Instacollage och en hjärna på högvarv

Hjärnan går på högvarv och stressen tar över kroppen - det är inte bra!

Det var kanske inte någon bra idé att plugga samtidigt som man är ensam vuxen hemma, men jag ska klara det! Så är det bara! Om mindre än ett år har jag en ny befattning i mitt liv - om mindre än ett år är jag färdigutbildad läkarsekreterare och det ska bara fungera! 

Men det är viktigt att stanna upp ibland, inse att livet snurrar för fort och tillåta sig själv att ta ett steg tillbaka. Jag är dålig på det. 

Inte helt på grund av mig själv, utan den press som läggs på mig av andra. Jag vill inte svika någon men tillslut inser man att det går inte att ta hänsyn till allas känslor och viljor. Jag menar inte på något sätt att man ska bli dum och såra andra, jag menar bara att det faktiskt är mer än okey att säga nej ibland. Det är ett sånt litet ord och för mig är det så svårt... "Jovisst, men jag fixar", "Självklart kan jag ta det där, du har så mycket annat", "Det går snabbt, det gör jag på 20 min (fast det tar en timme)", "Jaha, du gillade inte den uppdelningen, men förlåt det måste vara jag som tänkt fel här", "Jodå, går gör det, jag får fixa det, helt enkelt". 

Nej.

Nu får det vara nog.

Jag har tillräckligt med problem att lösa, jag har nog med arbetsuppgifter redan. Jag kan inte lösa andra problem och liv. Det går inte alls! Jag kan hjälpa till så mycket jag kan och orkar, men ansvaret ligger inte på eller hos mig. 

Nej.

Idag sitter jag både med pluggandet och planen för hur jag ska ha det i mitt liv. Jag är "listoman", jag älskar att skriva listor, ha färgade post-its som talar om för mig vad jag ska komma ihåg eller vad jag ska göra. Det är något visst med att få dra bort den där post-it-lappen, knyckla ihop den och slänga den när jag är klar. Som en tydlig markering över att nu är detta gjort, klart och över. Som ni kan se i min kalender i Instacollaget (och det var ändå bara två dagar i en hyfsat lugn vecka) så skrivs det saker till höger och vänster, det tippex:as och skrivs på nytt, olika färger beroende på aktivitet och totalt kaos. Så ni kan ju tänka er hur det ser ut i min hjärna, om det där är ett nedskrivet kaos på endast en bråkdel av mitt liv.

Nej - nu tar jag nya tag!

Färgglada post-its ska inhandlas tillsammans med en familjekalender och sen ska jag ställa mig framför spegeln och träna mig på att säga nej. Ja, så får det bli. Nu är det bestämt, mental post-it i rosa fastklistrad framför ögonen!

Love, love, love!

Loppisrepris och nygammal dator

För er som har mig på fejjan och Insta så blir bilderna en repris, men de måste ju upp i bloggen också! Idag blev det hemstudiedag, än har jag inte börjat tyvärr. Fick låna hem min gamla lilla Vaio igår från mamma och hoppsan vad den behövde uppdateras! Min andra dator har fått för sig att ställa till problem, bland annat genom att inte öppna Office längre, något som är ganska livsviktigt för en student som har rapportskrivning att göra! Men så fort jag har vant mig vid den stora skärmen, att tangenterna sitter längre ifrån varandra och att ha siffrorna till höger om abc-knapparna! Och storleken på texten och ikonerna! Hjälp! Men det ska nog gå bra ändå, om det kommer med en extra bokstav här och där (eller om jag missar någon) så vet ni varför. Det betyder också att jag inte har mitt fotoredigeringsprogram i datorn längre så bilderna kommer inte bli helt skalenliga som jag vill, får använda mig av Picasa tills jag har bestämt mig för hur länge jag tänker låna den här. 

Det var loppis för ett par veckor sedan. Det sista Revhuset skulle rivas och allt såldes på loppis. Jag, linslusen, lyckades ju hamna i Ystads Allehanda igen - så klart! Den blåsiga dagen till ära, iklädd sonens Skabamössa som min härliga klasskamrat sytt. Passa på att kolla in länken, kanske kommer tomten med mjuka paket i år?? Den underbara fåtöljen som katten lagt beslag på ovan, kostade 40 riksdaler och kördes hem i mammas cab, väldigt försiktigt kan jag meddela! Jag och sonen skulle bara ha den! Även om ömma modern trodde jag hade förlorat vettet när jag sa att om hon inte tar den i bilen så BÄR jag den hela vägen hem! Men visst är den fin!? Och skön, framför allt!

