Ett slut och en ny början

Det blev ju en liten bloggpaus, behövde landa lite i det nya året och fundera på vart jag är på väg.

Är det inte så? Man har så många förhoppningar inför ett nytt år så det blir nästan lite överväldigande när det väl kommer? Jag blir sån i alla fall. 

Har liksom alltid känslan av att nästa år ska minsann bli bäst! Och jag gillar den där känslan av att sitta sista dagen och tänka tillbaka på vad som har hänt. Jag ångrar aldrig något, det är livet för kort för, men jag kan önska att jag agerat annorlunda i vissa situationer. Och då bli det nya året en helt ny chans att agera annorlunda, att ha lärt sig något från det som hände. 

2013 avslutades mitt ute i skogen med vänner som är så nära mig så vi nästan är familj. Med en extremt stor men snäll hund och tre galna pojkar som inte kunde sitta still. Ut i skogen, upp för bergen, in igen, ut i mörkret, spela spel, skratta så de kiknade, slappa i sofforna, ut igen - ficklampor och eldkassar tända. Sova i "annexet" (en extremt kall husbil), läsa julklappsböcker, höra springande små steg och en försiktig knackning på dörren för att fråga om Mini var vaken. 

Vuxna som satt länge vid bordet, skrattade, pratade allvar, skrev visoner och drack Mai-Thais. Mat som förbereddes i timmar, dukning och pynta bord och hund. Bara den där lugna känslan av att allt är bara så rätt det kan bli i världen. Inget är farlig, inget är svårt - allt är bara underbart!

Och det nya året då? 

Jo, det fick ju en raketfart så det heter duga! 

Inte nog med att jag går in på min sista termin i skolan, så börjar en massa andra saker hamna på plats. Sånt där som jag bara drömt om, längtat efter och hoppats på - sånt börjar lägga sig som bomull runt hjärtat. 

Ja, ett slut och en ny början - fantastiskt!

Love

När timmarna går så där snabbt

Jag hade inte varit någonting utan mina vänner!

Genom mina år har jag haft tillfälliga vänner och jag har även funnit varaktiga vänner. De tillfälliga tror jag att jag har träffat för att jag ska lära mig något eller för att jag ska lära ut något. Det är inte alltid uppenbart vilket det är, men när jag fått lite distans efter en vänskap tagit slut, så finner jag oftast svaret. 

Men de vänner som jag funnit som kommer finnas där för alltid, oavsett hur långt det må vara mellan oss eller hur ofta vi ses, de är dem jag alltid håller närmast mitt hjärta. Idag var en sån där dag när jag var liksom omgiven av två fantastiskt starka, underbara kvinnor, som jag är så tacksam över att jag har i mitt liv. Den ena var närvarande, den andra fanns i telefonen. Men båda lika varma och mjuka. Båda lika omtänksamma och söta. Så där så man bara inte kan annat än känna sig älskad och bäst i världen. 

Båda två med "verkliga" liv, som innehåller allt från smärta till skratt, oro och vila. Båda som förstår precis vad jag vill säga fastän jag inte kan få fram orden. Båda där jag får säga saker utan att behöva väga orden på våg innan. Och där det fungerar likadant tillbaka! För där har vi skillnaden! 

Och timmarna går fort, när man är med sådana människor. Allt man tror man ska hinna med, det ramlar liksom av när man sitter där med en stor kopp chillite eller kaffe och en smörgås och bara pratar. Pratar som om orden aldrig kan ta slut, där den ena tanken ger något annat och där frågor och svar är lika viktiga. Där man får bara finnas till och inte oroa sig för världen utanför, för just nu finns världen precis just här, mellan oss och den doftar chillite och värme. 

Ena minuten kommer tårarna i ögonfransarna för att man kan prata om hur orättvist livet känns just nu och andra minuten så pratar man med ett marsvin och fnissar åt någon konstig händelse som bara just "kan hända oss". Det är ovanligt att finna människor som kan avsluta ens meningar, när man är så här, mitt i livet. När man är liten tror man att man ska vara vänner för alltid och oavsett om man känt varandra fem minuter eller fem år, det spelar ingen roll - för man är bästisar. Men när man är vuxen är det svårare att hitta varandra. Man är på olika ställen i livet, har olika förutsättningar eller olika murar som gör att man inte släpper in eller blir insläppt. Därför tar jag, med varlig hand, mina guldkornsvänner närmast hjärtat, för det är precis där de ska vara. Och där stannar de, för resten av mitt liv.

