tisdag 29 oktober 2013

Ibland behöver man bara lite bebismys




Alltså när man får en chans till bebismys, då tar man den!
Eftersom jag inte kunde vara med och leka igår, så passade jag på att ta igen det idag. Med mysfika hemma hos mamma och sötaste lilla bebisen på besök. Jag har helt glömt bort hur det är att ha en sån där liten. En som inte himlar med ögonen när man säger att det är dags att ta på sig för att gå till skolan, inte suckar åt en när man, ytterligare en gång, påminner om att skorna måste på fötterna innan man går ut genom dörren. En som inte tycker att mössa är löjligt och som bara vill stå och stå och stå och plocka med allt man får tag på. Men det är inte utan smärta man bebismyser, själv lyckades jag få en sked rakt i munnen och nästan rätt in i ögat också. Nä, reflexerna är inte så snabba som för 6,5 år sedan. 
Men det tar jag så gärna, bara jag får känna de starka händerna, snusa lite i nacken och få lov att krypa runt på golvet för att få ett osuddigt kort på det rörliga objektet. 

Love, love, love


måndag 28 oktober 2013

Vem startade industrifläkten?




Nu har sonen kommit hem igen och allas hjärtan är lite lugnare. Det är skönt att ha alla hemma igen.
Corven gillar inte stormen. Han gör sig redo att gå i ide fullständigt och när han inte ligger i knät på storebror så gömmer han sig under bordet eller under filten. Han vill bara att detta ska vara över nu.
Själv myser jag väldigt mycket!
Men tror ni att jag kunde hålla mig inomhus? Nä så klart inte...

När det kommer ett paket från finaste gudmor Yvette och härligaste lekfarbrorn (och även Gud i Jontons ögon) Magnus, så måste den ömma modern ut i stormen! Så apoteket, affären och hämta paket. Och vet ni vad? Det låter som en stor industrifläkt över hela stan! Det är lite charmen av att bo nära havet. Dånet från havet och vinandet runt knutarna när stormvindarna drar in över de öppna vattnen rakt in i staden. 

Idag blir det nog bara varma mackor till kvällsmat - gott och inte så himla nyttigt, vi behöver lite fett för att hålla värmen ikväll. Nu tar vi stormkväll och kryper tillbaka ner under filten! 

Love, love, love

Nu laddar vi för storm och mastodonttenta





 Stormvarning igen! 
Jag brukar ju alltid komma på något jag behöver utomhus när nyheterna varnar för storm och egentligen är det samma sak idag, skulle behöva gå till apoteket men nja, jag tror jag står över. Vi får väl se om jag trotsar regnet och vinden tillslut ändå, men planen är att stanna inomhus och genomlida ytterligare en dag med pluggande inför mastodonttentan på torsdag. Min älskade gipsnisse är på väg till en av sina vänner, så här första dagen på höstlovet. Hans mormor fixar så mysiga playdates när hans pressade mamma måste göra annat. Men på onsdag ska vi i alla fall ha mysdag och antagligen frossa i film och godis. 

Jag shoppade loss lite på Jotex när de hade rea. Min säng måste kattanpassas, jag vill inte ha honom på täcket eller under, för den delen. Jag var kattallergiker innan jag fick min son, faktiskt. Men efter förlossningen så försvann allergin! Det kan hända och ingen är mer lycklig än jag - det är väldigt skönt att inte behöva fundera på om jag kommer få kliande utslag på hela kroppen, när man är hemma hos någon som har katt. Men jag tänker inte utmana ödet med att ha honom i sängen och rakt upp i näsan, för vad skulle vi göra om allergin kom tillbaka? Vi kan ju inte leva utan får lufstiger. Så nytt vackert överkast med tillhörande kuddfodral (det är mina sovkuddar i fodralen faktiskt) och sen en sockersöt extrafilt att krypa in under nu när hösten är över oss med stormsteg. I samma veva fixade jag nya sängkläder till Jontons rum, men de får jag visa en annan gång. 
Jag vet att det är en hel månad kvar till december, men jag fick en ny ljusstake av min mormor när vi var i Varberg och firade hennes 85-års dag. Och den är bara så vacker, så jag kan inte ha den nerpackad längre! Och den heter Maria - hur passande är inte det??