Nu när jag äntligen uppdaterat datorn och den verkar vara på banan både med Office och det trådlösa nätverket (vilket är en annan historia med den andra datorn) så kanske jag ska ta och passa på att sätta mig med näsan i Verksamhetsutvecklingsböckerna. Mastodonttentan kommer med stormsteg emot mig, kan meddela att lite panik börjar bosätta sig i hjärtat. En sak vet jag i alla fall - jag ska aldrig sitta med ekonomiskt ansvar!! Det räcker med min egen lilla budget.

Love, love, love!

Den om svisch svosch och äkta vårkänslor

Oj, det blev en liten bloggpaus!
Det var ju inte meningen. Men om sanningen ska fram så är det nog inte så mycket paus som tentaplugg som gäller här. Fyra tentor på fyra veckor, det kräver sin kvinna det! Dags för tenta nummer tre imorgon, diktatskrivning. Ska bli väldigt intressant, det är kul att skriva diktat. 

Men hörni, visst är väl våren här nu!?! Det känns liksom överallt! Speciellt igår när det faktiskt regnade i Ystad, fattar ni - REGN!! Inte snö, inte snöblandat utan regn! Det doftade regnvåt asfalt ute och det var knappt kallt det som kom ner från himlen! Ok, det var frost i morse igen och jag fick brått ut på balkongen för att se om min lilla planta jag satte ut igår hade överlevt frosten, men det hade den som tur var. Men idag blev det varmt i solen, restaurangen bredvid skolan satte ut den snyggaste reklampelaren i hela Malmö och det kändes så fel att sitta inomhus framför en dator med hörlurar, lexikon och pärmar... Men det är vår, vår, våååår!!

Och svischandet och svoschandet - det handlar om sonens läskunskaper! Vi högg en Kalle-tidning när vi satt och väntade på att jag skulle in till tandläkaren. Och det är mycket ljud i Kalle! Väldigt mycket ljud! Mitt eget första ord som jag läste, var också ur en Kalle-tidning. Jag gick stolt ut till mamma och deklarerade att jag kunde minsann läsa själv nu, slog upp tidningen och läste högt och ljudligt: I-d-i-o-t!

Då är jag ganska glad för svisch och svosch istället!

Den om hemska förmiddagen och en mycket trevligare eftermiddag (Instagram kavalkad)

Heeeeeeeeerregud!!

Vilken hemsk tenta!! Hur i hela världen kan man utsätta sig för sånt här, frivilligt!?! Men nu är det gjort och det är bara att släppa taget. En sak är säker, jag kommer sova som en liten gris i natt och bara be till alla högre makter om att jag slipper omtenta....

Som tur var, hade jag roligare saker att se fram emot! 

En superdupergod lunch ihop med lockigaste sötnöten Caroline, hennes blogg hittar ni här! Hon var så snäll så och ställde upp på foto, själv tackade bestämt nej, men det har mer med att jag vill bespara er en grådassig, skittrött, tentasnurrig bloggerska... Att en och en halv timme kan gå så snabbt!!

Och precis när  jag var på väg till tåget så fick jag ett litet sms från modern min som var i Malmö, hon också, så iväg, mötas upp och ta en kaffe i solen! Och sen avslutades dagen, som börjat så hemskt, med att hämta världens bäste kille från fritids och få en egengjord dator med Angry Birds-spel på. 

Japp, nu hoppas jag bara att jag inte somnar i soffan igen, jag vill verkligen få njuta av att ha fått tillbaka min säng efter påskhelgen. Gästerna har ju åkt hem och sonen har flyttat in på sitt rum igen - och jag kan sträcka ut mig igen, så då vill jag inte ligga och snurra i en liten, liten soffa!!

Nä, jag får göra en stor potta te och spänna upp ögonen ordentligt!

Den om nya appar och risk för spamming

Jag är ju världens app-junkie, det vet ni redan! 

Och igår hittade jag tre nya appar (för mig nya...) som hade med Instagram att göra och jag kunde ju inte sluta! Redigera åt alla håll med olika färger, bakgrunder, ramar osv. Jag höll på att spamma över både mitt Instagram och fejjan! 

Jag har varit totalt emot att sätta ramar på mina Instagrambilder och även att göra collagebilder, jag vet inte varför, har bara känts rörigt men nu när jag har provat så är det ju skitkul! Har inte riktigt greppat alla tre apparna än, men det kommer nog snart, bara jag har lite tid att sätta mig med dem utan att skämmas över att jag försvinner in i telefonen någon timme eller så! 