Tack för att ni finns!

Love

1:a advent och 1:a december

Herregud så mycket folk!

Jag känner en liten lätt släng av torgskräck för det är verkligen folk överallt! Och pysselhörnan inne på Klostret var överbelamrat med barn och vuxna. Min son vände i dörren, vägrade gå in. Så vi tog en fika istället och väntade på att kompisarna skulle pyssla färdigt så vi kunde komma vidare ut i vimlet. 

Mörkret föll ganska fort och efter att ha försökt sätta ihop en saltmolekyl så försökte vi valla omkring fyra spralliga pojkar och en flicka som mest höll sig till sin mamma, så henne var det ganska lätt att hålla koll på. 

Men trötta i både kroppar och huvuden så fick det bli hämtmat och varsin soffa för att invänta julkalendern. 

Jag är barnsligt förtjust i julkalendrarna på tv och nu har jag ju ett legitimt skäl till att sitta klistrad varje dag. Och denna kommer bli bra, det känner jag på mig! Vem av oss har inte läst Barna Hedenhös (eller fått de lästa för oss) och hur himla bra, passade inte Fredde Granberg som förvirrad stenålderspappa?! 

Det är något visst med att få en halvtrött son som kryper upp i min soffa, lutar sig mot mig och bara blir sittande där medan datumljuset brinner och första ljuset är tänt i vårt nya adventsljusinstallation (den får ni se imorgon). 

Imorgon ja... 

Imorgon får inte jag somna, hur det nu ska gå till. Först ska jag på LIA, sen hålla mig vaken, på något sätt. Utan sonen hemma så blir det nog ganska svårt, har tagit ner jullådorna från vinden - det kanske kan hålla mig vaken. På tisdagsmorgon är det dags att inte ett sömnlabb på Lunds sjukhus nämligen, hur jag nu ska hålla mig vaken på bussen dit. Tänkte ta med datorn och försöka skriva lite på min LIA-rapport, det kan ju bli intressant att läsa sen när jag fått sova ett par timmar, se om det överhuvudtaget finns något sammanhängande i dokumentet. 

Men jag hade lyckats förtränga det faktiskt, det var kanske lika bra. Jag har kunnat slappna av i helgen och ha roligt, nu är jag nervös och mår lite illa. Vill ju göra det här, men samtidigt är det ju ett resultat som jag kanske inte direkt ser fram emot att få reda på. Det är dags att reda ut saker nu....

Ta hand om er och ha en fortsatt underbar 1:a advent och 1:a december!

Love

En sista dag i november

Den siste november bjöd på lite kallt väder och mycket folk på stan.

Och när min mammas fina väninnor kommer på besök, då hamnar man på Mortens, så är det bara! Med en stoor räkmacka och ett glas vin (eller två). Och sen sitter man där, timme ut och timme in och bara pratar. Och man vallar runt dem på stan, in och ut ur alla affärer som bara finns samtidigt som händerna blir mer och mer fyllda med kassar. För så är det bara! 

Och imorgon är det första december och första advent och julskyltning och tomten på torget och ponnyridning och presenterande av luciakandidaterna. Och jag har sprungit runt halva stan för att hitta en julkalender till tv-serien, för imorgon ska vi titta på Hedenhös. 

Men idag, idag räcker det med att ha suttit på Mortens i flera timmar och skrattat, pratat och blivit lite lurig i huvudet av både vänskap, värmen och vinet. 

Love

Ibland behöver man bara lite bebismys

Alltså när man får en chans till bebismys, då tar man den!