Som ni nog vet så älskar jag vackra paket!
Men jag tappar liksom inspirationen när jag ska göra paket själv. Jag har lovat mig själv att bli bättre på presentinslagning i framtiden - det är inte bara själva innehållet som gäller, det ska ju vara en upplevelse att få ge bort något också! Så idag tog jag mina första stapplande steg mot vackert paket. Jag hade inget "vuxen-omslagspapper" till vännens mamma så det blev så här i stället! Nöjd, faktiskt! Man måste ju inte ha papper runt allt, man kan göra det vackert ändå. Och sen två små paket till barnen i familjen, vännen som snart fyller år och till hans lillebror. Jag har en "present- och överraskningskasse" där det finns lite saker för både stora och små. Köper när jag springer på något kul, inga direkt dyra saker, men det är mysigt att dyka ner i kassen och hitta något kul, ibland "bara för att". Jag älskar verkligen att ge bort presenter! 

Nu är det nog dags för en extremt stor kopp te och krypa ner i soffan en stund innan jag tar mig an mina böcker igen. 

Love, love, love


lördag 26 oktober 2013

Alla borde ha en grön lampa


"Mamma, jag vet att du älskar vitt, men jag haaatar det!"
Jodå, sonen vet minsann vad han tycker om och inte - så när han fick vita tapeter så fick han nästan ett litet frispel på mig! Jag försökte förklara att man inte kan få en hyreslägenhet tapetserad i röd-blå-randiga tapeter, det går liksom inte, men det resonemanget var rena dumheterna enligt honom. 
Jag har lovat honom att den dagen jag köper en lägenhet så ska han få anmäla sitt rum till "Fixa rummet" på Barnkanalen, han tycker även att vi ska måla alla dörrkarmar i lägenheten i olika färger... nja... det får vi nog se hur det blir med det.
Men fram tills dess den dagen kommer att jag står som hemmansägare igen, så gör jag vad jag kan för att piffa upp hans vita rum. Röda bordsben till skrivbordet, blå kontorsstol, svart bokhylla och röd-vit-randiga gardiner toppat med en ny grön rislampa!



Det var inte så svårt att tacka ja till en tripp till IKEA idag. Temat för helgen är slappa-plugga-fixa utan inbördes ordning och IKEA bjuder (trots lönehelg) både på slappning och fixning. Fröken Cilla kom som en virvelvind och redan på vägen in till Malmö så hade vi avklarat en massa saker, sånt som man bara kan prata med andra singelmammor om. Inne på IKEA berättar hon att hon inte tycker om julen, vilket gjorde mig helt förtvivlad och satte allt jag hade på att omvända henne innan vi kom ut igen! Så, in med henne bland alla fina juldukade bord, alla julinspirerade sovrum och "Tänk den här i julklappskalendern! Jag får nog köpa två, en till sonen och en till katten!". 

Och jag lyckades! 
Hon kom ut med en hel kasse jul! Och troligen måste vi åka tillbaka för jag lyckades kära ner mig i en pappersjulgran! Jamen visst måste jag ha en pappersgran! Jag har ju katt och glaskulor, det går ju inte. Jag kan bara se vilken fin skräphög granen kommer bilda, med en tigerrandig katt i toppen och glaskross i hela vardagsrummet. Både Cilla och jag köpte en stor förpackning med pappersjulpynt eftersom båda äger sådana där flygkatter som kommer från ingenstans och rakt upp i taket. Min lurvboll hoppade förresten upp på toalettlampan ovanför handfatet i natt och välte min doftolja. Han doftar fantastiskt gott nu! Och resten av lägenheten också för den delen - små doftande tassavtryck på alla golv!