Nu passar jag på att önska er alla en Glad påsk!!

Den om ett kärt tidsfördriv

Alla har vi väl de där underbara tidsfördriven!

Oavsett om det är simning, tennis, knyppling, sång, måleri eller sova så har vi alla något som får tiden att gå snabbare.

För mig är det böcker!

Och nu när jag pendlar, så är det mycket böcker!!

Och när de nya tar slut, eller jag tröttnar på biblioteksböckerna som jag borde lämna tillbaka snart, så kommer de gamla dust-catcher vännerna fram igen. Detta är en sån bok! Och jag ska faktiskt erkänna att det är det andra exemplaret, eftersom jag tappade bort mitt första ex... (hur man nu kan göra det..?) Men jag lyckades i alla fall och eftersom jag läser mååånga böcker på engelska tog det lite tid innan jag fick tag på en ny och som inte kostade skjortan, som de så ofta gör när de är på originalspråk (vilket för mig är helt absurt! Varför? Man har inga omkostnader för omtryck av pärm eller översättning. Ok, frakt men ändå?!)

Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag läst den här boken!

Den är sned och vind och halvtrasig och snart går hörnen på pärmen av i väskan (hmm, inte helt snäll i min hantering...) och sidorna har hundöron. And I love it to death!

Det finns inget som är så underbart som att ha många vällästa böcker i bokhyllan, sådana som man har en relation till, nästan. Sådana som man kan längta efter när man inte läst dem på länge och som det kliar i fingrarna att få hålla i och vända blad igen.

För er som inte läst just denna dust-catchern kan jag bara säga - gör det!

Vilken är din favoritbok?

Att fira genom att sitta på kullersten

Eee, ja, inte att rekommendera! I alla fall inte om man inte har något att sitta på... Och det hade inte vi, så klart!

Men det är ju bara Nationaldag en gång om året, så jag tog en för laget, helt enkelt!
Lite lotter, ballongsläpp och barnteater vid Klostret, halva stan var på fötter och en klubba (som enligt sonen "förtjänade att köpas") och nu är vi lite småtrötta både sonen och jag!

Happy Nationaldag!!

Att ha krav

Mycket intressant läsning mötte mig idag!
Att jag är singel har ju inte något missat tror jag, och för er som har missat det, jo, så är det!

Igår satt jag på Facebook och även där finns grupper för singlar (säg den del av internet som inte innehåller dejtingsidor/grupper) och som en reflektion skrev jag mitt första inlägg: "Jag är så sjukt trött på att vara singel"
Inget mer.

Döm om min förvåning när det idag finns ett 40-tal kommentarer på mitt inlägg! Allt från "Det är jag med" till "Det är bara att gilla läget"...
Ok, ja, på ett sätt är det väl bara att "gilla läget" men då tänker jag - var i mitt inlägg skrev jag att jag inte accepterade min situation? Jag skrev att jag var trött på den, inte att jag till alla medel måste ha någon!

Lite längre ner kom frågan om krav. Någon kille hade skrivit att man måste sänka sina krav, två tjejer svarade att de inte hade några, en tredje tjej svarade att "så kan man ju inte skriva"...
Då kände jag att det var dags att "lägga mig i" igen!

Jag har krav! Som ensamstående mamma MÅSTE jag ha krav! Annars skulle jag inte älska mig själv! Om jag tar "första bästa" (som någon skrev) så kan det bli hysteriskt fel för mitt barn (och för mig så klart, yxmördare finns på nätet också) och om jag sänker mina krav, kan det både skada min son och resultera i ett kärlekslöst förhållande! Är det allt jag är värd? Nä, absolut inte!!

Så jag skrev att jag har krav, för jag älskar mig själv! Jag har även levt länge på andras villkor och det tänker jag inte göra längre! Jag har fått ta skuld som inte varit min, ändra på mig för att bli älskad och gömma mig, för att bli accepterad.

Jag har alltid jobbat mycket med mitt inre och mina mentala spärrar och har fått upp ögenen ytterligare nu, tack vare ett möte med en viss person och ett boktips.
Och nu är det kärleksenergi som gäller! Äkta möten, skuldfria möten och en sann kvinna som går ut och möter världen!
Jag har lagt av mig skulden, tagit till mig mina fel, men bejakar HELA mig!

Så här är jag, med krav, känslor, kärleksenergi och öppna atomer!
Come on, world! I love you!

