onsdag 31 oktober 2012

Den om idétorka


Japp, så var det ett faktum...
Idéerna har slutat komma.
Vet inte om det beror på hostan och snörvlandet eller hemtentan, men stopp är det.

Attans!!



Den om .... eee...fokus?


Ja, fokus.
Långt långt borta.
Ketchupen har fastnat i flaskan och vägrar komma ut. Mitt worddokument stirrar blankt tillbaka.. Nä, det gör det inte, där står en massa saker på det, tyvärr inte rätt saker. Vilket betyder att jag någonstans måste börja om, vilket gör att huvudet blir blankt... 
Jag vet att vi ska vara hemma denna veckan för att skriva, men vad skriver man när man inte kan reda ut vilket som tillhör frågorna och vilket som tillhör rapporten som vi redan lämnat in och inte ska ta med nu? 
Böckerna borde ge en ledtråd, men de är ju så tråkiga!

En kaffe till, låta tankarna flyga och jag vet att ketchupen släpper... någon gång...



tisdag 30 oktober 2012

Den om vacker omgivning


Jag och sonen åkte ju med väninnan och hennes fina barn hem i fredags. Vi skulle "kasta ut" ungarna i trädgården....vilket inte direkt en trädgård...snarare en park...en stor park! 
Och här ska vi börja vår Halloweenfest. Ja, inte ute i trädgår...förlåt, parken, utan inne i huset så klart! Här ska det lysa lampor och vi ska gå upp för allén i våra kostymer, vi ska äta 3-rätters (ett av alternativen i alla fall) och dricka alkoholhaltiga drycker och skratta och prata och spela musik och umgås. Och sen ska vi skaka loss paljetter och stass på dansgolvet på Regementet. 

Men vackert var det, en av de absolut vackraste trädgårdar jag sett på länge, trots den döda igelkotten som behövde begravas av tre smått hysteriska barn och en äckelmagad vuxen. Jag vann stilpoäng hos min son eftersom jag vågade lägga den i plastpåsen och sen tippa ut den i hålet som bäddades med bark för att det skulle bli skönt att ligga där. 

Men det blir barnfritt i parken på lördag!
Bara vuxna...som kanske beter sig som barn...fast i positiva ordalag då!

Nähäpp, nu är det Bond-special-Top-Gear!
Får inte missas!

måndag 29 oktober 2012

Den om rosa


Jag och min mamma försöker att hitta nya Rosa Bandet-saker att köpa! 
I gamla bloggen visade jag Lilla Stadens sätt att stödja Rosa Bandet, sin egen rosa pin av vår lurblåsare, vi har sockor med Rosa Bandet på, min son har valt ut sitt favoritband av alla jag har, jag har reflexer, vi skänker pengar osv osv. 
Och idag fick jag denna, för att ha på min skolrygga - Rosa Bandet Kvinnan - adresslapp! 
Visst är hon puttesöt!?

Den tycker vi om, jajakvinnsan!


Den om mitt hår... Obs! Skrämmande!!

BOOOO!!

Hej hopp, här har vi visst helt glömt av att vi är rädda för att visa oss i bloggen!
Skräcken kanske inte sitter i bloggen då, utan i mitt hår?! 
Ja, detta hemska burr som jag inte har en aning om vad jag ska göra av.
Varje dag är en Bad Hair Day och jag försöker försöker försöker att vänja mig... Men det går inte!
Ena dagen ser det oranget ut (som i Emmas blogg), andra gången blont, sen råttfärgat, sen svart (det var aldrig svart men blev väldigt mörkt... Inte ok!) Ena dagen ser jag ut som en kille, andra dagen som en gammal tant, tredje dagen som om jag inte har något hår alls och hela ansiktet bara är panna!

Hur det än är, så blir jag inte nöjd... Och jag vet inte hur jag ska få till en frisyr som passar både mig, mitt hästlånga ansikte och mitt humör! 
Jag blir galen!!

Och detta är ju precis vad jag bör tänka på istället för hemtentan, eller hur? 
Ja ja, jag fick ju annat att koncentrera mig på, eller hur?