Sopborste, silvergirlanger (två paket), grön rislampa, två mjukis möss, två grytunderlägg retrostyle, rosa silikonbakplåtspapper med kanelbullar på, rött paketpapper, julig tejp i tre varianter, bästa kaffeglasen i rosa och nougat, duntofflor, kakburkarna på bilden ovan (3-pack), julgranspynt i papper, en stor presentpåse för sonens största julklapp, julklappsetiketter, tesilar och värmeljus.
Jag skulle faktiskt bara ha tesilar och värmeljus.....

Imorgon får jag ta tag i det sista temat för helgen - pluggandet. Men det är imorgon, nu tänkte jag sätta mig framför en film med en enormt stor kopp te!

Love, love, love.


fredag 25 oktober 2013

Kalenderfamiljen tar sin början


Mellan pluggandet så satte ju idéerna igång igår, som ni nog märkte. 
Jag har alltid varit väldigt noga med att ha en familjekalender, vi var ju två vuxna, ett barn och en hund, alla med sina saker att göra och tider att komma ihåg. När familjen blev mindre, så hade jag fortfarande en kalender kvar, första året. Det är fortfarande mycket att hålla koll på, när Jonton ska till pappa, när jag jobbar eller när jag pluggar, när Jonton har simning eller gympa, läsläxor och allt annat man ska komma ihåg. Vid årsskiftet tyckte jag att det räckte med min vanliga kalender, det var ju inte direkt som att Jonton läste var han ska vara eller vad han behöver ha med till skolan, så varför ha en kalender som bara jag läser i, tänkte jag.

I och med att nya terminen tog sin början insåg jag mitt misstag. För när man behöver ha kom-ihåg-lappar i köket för att komma ihåg sin matlåda och frukostmacka till Jonton för att äta i skolan, då är hjärnan överhettad. Och nu är det ju bara två och en halv månad kvar till nästa årsskifte så finns det ju inga familjekalendrar att köpa ute så fixade jag en egen, som så många gånger förr. Men jag kunde ju inte missa tillfället att köpa en ny familjekalender inför 2014. Den sötaste lilla Elsa Beskow-kalender jag någonsin sett - den var ju bara ett måste! Nu ska jag bara hitta ett bra ställe att hänga den på. 

Nu känns det som om jag börjar hamna på banan igen - allt är uppställt fint och överskådligt. Men så klart släpper jag inte min personliga bibel, "tegelstenen" som alltid finns i min rygga.

Men nu tar vi freda, eller hur?
Love, love, love.


torsdag 24 oktober 2013

Instacollage och en hjärna på högvarv


Hjärnan går på högvarv och stressen tar över kroppen - det är inte bra!
Det var kanske inte någon bra idé att plugga samtidigt som man är ensam vuxen hemma, men jag ska klara det! Så är det bara! Om mindre än ett år har jag en ny befattning i mitt liv - om mindre än ett år är jag färdigutbildad läkarsekreterare och det ska bara fungera! 
Men det är viktigt att stanna upp ibland, inse att livet snurrar för fort och tillåta sig själv att ta ett steg tillbaka. Jag är dålig på det. 
Inte helt på grund av mig själv, utan den press som läggs på mig av andra. Jag vill inte svika någon men tillslut inser man att det går inte att ta hänsyn till allas känslor och viljor. Jag menar inte på något sätt att man ska bli dum och såra andra, jag menar bara att det faktiskt är mer än okey att säga nej ibland. Det är ett sånt litet ord och för mig är det så svårt... "Jovisst, men jag fixar", "Självklart kan jag ta det där, du har så mycket annat", "Det går snabbt, det gör jag på 20 min (fast det tar en timme)", "Jaha, du gillade inte den uppdelningen, men förlåt det måste vara jag som tänkt fel här", "Jodå, går gör det, jag får fixa det, helt enkelt". 

Nej.