Att ha en Keep Cup och ett ledmotiv

Åååå, här sitter jag i ett soligt Malmö och undrar vad jag ska göra! Har varit på drogtest (japp, det räcker inte med ens ord längre att jag aaaaaaldrig tagit kokain...) och tänker INTE åka tillbaka till Lilla Staden än!

Så, som en god Miljöhjälte har jag inhandlat min Keep Cup med rosa lock (vilken färg skulle jag annars ha??) och jag har funnit mitt ledmotiv för livet! Men vilken låt det är, får ni veta senare, ska försöka lägga upp videon också.

Keep safe and live life!!

Att börja bli stor

Min lille kanelbulle börjar bli stor! Han börjar skolan till hösten, han har redan spelat tennis i 2 år och nu var det dags för nästa steg, sommartennisen! På utomhusbanorna, gruset och med riktiga bollar! Ingen förälder på planen och 8 veckor med lektioner!

Och ändå minns jag det som igår när han låg där på mitt bröst och jag inte kunde inte sluta titta på honom! Den där Kanelbullens Dag i oktober för snart 6 år sedan!

Mammas bebis!

Att njuta

I vår lilla favoritpark runt hörnet, bakom Charlotte Berlin museet så finns det plats för både träd, blommor och en bänk. Och trädet som skyddade oss mot haglet igår, är inte det enda som blommar nu.

2 knoppar i magnolian har slagit ut idag!

Att ha aprilväder i maj

Ja, det har vi verkligen nu!! Ena minten så skiner solen från en klarblå himmel, andra minuten börjar det ösregna för att sen snabbt övergå till hagel??!! Och gissa var jag har befunnit mig båda gångerna som regnet övergått till hagel??

Jo, under trädet på bilden, med en hund i släptåg som inte fattar varför någon kastar hårda små kalla bollar på honom från himlen... Blött blött!!

Att sväva på moln

Jahapp, tack alla söta, för era hållna tummar! Det resulterade i ett jobb i Stora Människobyn!! Jobbet jag åkte på intervju för i onsdags har alltså blivit en verklighet! Helt sanslöst, jag är i 7:de himlen!!

Mer detaljer kommer, men jag ville bara tacka och visa de underbara "Lycka-till"-blommorna jag fick av den lika underbara Ordonnance-Helen idag!
De pryder mitt vardagsbord nu så jag kan se dem hela tiden!

Tack alla underbara, söta hejarklackare! Nu börjar ytterligare en ny del i Singelmammans liv, Minifamiljens framtid!

Att ha sett skönhet

..och mindre vackra bilar! Men det är alltid en upplevelse när det är cruising i Lilla Staden!

Kallt som attan, men sonen var tapper ändå och regnet slutade precis i tid! På väg hem från Söta K så passade vi på att vara Planetriddare och Miljöhjältar, vilket resulterade i att sonens sulky stod i hallen i natt och stank som ett gammalt bryggeri!! Men han var nöjd och fick ett tack så mycket av poliserna nere vid stationen som vi ju var tvungna att berätta för!

Nu ska vi bara panta allt också...

Att se våren

Japp, grönt och vackert men attan så kallt och nu regnar det också. Men cruisingen ska vi se ändå, det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder...

Ha en härlig helg, alla sötnötter!

Att be on my merry way!

Japp, här sitter jag, asnervös, på väg till Stora Människobyn för två anställningsintervjuer!! Inte en, utan två, alltså! Headhuntad till båda! Jag!!

Snacka om att allt händer på en gång, både bra och dåliga saker!
Håll tummarna för mig!!

Att kyssa grodor

Ja, det är väl så det sägs, att man måste kyssa många grodor innan man träffar prinsen? Eller om man kysser en groda så blir han en prins.
För vem minns inte Tjorven och Stina när de försöker hitta en prins till Malin?

En annan typ av Grodprins finns här, mitt i grönskan i Lilla Staden! Tills jag hittar min prins, får jag väl gå ner och prata med honom så länge.

Att fira våren

Bild tagen med Instagram

Sköna Maj välkommen!!

Vilken kväll vi fick igår när majbålet skulle tändas! De senaste åren har det varit kallt, blåsigt och småregn, men igår visade sig Lilla Staden från sin bästa sida och som vanligt var det mycket folk nere vid Marinan. Och för en gångs skull brann faktiskt bålet medan det var folk kvar på stranden!