Den om hemtentan


Har precis förstått att det inte kommer bli lätt att reda ut vad som egentligen ska ner på hemtentan och vad som faktiskt finns i huvudet... Det blir liksom lite svårt att reda ut vad man har läst för att skriva det i rapporten och vad vi har läst ur böckerna som troligen är svaret på frågorna. 
Just nu har jag snöat in på precis fel sak, vilket betyder att det får bli kaffepaus och släppa tentan en timme eller två och se om fokus kommer tillbaka igen. 
Just nu är fokus bortblåst i Skånelandsstormen utanför fönstret. 

Japp japp, bara att göra något annat ett tag!

söndag 28 oktober 2012

Den om vinterkyla

Tänk att man kan bli så lycklig för så lite!
Att kunna gå ut med soporna själv - kanske inte låter som en svår sak, men om man bor två våningar upp så är det en big deal! Och även om det går lite långsamt, så spelar det ingen roll, jag kan själv! 

Alla rönnbären har inte fallit av än, även om det är vinterkyla ute och frosten aldrig lämnade taket på det lilla huset på gården (som jag inte har en aning om vad det är för något...). Men klarblå himmel, hög kall luft och rök som puffar ur munnen när man går ut, ja, nu är vintern här! 


Upp på vinden och hämta resten av vinterkläderna nu!

Den om hemlisar i rött

Bild redigerad med Snapseed

Ja, mer än så här tänker jag inte visa.. nu i alla fall!
Men jag har en röd hemlis här hemma, som ska användas till Halloweenfesten på lördag. Den är inte helt röd, det finns lite svart på den också, även på accessoarerna. Men fler bilder får komma när den sitter på, fullsminkad och klar! 
Äntligen ska jag få gå på en riktig Halloweenfest, där alla går all in med kostymer och smink. Det ska bli så himla roligt! Förhoppningsvis så ska vi börja festen hemma hos väninnans pappa, i det stora i huset och vi ska ha knytis och umgås och skratta och ha kul! 
Längtar!

Och ja, det verkar som om jag faktiskt ska slippa pryda min Halloweenkostym med kryckor om jag fortsätter vara så här jätteduktig och tar det lugnt. Inga fler starka värkpiller och jag har bara kryckorna om jag ska gå längre sträckor, så hjälp mig att hålla alla tummar för att jag slipper både "tvillingarna" och knäskyddet.


lördag 27 oktober 2012

Den om en bok

Jag och sonen tillbringade eftermiddagen, natten och förmiddagen i en extremt stor villa i Lilla Staden.
En av mina underbara väninnor bjöd hem oss till sitt föräldrahem där hon och familjen bodde ett par dagar för att passa den underbara gamla vovven Fanny. 
Vi skulle egentligen bara "kasta ut" ungarna i trädgården (som för övrigt inte var en trädgård, snarare en hel park!) i det vackra vädret. De hade så härligt i kall luft, klarblå himmel och den stora trädgårdsparken. De hittade en liten piggekott som tyvärr döden dött och den begravde vi (shh, säg inget till väninnans pappa!)

Det var en fantastiskt dag, som blev kväll, som blev ett par glas vin, som blev "Oj, är klockan så mycket?" till "Varför sover ni inte här istället för att gå hem?!" och sagt och gjort. En miljard rum, en miljard trappor, en uppsjö med sängar, gästrum och badrum... Vi sov som små grisar!

Men jag fann en bok...
Jag ojade, hmm:ade, suckade av lycka och fotograferade.
Ett trasigt gammalt exemplar av Faust, som teatermanus!

Bilderna redigerade med Snappseed







Vackert, vackert, vackert!

Den om "Så mycket bättre"

Ja, men så härligt!
Nu börjar det igen!
Visst är det bara världens bästa tv-serie. Så skönt att ha en hel timme varje lördag nu med härlig musik, härliga möten och våra älskade artister. Nu tar vi lördag, eller vad tycker ni?


fredag 26 oktober 2012

Den om ny engelsk kärlek


Ibland är det bra med hemtentaveckor.
Jag har en favoritkanal på tv:n. BBC Entertainment! 
Jag och sonen fick välja (nästan) 50/50 bland våra "8:a favoriter" och jag kan inte klara mig utan BBC. Och idag uppenbarade sig en ny kärlek för mig! En serie som heter "Lark Rise To Candleford". Bilderna ovan är från BBC. Den är fantastisk! Som en kontrast till Downton Abby fast i fattigmansbyn. Två stridande områden, kärlek över gränserna, udda karaktärer, genuina engelska omgivningar... Ja, ni hör ju!