Eftersom jag inte kunde vara med och leka igår, så passade jag på att ta igen det idag. Med mysfika hemma hos mamma och sötaste lilla bebisen på besök. Jag har helt glömt bort hur det är att ha en sån där liten. En som inte himlar med ögonen när man säger att det är dags att ta på sig för att gå till skolan, inte suckar åt en när man, ytterligare en gång, påminner om att skorna måste på fötterna innan man går ut genom dörren. En som inte tycker att mössa är löjligt och som bara vill stå och stå och stå och plocka med allt man får tag på. Men det är inte utan smärta man bebismyser, själv lyckades jag få en sked rakt i munnen och nästan rätt in i ögat också. Nä, reflexerna är inte så snabba som för 6,5 år sedan. 

Men det tar jag så gärna, bara jag får känna de starka händerna, snusa lite i nacken och få lov att krypa runt på golvet för att få ett osuddigt kort på det rörliga objektet. 

Love, love, love

Den om att möta våren med "majning" och bli röd om näsan

Jag vet inte om det bara är i Halland man "majar" men mina skånska vänner hade inte hört talas om det i alla fall! Men det är precis vad vi gjorde idag! 

1 Maj!

Antingen ska man demonstrera eller "maja", eller kanske båda, om man har ork kvar efter att ha gått längs barrikaderna. Vi gick till och med på "majningspicnic" i skolan. Idag drog jag och Gifta Väninnan ut med tre barn på cykeltur ner till Saltan, där vi bestämt att vi skulle grilla korv och möta upp Väninnan Med De Franska Nerverna med familj och ytterligare en sötnöt med hennes barn. Och sonen som precis tagit ut cykeln ur källaren var väl lite mindre exalterad än de andra, han var bara rädd för att ramla hela tiden, så hans ömma moder gick ut och höjde sadeln (yes, kvinnor kan lossa envisa skruvar själv!) och med bästa kompisarna som dragplåster, så drog vi iväg. Efter två kvarter så var det som om han inte gjort annat än cyklat och jag kom sist i "anktåget" och hejade på honom med massor av pepp!

Det blåste ju så illans kallt nere vid stranden! Inte för att ungarna märkte något, de for fram som tornados över hela lekplatsen och hade knappt tid att äta den förbenade korven som vi hade sånt sjå med att få grillad! För blåst och eld går visst inte hand i hand, om ni inte tänkt på det innan! De små trollen ville gå till trädinosaurierna som finns inne i skogen och hepp - en helt vindstilla oas med massor av sol.... som vi inte hittade innan vi satte oss ner... Och sen packade vi oss upp på cyklarna igen och drog hem. 

Totalt slut...

Och röd om näsan blev jag visst ändå, fastän jag inte trodde det. 

Så, efter en underbart slö Valborg och en underbart hektisk majning, lägger jag mig bakåt i soffan och hoppas att jag inte somnar innan jag i alla fall hamnar i sängen.

Den om flera timmar i friska luften och en ruskigt bra början på balkongen

Oj oj ooooooj, vilken dag jag har haft!!

Söta väninnan kom med sina minisar och drog iväg mig till en oas jag helt klart missat, trots att den ligger så nära, Åbergs plantskola!!

Oh My! Det hade ju varit så lätt att go bananas där och spräcka alla typer av budget som någonsin existerat! Inte bara för att allt var så vackert uppradat och fint utan även för att där fanns ALLT!! Det var väldigt nära att jag faktiskt kom hem med ett valnötsträd! Men vad i hela världen skulle jag haft det?? Tur att jag tog mitt förnuft till fånga. Men jag har en stark känsla av att det kanske kommer med ett olivträd nästa gång jag åker dit, vilket också är totalt galet, var ska jag vinterförvara det, liksom?? (Känner jag mig rätt, så kommer jag absolut hitta ett ställe! Sonen kanske får ge upp ett hörn av sitt rum eller så)

Och pelargoner... Mina dog ju i flytten, det blev för mycket för dem och när de bara blev tanigare och tanigare så gav jag upp. Men åå som jag har saknat dem! Och tror ni inte de har unikisar där?? Jojo! Jag hade en toppen-toppen hjälpreda, vi sniffade på doftpelargoner och kom gemensamt fram till att de flesta inte alls doftade gott, så de fick stanna i växthuset på plantskolan. En skulle dofta som kryddiga äpple, nja, nä, det höll vi inte med om, varken jag eller lilla F. Ju längre jag gick där och läste på lapparna, desto mer högg det i hjärtat... Mina stooora fina pellisar från Petrigatan... En annan tid, ett annat liv... Och jag kunde inte köpa samma sorter som då, det förstod jag direkt då. Det gick inte. För många minnen. 