Sonen sov över hos mormor och morfar på kvällen eftersom liten inte orkade mer utan halvdäckade i en fåtölj, så jag cyklade hem och idag ska vi ner till Marinan och spela fotboll och fika. Mormor förklarade idag vad man "använder" 1 maj till och min smarta, omtänksamma, kloka unge sa direkt att han skulle göra ett plakat för mig, för att jag tjänar så lite pengar för allt jobb jag gör!! Han skulle dra ut i tåg för sin mammas lön!! Mitt lilla hjärta, vad du tänker mycket!!

Mormor fick lite bry med att förklara att hon ju faktiskt inte visste var tåget skulle vara i Lilla Staden... Så han nöjde sig med fika i solen istället! Inget dåligt sätt att maja på, får jag väl säga!!

Välkommen, våren!!

Att ta tid att sitta tyst

Hur många har varit på Taizémässa någon gång?

Taizé skiljer sig från andra mässor i det svenska kyrkoåret. Det är en mässa för att tänka, stanna upp, sitta tyst, söka styrkan i stillhet. Musiken som spelas och sjungs är korta sånger med mycket upprepning som i sin tur blir en slags mantra. Kören sjunger inga egna sånger utan alla sjunger samma och inga psalmer. Det är flera tända ljus i kyrkan och prästen håller ingen predikan.

Bild tagen med Instagram

Lilla söta Snårestads Kyrka. 

Mitt i programmet finns inlagt att vi endast sitter tysta. Där man bara får vara i sitt eget huvud, med sin egen dialog med Herren, eller bara njuta av lugnet och tystnaden. Jag ber som vanligt, om att Herren ska vara med mig... Det är allt jag behöver och ber om, att jag inte behöver möta mina dagar ensam i världen (både den fysiska och den mentala). Och det är speciellt när man hör hur andra hjärtan letar sina böner, när andra respekterar att det ska var lugn och ro, att få tid att bara sitta tyst.

Bild tagen med Instagram

Herre, var med mig!

Alla fick ett ljus av vår underbara präst Anna, detta tänder man (om man vill) när man fått nattvarden, innan man går och sätter sig igen. Och vi sjöng hela tiden. Det är en speciell känsla att se alla de vita små ljusen stå tillsammans, brinna tillsammans, finnas tillsammans, och alla lågor skiner lika klart, lika starkt, lika känsliga. 

I denna stressiga värld, där så mycket är ovisst, där både orättvisor och ondska finns så nära inpå oss, så måste vi ta oss tid, att sitta tysta, att finnas till, att våga vara sårbara och i all vår ensamhet, bli starka tillsammans. Det finns så mycket vi inte kan påverka, så mycket måsten och krav. Så mycket som ställer till det, både för oss själva och för dem omkring oss. Ibland är det svårt att hitta ut igen, hitta ljuset igen eller bara hålla huvudet ovanför vattenytan. Och hur ska vi hinna göra det, om vi inte tillåter oss själva att få vara i stillhet? Om vi måste vara starka och duktiga hela tiden? 

Jag kan inte annat än uppmana er som fortfarande inte varit på en sådan här mässa, att gå! 

Oavsett om man är väldigt kristen, lite kristen eller total ateist - det handlar bara om att ge sig själv tid, tid att bara få sitta tyst...

Att ha en pinne

Bild tagen med Instagram

På långfredagen så började jag med att sjunga in påsken!

Den svarta dagen i bibelns historia, vi skulle sjunga 3 sånger plus psamler - jag kunde en sång.... Så ett snabbrep i kyrkan, två genomgångar av låtarna jag INTE kunde och sen satt de - jag tackar min lyckliga stjärna över att jag har så lätt för att lära in sånger och att jag kan läsa noter, det underlättar när man ska sjunga "Den dödsdömde" som inte ens har någon melodislinga i sig, bara en massa toner åt alla håll.

Och sen en låååååång promenad med doggen som hittade en låååång pinne som han envisades med att släpa på, till mattes stora förtret då det innebar en miljard nya blåmärken på mina ben!

Men han var lycklig, och då är jag också lycklig!

Och lika lycklig var han nere på Kom I Luckan där han fick en hel hand full med Frollic av snälla snälla Jocke! Inte undra på att hunden drar dit när vi går genom skogen ner mot havet - han vet precis vart han ska gå!

Nu är påsken över och likaså mitt pappersarbete som jag så duktigt tagit hand om! 

Och jag har installerat mitt trådlösa nätverk, helt själv! 

Bra Qvinna reder sig själv!!