OCH till min stooora förtjusning, min crush från Downton Abby spelar Robert Timmons, Brendan Coyle!!! Lovely!! Och en annan sötnöt, fast lite för ung för mig tror jag, John Dagleish.
This is just to perfect! 

Och tentan kom, är nu nerladdad och jag har slängt ett getöga på den.
Verkar inte så himla farlig, men det får vi väl se när man väl börjar skriva på den, då kommer säkert de små "fällorna" upp.

Nu tar vi lunch, ok?

onsdag 24 oktober 2012

Den om att promota - för första gången!

Jag kom på det!
Eller nä, det gjorde jag inte men jag hittade något att börja med i alla fall, vilket håller mig sysselsatt ett tag. 
Inte nog med att jag numer ääälskar PhotoShop, vilket är Angelas fel, sen hittade jag tillbaka till PhotoScape, vilket också är hennes fel, men denna gången fattar jag faktiskt vad jag gör! Så 1-0 till mig, with a little help.

Det är faktiskt så att jag fick ett mail för någon vecka sedan från ett företag som ville att jag skulle testa en sak åt dem. Och skriva om det i bloggen så klart! 
Yeay!! Mitt första promotion uppdrag!! 
Någons ord flög genom huvudet på mig (Tack, Emma) och jag nappade så klart!
Och vad händer?
Jo, jag trillar i en dum trappa...
Men så idag slog det mig att jag ju kunde promota ändå, trots att jag inte hunnit ta några bilder på mig själv än, när jag testar linserna! För ja, det handlar om mönstrade linser, så här lagom till alla Halloweenfester som är på gång. Och jag ska ju också på fest, hade jag tänkt, så när linserna kom förstod jag så klart att redan en accessoar var klar! 


Jamen ni ser ju!!!! Så coola!!

De heter Yellow Artist!
Hur coola är inte dessa? De kommer passa så bra ihop med min klänning. Ja, det är det enda jag kan säga just nu, om min Halloweenkostym, att det är en klänning och den är röd, vilket gör att gula linser kommer bli så läckert ihop!

De kom i en snygg förpackning, du får beskrivning på dina linser och hur länge de håller (1 år, kan jag tillägga, om de ligger i vätska). Det är ju precis som vanliga linser, de måste rengöras och de måste hållas fuktiga. Dessa är utan styrka. 
Företaget heter Lensbase, linserna heter Phantasee Crazy Lenses och du hittar alla deras olika modeller om du klickar på namnet. Jag kommer visa bilder på hur de ser ut på mina ögon när jag kan stå upp utan kryckorna och då får ni även se hela stassen, klänning, huvudprydnad och ögon! Men jag måste kunna stå upp om det ska bli bra! Och jag har redan anlitat min klasskompis som fotograf!

Jag har i alla fall provat dem! 
De sitter skönt på ögat, de är ganska stora, större än vanliga linser men mjuka och bra kvalitet.
Jag satt dem faktiskt till och med över mina vanliga linser, eftersom jag inte skulle se ett dyft annars och det gick fantastiskt bra! När jag skulle ta av dem, släppte inte båda linserna utan min mönstrade lossnade hur enkelt som helst. Vilket ju är viktigt för oss som inte vill ha glasögon på oss på festen men som är lika blinda som mullvadar om vi tar ur de normala linserna. Det var jag lite orolig för, att jag inte skulle kunna "sätta ihop" dem. 
Men om ni gör detsamma, tänk på att tvätta båda linsparen ordentligt! Eller kanske till och med, slänga de slipade linserna, om ni har dagslinser eller månadslinser! Glöm inte att bakterierna kommer in mellan de båda linsparen! 

Jag har aldrig provat färgade linser innan och det känns lite skumt för att jag kan "se" ovankanten av färgen, men detta tror jag beror på att jag satt ihop mina linser. Känns lite som att ha en keps på sig, synfältet har en "kant" upptill. Och det är verkligen inget som stör, bara ovana.

Linserna passar ju så klart inte bara till Halloween, utan till alla fester. Lensbase hade det största utbudet på  mönstrade linser jag någonsin sett och det bästa är ju att de även har andra varor, både slipade linser, vätskor med mera, vilket gör att du enkelt kan beställa allt i samma paket - multitasking liksom!
Sånt gillar vi! Tidssparande idéer!

