittat hem när det gäller allt annat också - i eftermiddags satt vi på en bänk i solen och drack kaffe och försökte jaga rätt på en försvunnen norrbottning som är nere på besök.

Nu tar vi kvällen, hörrni, och laddar för en ny vårdag imorgon igen!

söndagen den 9:e mars 2014

Att vilja göra allt på en gång




Jag har suckat och ojat och ooo:at och "Just så hääääär, vill jag ha det!!" - ända sen den efterlängtade boken kom in i hemmet. Och det är faktiskt inte bara föräldrarna som flyttar, Icke-längre-Singel-mamman och Minimannen ska också flytta. I sommar. 

Så nu samlas det inspiration, tittas på bilder, inredningsdetaljer läggs i små mappar i datorn så jag ska kunna sätta ihop ett Moodboard när det börjar dra ihop sig. 
Sonen har kärat ner sig i en sänghimmel vilket faktiskt gör hans mamma väldigt lycklig! Det går ju liksom att vara pojke och ha sänghimmel, att den sen inte är rosa med blommor på utan rödrandig gör det bara lättare. Minimannen talar gärna om för mig hur mycket han avskyr vitt, jodå, ni läste rätt aaavskyyyyr säger han med eftertryck! Så vad skulle passa bättre än färg och tuffhet? 

Det knasiga är, att vi har inte ens sett lägenheten än...
Därför blir det mest en massa drömmar hit och dit och samla så mycket inspiration som bara går att få tag på. Och snart ska vi få bilder och planritning och förhoppningsvis även kunna komma och titta på riktigt. Och jag längtar!
Och vill göra allt på en gång....

Bilder från Leilas "Welcome Home"