Nu får det vara nog.
Jag har tillräckligt med problem att lösa, jag har nog med arbetsuppgifter redan. Jag kan inte lösa andra problem och liv. Det går inte alls! Jag kan hjälpa till så mycket jag kan och orkar, men ansvaret ligger inte på eller hos mig. 

Nej.
Idag sitter jag både med pluggandet och planen för hur jag ska ha det i mitt liv. Jag är "listoman", jag älskar att skriva listor, ha färgade post-its som talar om för mig vad jag ska komma ihåg eller vad jag ska göra. Det är något visst med att få dra bort den där post-it-lappen, knyckla ihop den och slänga den när jag är klar. Som en tydlig markering över att nu är detta gjort, klart och över. Som ni kan se i min kalender i Instacollaget (och det var ändå bara två dagar i en hyfsat lugn vecka) så skrivs det saker till höger och vänster, det tippex:as och skrivs på nytt, olika färger beroende på aktivitet och totalt kaos. Så ni kan ju tänka er hur det ser ut i min hjärna, om det där är ett nedskrivet kaos på endast en bråkdel av mitt liv.

Nej - nu tar jag nya tag!
Färgglada post-its ska inhandlas tillsammans med en familjekalender och sen ska jag ställa mig framför spegeln och träna mig på att säga nej. Ja, så får det bli. Nu är det bestämt, mental post-it i rosa fastklistrad framför ögonen!

Love, love, love!

onsdag 23 oktober 2013

Loppisrepris och nygammal dator


För er som har mig på fejjan och Insta så blir bilderna en repris, men de måste ju upp i bloggen också! Idag blev det hemstudiedag, än har jag inte börjat tyvärr. Fick låna hem min gamla lilla Vaio igår från mamma och hoppsan vad den behövde uppdateras! Min andra dator har fått för sig att ställa till problem, bland annat genom att inte öppna Office längre, något som är ganska livsviktigt för en student som har rapportskrivning att göra! Men så fort jag har vant mig vid den stora skärmen, att tangenterna sitter längre ifrån varandra och att ha siffrorna till höger om abc-knapparna! Och storleken på texten och ikonerna! Hjälp! Men det ska nog gå bra ändå, om det kommer med en extra bokstav här och där (eller om jag missar någon) så vet ni varför. Det betyder också att jag inte har mitt fotoredigeringsprogram i datorn längre så bilderna kommer inte bli helt skalenliga som jag vill, får använda mig av Picasa tills jag har bestämt mig för hur länge jag tänker låna den här. 

Det var loppis för ett par veckor sedan. Det sista Revhuset skulle rivas och allt såldes på loppis. Jag, linslusen, lyckades ju hamna i Ystads Allehanda igen - så klart! Den blåsiga dagen till ära, iklädd sonens Skabamössa som min härliga klasskamrat sytt. Passa på att kolla in länken, kanske kommer tomten med mjuka paket i år?? Den underbara fåtöljen som katten lagt beslag på ovan, kostade 40 riksdaler och kördes hem i mammas cab, väldigt försiktigt kan jag meddela! Jag och sonen skulle bara ha den! Även om ömma modern trodde jag hade förlorat vettet när jag sa att om hon inte tar den i bilen så BÄR jag den hela vägen hem! Men visst är den fin!? Och skön, framför allt!


Nu när jag äntligen uppdaterat datorn och den verkar vara på banan både med Office och det trådlösa nätverket (vilket är en annan historia med den andra datorn) så kanske jag ska ta och passa på att sätta mig med näsan i Verksamhetsutvecklingsböckerna. Mastodonttentan kommer med stormsteg emot mig, kan meddela att lite panik börjar bosätta sig i hjärtat. En sak vet jag i alla fall - jag ska aldrig sitta med ekonomiskt ansvar!! Det räcker med min egen lilla budget.