Så jag rekommenderar verkligen deras varor och samtidigt så tackar jag för förtroendet från Lensbase och jag lovar att det kommer bilder på mina ögon så ni får se de på riktigt!
Skynda nu er in och kolla på sortimentet!

Den om "var-börjar-man" 2


När vi var på Frugan 1 fina event i Helsingborg så berättade Frugan 2 att man var ju faktiskt tvungen att visa sig själv i bloggen, i alla fall då och då. Och jag fick stora dåndimpen med en gång! Jag som verkligen inte gillar att fastna på bild, ser alltid ut som jag antingen har hästansikte, sitter fast i en klädhängare eller bara allmänt sur ut, gör ju allt jag kan för att inte hamna i linsens riktning...
Men ok, om jag nu ska vänja mig, så kanske jag ska börja så här - tokig!
Så har vi liksom "gjort av" den biten redan, så blir ingen orolig eller förvånad om det kommer fler korkade bilder på mig. Nu har jag visat mig själv med en gul anka i håret här, jag har visat mig själv i solbrillor och keps här och även med smått gult hår och ett barn på axlarn (som inte är mitt... det lät inte bra...!) så nu är det väl bara att acceptera att jag faktiskt är med på bild...ibland...

Men så här ser jag oftast ut på morgonen! Jag är så lyckligt lottad att jag har en son som varken skrattar åt mig eller blir rädd för mig när jag väcker honom, när jag ser ut så här, men mina klasskamrater skrattade gott åt mig när jag skickade denna bild för att peppa dem inför redovisningen igår! Hoppas det lugnade dem lite i alla fall, när de tänkte på att det finns någon, någonstans, som ser ut som en galen vetenskapskvinna...

Och lite så här ser jag ut när alla de där tankarna kommer. 
Alla de där som jag inte kan sortera, alla tankar om att måla om hallen, byta ut möbler, möblera om (i en tvåa - nej, det går inte), måla om saker, sälja saker jag inte använder, städa alla överskåpen, rensa på vinden och i källaren eller tankar om hur jag ska kunna omvandla mitt fd heminredningsföretag som inte flög till något annat, eftersom jag ändå står som egen företagare. 
Och varför i hela världens namn kommer alla dessa tankar när jag inte kan röra mig?? Är det bara för att jag har tid att tänka då, eller är det rastlösheten som driver? För om det bara handlar om tid, så borde jag ju verkligen komma vidare med mina tankar nu när jag bara sitter här?! Eller hur, liksom?! Jag har ju inget annat än tid nu, barnledig och med knä i viloläge! Och ändå kommer jag ingenstans!!

Någon som känner en Idécoach som kan hjälpa mig?
Mina blommor ger mig inget annat än påminnelse om att de snart kommer dö om de inte får vatten snart, men det är inte riktigt den "omvälvande" förvandlingen jag tänker på... Så de får väl stå där och drömma om vatten, medan jag fortsätter att slita mitt hår och kasta små svordomar omkring mig för att det är så typiskt mig - alltihop.



Gaaahhhh!! 
Don't remind me! Water yourselfs!!

tisdag 23 oktober 2012

Den om fel dag


På onsdagar är det körträning. 
Så döm om min förvirring när jag har kör en tisdag och sen skyndar mig hoppande hem för att avlösa modern som sitter barnvakt och vill kasta mig in framför tv:n eftersom det är onsdag.... Och Grey's Anatomy! 
Fast det var ju inte det... Det var ju tisdag...

Urk, vad jag tycker illa om att vara fel ute! Nu måste jag ju vänta hela dygnet innan det faktiskt är dags för radioskugga, internetavloggning och telefonen på tyst, eftersom jag vägrar att bli störd under min enda enda timme per vecka som är totalt helig!
Men för att se det från den positiva sidan så kommer jag inte missa de första 5 minuterna på mitt program eftersom vi aldrig är hemma direkt när det börjar - så ok, vi tar tisdag och längtar till klockan blir 21.00 imorgon!

Knä i viloläge, nytt spel på mobilen - 
japp, nu släpper vi förvirringen ett tag!

Den om filmvisning


Här har ni mig!
På kanonen i vårt klassrum, som förvirrad läkare som ska förklara varför förslaget i min hand bara är så där himla toppenbra!
Att förslaget sen inte egentligen existerar mer än i vårt projektarbetesrapport, det är ju en helt annan sak!
Uppdraget för rapporten var att göra om 8 myndigheter till 4, helst bättre fungerande myndigheter och bestämma styrmodell på dem. Viktigt var också att inte förlora några arbetsuppgifter från dagsläget eller någon kunskap och bryt för guds skull inga lagar! Och ja, myndigheterna är tagna från verkligheten, så det var Smittskyddsinstitutet, HSAN, Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, SBU, SKL, Rättsmedicinalverket och Statens Folkhälsoinstitut. 
Ja, det är ingen lätt uppgift!
Men nu är det gjort, en rapport på x antal sidor, redovisningen gjord, nu väntar hemtentan som ska in i december. 

Har jag sagt att jag verkligen älskar min grupp och att gå i skolan igen?
Det gör jag!! 

This is so cool!

måndag 22 oktober 2012

Den om saaaaaaaknad

Det är minsann inte förrän man sitter här som man saknar det!
Då lovar jag att jag ska skärpa mig! 
Jag lovar att jag ska bli duktig på det!
Jag lovar att göra det ofta!
Jag lovar att inte fuska!
Jag lovar att jag slita ut de andra också!


Gud vad jag saknar mitt friska knä!

Jag looooovar att om jag bara får tillbaka mitt knä, helt och utan operation och snart, snälla, så ska jag ta hand om det så duktigt, så duktigt, men träna så snällt, så snällt med skydd för knät och allt! Jag loooovar att stärka musklerna runt om så knäskålen håller sig på plats! Jag ska bli så duktig på att ta hand om mina ben och fötter och jag looooovar att inte ramla i några trappor igen!

Ok, deal?? Snälla??

I miss my PWs!!!!!

Den om "var-börjar-man"


I mitt huvud ryms det väldigt många tankar. Alldeles för många ibland. 
De handlar om allt och ingenting, men jag har ofta svårt att komma på var jag ska börja!
En massa inspiration rumlar runt men den kommer inte ut, den fastnar lite, precis som ketchupen i en flaska. Och sen kommer allt på en gång och då blir det ändå svårare att reda ut dem och veta var jag ska börja. 

Undrar om man kan få en Private Session med någon planerare? Finns det sånna? Det borde det finnas. Folk som kan hjälpa en att skriva ner alla tankarna och ordna upp dem i "Viktigt", "Mellanviktigt" och "Mindre Viktigt". Och sen sätta 1, 2, 3 framför så jag vet vilken jag ska börja med. Och kanske hjälpa mig att skriva en 10-års plan. Eller i alla fall en 6 månaders plan. 

Ja ja, det tar vi frukost på och hoppar iväg till skolan!



söndag 21 oktober 2012

Den om kärlek


Ja, vissa söndagar är fyllda med extra kärlek!
Jag fick ju en hel påse med kärlek och tröst av Gulliga Väninnan med sambo som varit här i helgen. Och denna asken full "med Kärlek" låg i påsen. Så den får komma fram nu, när jag sitter här i soffan och tycker synd om mig själv och knät. 
Så känns det lite bättre igen!

Och ikväll har vi fyllt en underbar vacker kyrka med kärlek också!
En insamlingskonsert för hemlösa i underbara Marsvinsholms Kyrka. Och även om det inte var fullt i bänkraderna så lyckades vi samla in ganska mycket pengar ändå. Pengar som omvandlas till kärlek i Stadsmissionen och kommer till nytta både för hemlösa och utsatta kvinnor. Det känns skönt att sitta i soffan och mysa under en filt, när sonen sover i sin säng igen, hemma efter en helg med pappan. Det är skönt att veta att man sjungit både för dem i bänkraderna, för änglarna och för de som ska få nytta av vår insamling. Det är skönt att känna värmen från filten, soffans mjuka ryggstöd, den fluffiga kudden under mitt ben som ger mitt knä avlastning och även veta att snart ska jag få krypa ner i min säng, stor, varm, mjukt täcke, min sovande son som kommer stappla ut från sitt rum till min säng när jag hämtar honom, att jag snart ska få börja en ny vecka i lugn och ro, med mer kärlek och mer tillit och mer omtanke. 
För det valet kan vi alla göra, varje dag!
Valet att älska, tro, hjälpa och stötta! 
Gör det valet, hur du vill, på vilket sätt som helst, men helhjärtat!
...varje dag...


And with that, I bid you a good night!