Love, love, love!

tisdag 22 oktober 2013

Halloween eller smygjul - tja, jag vet inte


Ja, hur är det nu med det där?! Jag är lite kluven med Halloween. Jul, påsk, midsommar (firar ni pingst?) där går vi lite bananas och har granar, sillar, hönor och tuppar, ris med fjädrar, speciell musik och allt vad vi mer kan plocka fram - men Halloween? 
Jag skulle gärna ha en fullfjädrad Halloween, med små utklädda barn som knackar på dörren, spindelnät och pumpor åt alla håll! Vi har gått med i Spöktåget något år, facklor och utklädda vuxna och barn, och sen en härlig trollerishow i halvmörker. Men jag skulle vilja ha mer... Bara lite mer... Eller mycket mer... Ganska mycket mer - massor faktiskt! 

Tja, vi får väl se vad som händer i år! 
Vad ska ni göra?


Min lille skrutt har börjat ettan! 
Vi hade en stor invigning när "nya" skolan öppnades i september (eller ja, den öppnade ju i augusti som alla andra skolor), ballongsläpp, tal, flaggor och öppet hus. Om ni har vägarna förbi Regementet i Ystad eller om ni funderar på att flytta hit, så finns där en förskola och skola för era fina små, Villa MY, passa på att kolla in fejjansidan.

Nä, nu är det nog dags för en kopp te, eller vad säger ni?

måndag 21 oktober 2013

En oväntad bloggpaus



Ja, om vi nu låtsas som om jag inte har varit frånvarande sen augusti... eller nä, det kommer vi nog inte ifrån. 
Livet gör lite som det vill ibland och då gäller det bara att hänga med och göra det bästa av de där citronerna som kommer farandes runt huvudet på en. Och det har jag nog gjort nu, eller i alla fall lärt mig ducka ordentligt! 

Vi har en liten gipskille här hemma. 
Nä, katten mår bra. Sonen mår också bra men det är han som är gipsad. Som jag säkert nämnt innan så är min son en tågångare. Det betyder precis vad det låter som, han går endast på tårna och sätter aldrig eller extremt sällan, ner hälarna. Och så kan vi inte ha det. Hans grovmotorik är långt efter och han kan inte böja benen ordentligt varken när han går i trappor, cyklar eller ska sätta sig på huk eller på golvet. I torsdags fick han alltså besöka sjukhuset i Kristianstad och kom ut därifrån med ett rött och ett svart underben. Japp, det var färgerna han valde på gipset! Kanske blir det randigt eller med tassavtryck om två veckor, då vi ska byta ut det, vi får väl se! Lille mannen stapplar nu fram med endast tårna som tittar ut och två tunga ben med stora klumpiga skor till. Jag är så imponerad av honom, trots allt jobbigt så leker han som vanligt, han ler och är glad och han går fantastiskt bra med de stora klumpfötterna. Men hans mammas hjärta värker....

Så jag gör det jag kan för att pigga upp honom! 
Han älskar tända ljus så, självklart plockar jag fram och stylar om vardagsrumsbordet till ett halvt brinnande inferno! Han ville inte ha Blixten McQueen-sängkläder längre (lite barnsligt nu när han är sju år, jojominsann) så självklart fixar jag coola Big Boy-sängkläder med engelska flaggan och amerikanska nummerplåtar på. Han kärade ner sig i ett par nya jeans med gubbhängslen till, och även om det dröjer minst fyra veckor till så hänger numer byxorna på en galge på gardinstången i hans rum, som en affirmation om att det kommer bättre tider snart! Imorgon ska det inhandlas riskakor med ostsmak (urk...) - allt för att hålla honom på banan!


Lampa Blackballoon
Seeeeer ni!!
Jag har fått ljus i mitt hus!!! Och det tog ju bara 1,5 år! Så vi bara låtsas som om det där jättehålet i taket inte finns mer och att allt ser snyggt ut längst upp och så bara njuter vi av att både min älskade lampa och dimmer fungerar som de ska!

Ok, nu tar vi nya tag i blogglandia! Och IRL ska jag ta och natta min son!
Love, love, love!