Den om tango i knät

Hmm, jag undrar vad det betyder när musklerna dansar tango i mitt knä...? 
Ni kanske känner igen det, den där känslan av att alla muskler, leder och senor, spänns, slappnas av och rullar runt. Om ni inte har känt det någon gång, så är det inte lika lätt att förstå känslan. Lite som när bebisen rör sig i magen, något man inte kan "rå på" men det känns hela tiden ändå. 
...fast i knät då...

Bebis i knät...? Nja, snarare en ailen...
Kanske betyder det att knät försöker känna efter om musklerna fortfarande fungerar, eller så är något totalt överbelastat, men obehagligt är det i alla fall. Och inte helt utan smärta heller... Dumma knä, bli bra nu!

Jag har lärt mig att man ska inte visa någon bild som inte har med inlägget att göra... men jag orkar inte visa fler bilder på mina kryckor och mitt knä är inte någon snygg bild, så det får bli på en tavla från vårt klassrum istället. Jag har inte riktigt tittat på den innan, förrän här om dagen när jag satt och väntade på att de andra skulle komma. Och då slog det mig hur söt den faktiskt är! Och rolig! Och ja, så här kan jag känna mig ibland, lite som att ha en anka stirrande på mig och inte ens bli förvånad över att den sitter på min hund. 

Och ja, jag är troligen lite knasig, men det bjuder jag på! 



lördag 20 oktober 2012

Den om tröst

Jag skrev på fejjan härom dagen att jag hade fruktansvärt ont i mitt knä och bad om godis och värktabletter. Igår kom Gulliga Väninnan med sambo och med sig hade de alkoholhaltiga drycker (som jag ju tyvärr måste avstå från på grund av mina painkillers) men även en hel påse med innehållet nedan!

Så nu mår jag redan bättre! Tack sötnöt!

fredag 19 oktober 2012

Den om nästa redovisning

Herregud!
Igår var vi verkligen allt och ingenting i min vackra grupp i skolan! Det förekom utbrott, snäsighet, sura miner, kritik och nästan tårar av smärta eftersom vi nu är tre stycken handikappade i gruppen... Ett skadat knä a la Stelopererad, en nackspärr a la Mega och ett ryggskott a la Kokvinnorna!
Ja, känslorna var absolut utanpå oss igår! Så det kändes så skönt när vi avslutade dagen tillsammans med bra teamwork, skratt och flams, uppmuntrande ord och en insikt om att både rapporten och redovisningen är good stuff!

Och så här såg Fina Mys-Cilla och Vackra Tages-Mamma Pernilla ut! Malou, släng dig i väggen!!

onsdag 17 oktober 2012

Den om paniksmärta

Hur kan något göra så ont??!!
Det här är ju larvigt... Helt handlingsförlamad på grund av ett knä!

"Stöd på det fullt ut och gå som vanligt" - no way!! Nu åker jag hem och gråter lite...!

måndag 15 oktober 2012

Den om allmänbildande pussel

Näää, vilken extremt tråkig överskrift!
Men pussel kan verkligen komma till användning i de mest konstiga situationer. 
Idag har halva gruppen varit krassliga så vi jobbade hemifrån och från skolan. Google Drive är ju en toppenuppfinning, om man bara behärskar det, något jag inte riktigt gör än, men det kommer. Det som blev så himla bra idag var att vi alla kunde sitta och skriva i samma dokument och ha en chatt igång samtidigt! Så nu är rapporten mer än halvfärdig! 

Ja, jag vet att det står "rågeställningar" men det ska så klart vara "frågeställningar". Snyggt motljus också, eller hur? 

Och det där med pusslet då? Nja, jag kan ju inte direkt berätta vad jag gjorde med det, men när man inte har någon karta, så är det som sagt, väldigt bra med pussel! Om man behöver "dra gränser" eller nåt sånt. Ja, kryptiskt men så får det vara, så här innan rapporten är klar och inlämnad.

(Ett av sonens favoriter!)
Som sagt, både allmänbildande, udda pusselbitar och städer i Sverige. Och toppen som hjälpmedel! Funderar på att lägga denna bilden som en bilaga i rapporten, så får alla fnissa lite!
Nu tänker jag vila från dokument, Drives, kartor och sjukvård och ägna mig åt egen sjukvård, mitt knä... Total smärta idag så nu blir det inga fler "det-går-nog-utan-kryckor"-promenader!
Nej nej nej!


Den om höstens antåg


Det är mörkt som attan på morgonen, jag vaknar knappt längre, måste tända min sänglampa och låtsas att det är en sån där "Wake-up-light"-lampa... Jomenvisst är det höst! Det regnar som vanligt nere i Skåneland, fast frosten har ju visat sig här, så vi ber om vinter i år, jag och sonen. Hellre snö än slask! 

Igår var det Skördevesper i det svenska kyrkoåret.
Den tiden vi tackar för allt som är sått som skördas, för Guds gåvor och för fortsatt framgång både inom jordbruket och oss själva. Det finns så mycket att vara tacksam över, men hur många kommer ihåg att faktiskt säga tack? Och jag menar inte bara till "Den högre makten", oavsett vem man tror på, utan även till varandra. Hur många gånger förbannar man inte traktorerna på E65:an när man själv vill hem? Hur många gånger blir jag inte sur över att tåget är försenat? Hur många gånger tappar jag tålamodet per dag? Och hur många gånger tackar jag för att bönderna fortfarande är "på arbetet" när jag är på väg hem eller att vi faktiskt har kollektivtrafik som tar mig rakt till skolan eller spelar det verkligen någon roll om sonen går in med grusiga skor? Jag behöver inte säga tack för gruset på hallgolvet, men jag kan ju faktiskt bara ta dammsugaren... Det är ju inget att bli sur över. 
Smutsiga barn är lyckliga barn, det har jag lärt min son, så då får jag vara tacksam över att han istället helt enkelt har haft superkul när han kommer hem med lera upp till ögonbrynen! 


Men även jag behöver en påminnelse ibland. 
Att det finns så mycket att vara tacksam över, det finns så mycket vi tar för givet och så mycket vi bara anser ska finnas vid våra fingertoppar. Det har jag fått revidera starkt nu när knät gör skrikont och "tvillingarna" (mina kryckor alltså) måste vara med överallt. Som igår när jag skulle knöla in mig i en bil, i väg och sjunga i kyrkan, gå mellan min plats och fram för att sjunga, stå upp, sitta ner, gå, knöla in mig i en bil igen och sen ta mig upp för trapporna ytterligare en gång. Idag - inte lika mobil alls... 
Det där jäkla knät! Ska det inte bli bra snart? ...kan man ju tänka... eller så får jag bara acceptera att det är ordentligt skadat, göra det som behövs och se till att det läker ordentligt? 

Så, nya glada och tacksamma tag, för min del!
Hösten är ju otroligt vacker också - bara se på alla färgerna från det vackra konstverket! I Kivik gör det tavlor av äpplen, här har vi en vacker blomma av gurkor, broccoli, plommon och morötter! Fantastiskt vad folk kan - jag hade aldrig fått ihop något sånt här!

Min mamma har ett alldeles litet eget Skördevesperkonstverk hemma hos sig, kanske något mer obscent än en morotsblomma, fast väldigt färggrannt och udda!

Men det lämnar jag er med tankar om tacksamhet, hösten och knäppa pumpor!
Nu är det dags för rapportskrivning!


fredag 12 oktober 2012

Den om en fredag

Jaa, nu så kom den, fredagen! Känns det bra? För mig känns det bra! TGIF liksom i hela kroppen!
Och den dagen blev lite extra speciell eftersom vårt betyg på helvetesrapporten kom...

Högsta möjliga betyg inom yrkeshögskolan
~VG~
Det tar vi fredag på! Jajakvinnsan!

torsdag 11 oktober 2012

Den om precis ingenting




Ibland har jag dagar när hjärnan bara inte orkar mer! 
Idag har varit en sådan dag. Började med migränkänningar under hela föreläsningen och illamåendet kom och gick. Blääärk! Inte kul när man behöver vara på alerten! Och mitt underbara knä gör fortfarande ont och jag vet liksom inte hur jag ska sitta för att få lindring... 
När vi satte oss på det fullknökade tåget igen så blev vi bara sittande, helt tysta, Studiekamrat P och jag. Lite musik i öronen för min del, hjärnan vilar och allt blir stilla omkring mig. Det är då det är kul med en massa knasiga fotoprogram i telefonen. Lite klick klick här och lite ändra ändra där och helt plötsligt ser saker och ting annorlunda ut. 

Efter en del "ketchupeffekt" i skolan så har äntligen ketchupen kommit ut och våra kaniner i huvudet har hoppat iväg. Nu är det snart dags att börja skriva på nya rapporten och fila på redovisningsplanen. Men först ska vi ha fredag - eller hur?



Söta Sanna-vännen kom på en ypperligt bra idé!
Hon drog ihop några tjejer som ville ändra sina garderober inför hösten och så hade vi Klädbytarparty hemma hos henne idag! Jag kastade mig ut med kryckorna och bort till Sannis och fyndade nya härliga kläder! Och en lite partyväska också! Tyvärr kunde jag inte stanna så länge, jag skulle på möte med Föräldraföreningen på skolan, men det var så härligt att få krama henne igen! Det var så länge sedan vi sågs och vi hade så mycket att prata om, så medan jag sprang runt och provade kläder och skrämde slag på hennes grannar med mina söta valkar och min haltande gång, så pratade vi om allt mellan himmel och jord! Och sötnöten hade även lagt undan lite kläder till mig som hon tyckte var "jag" och tänk så rätt hon hade - sådana vänner är härliga! Även hennes ena syster hade lämnat en kjol till mig (och baaara mig). 
Jag känner mig så hedrad över att ha så fina vänner!

Nu sitter jag uppe alldeles för sent igen och snart kommer fredagen. Bara 40 minuter kvar egentligen, men vem orkar räkna? Ja, nu tar vi fredagen, eller hur? Sen är det helg!
Jajakvinnsan, sista rycket nu! 
Say it with me - TGIF!!



onsdag 10 oktober 2012

Den om en vacker väg



Det är en vacker syn som följer oss pendlare när vi närmar oss hemmet! Vattnet som en spegel eller i totalt uppror, vackra färger och ett underbart skådespel av moln, vatten, vindpinade skånska pilar och en och annan bil.

Ja, det är en lisa för själen att få vila ögonen på denna syn både på väg till skolan och hem igen.

Jag har som vanligt lyckats klanta till det! Jag har så klart snubblat i en trappa och fastnat i ett trappsteg så nu finns det ett par kryckor i lägenheten! Inget brutet och inget sönder, men ett ledband i smärta och båda knäna ömma eller blåslagna. Det lustigaste är att det knät som jag skadade ledbandet har knappt ett märke på sig, medan det andra är blå-svart! Tur i oturen för mig, så fastnade höger foten i trappsteget, vilket betydde att foten klarade sig, likaså ankeln. Men inte knät. Så ledbandet är töjt och smärtan smått outlidlig! 
Så för att muntra upp mig själv (nä, inte riktigt men detta inköpet behövdes verkligen!) så passade jag på att rea hem en ny dammsugare! Och trooo mig, jag behövde en ny! Den andra både tjuter och piper och det går inte att hitta påsar till den längre - så ut med den pippigula och in med en vacker skönhet! Nu kommer det bli roligare att dammsuga, det kan jag lova!


Snygg-snygg! 
Gillar det lilla retrostuket med både vitt och orange! Men vilket litet vitaminpiller! Snabb som en vessla och lätt att dra med sig, lång sladd och ändå längre teleskoprör! Jisses, vilket köp! Vill inte ens ställa in den i städskrubben! 

Nu ska jag visa lite falsk marknadsföring:

Platta sladdar trasslar visst!!

Natt-natt!

lördag 6 oktober 2012

Den om Modesto

Fejjan är minsann bra till mycket, eller hur?! 
I söndags så gav Modesto en rabattkod till alla deras Facebookgillare och det var min chans att komma över något jag önskat mig länge! Jag älskar Liebeskinds produkter! Så igår kom det paket!


Jag älskar lyxiga förpackningar! 
Allt känns så mycket mer exklusivt då, oavsett vad som ligger i lådan.


Äntligen! 
Som jag längtat! Jag förstår inte varför färgen heter Kiwi, men vem bryr sig när man har fått hem snyggaste väskan? Den får nästan heta vad den vill, bara den finns hos mig!


Passade på att rea en lagom stor ljuslykta också, i lite grönt och fattigmanssilver med vackert mönster. Men den bor inte hos mig - den lämnade jag osett kvar på mina föräldrars köksbord igår innan jag och sonen åkte hem. Sen kom denna bilden på mobilen. Passar så bra hemma hos sjuklingen och vårdaren. 

Nu fortsätter vi med lördagen!