Så, eftersom jag inte kan leva utan en Mårbacka, så fick det bli en annan sort, en Tant Hanna och som sällskap till Tant H, fick det även bli en Mrs. Kingsbury, det kändes som om dessa två damer kommer att passa bra hemma hos oss! Two more ladies i detta nya hem, det blir toppen!

Balkongen? Ja, den ser ni ovan! Köpte även en liten söt körsbärstomatsplanta och en murgröna, men hade inte krukor så det räckte! Och de fina krukorna som blev planterade, de fick jag av snälla väninnan! Jordgubbsplanta, smultronplanta, spenat, persilja, rosa lavendel, röd backsippa, vit fjällsippa och Åbergs egna specialjord, ett par hinkar vatten, en halvblöt katt och en timme på balkongen senare... Ja, resultatet ser ni ju! Hysteriskt nöjd över mig själv! 

Kvar på inköpslistan är nu balkongmöbler, en liten grill och ett rosaprickigt parasoll från Rusta. Men det får vänta lite, fram tills dess kommer jag slänga ut våra gamla dynevar och fårskinnet, då kan man njuta ändå!

Nu är det ryggläge i soffan efter ett job well done, omplåstrad hand eftersom katten behövde duscha efter att ha varit med och "planterat" och vänta på att ögonen inte orkar vara vakna längre, vilket känns som om det inte dröjer. Plantskolor, picnic, lekplatslek, busungar, fniss, skvaller och skratt och "unna-sig"-shopping tar verkligen musten ur en!

Den om nya kurser och benrangel som heter Frans-Günter

Så var det då dags! 

Termin 2 började storslaget idag. Anatomi, skelett och muskler - vilket liv jag lever! På två timmar hade vi gått igenom hela skelettet (och tagit död på ett par myter) och jag hann också stressa upp mig över operationen på onsdag då jag slog upp ett medicinskt lexikon med bilder och direkt hamnade på sidan över knät! Herregud så mycket som kan gå snett eller sitta fel där inne! Inte undra på att jag har ont. 

Ny lärare också, en av min mormors gamla arbetskamrater på njurkliniken i Malmö. Bara det är ju liksom lite extra roligt! Imorgon är det dags för mag- och tarmkanalen och sen får jag ta itu med lite förberedelser inför onsdag. Gulliga väninnan bjöd på gott sällskap och mat ikväll, härligt att inte äta ensam längre och ungarna var så uppe i varv att jag aldrig trodde sonen skulle somna när vi kom hem. Men en kvart senare än vanligt var det knäpptyst från lillis rum och nu snarkar han på som vanligt. 

Älskar mina vänner! Utan er vore jag inget!

Ses imorgon, Frans-Günter!

Den om slutet på julen och quizzande mammor

Julsakerna har minsann inte kommit längre, trots mina tappra försök att plocka undan. Sonen har i och för sig förlikat sig med rutinen att äta frukosten vid diskbänken! Vi är ju så flexibla!

Nu drar jag iväg till skolan för första gången på, vad som känns som, vääldigt länge! Kramkalas kommer det ju bli så klart och njuta av de sista dagarna som Dianagrupp, för snart är det dags för nya arbetsgrupper... Usch, hur ska det gå för den här "flexibla" donnan? Love my studygroup!

Ikväll blir det en massa musikquizzande för ett gäng fnissiga kvinnor! Bara så där på en torsdag, liksom. Det behöver man ibland. Några mammor som känner varandra och några nya bekantskaper, kan det bli bättre?

Men vi börjar med musik, kaffe, solglasögon och en tågresa!
Bra plan!

Den om julfika och Nya Zeeland

3 x mothers!

Idag har vi haft julfika hos mor min, och ja, ser ni, för första gången med på bild i bloggen! 

Hon till vänster, är mor till den där lilla sötnöten från Nya Zeeland, hon längst till höger, är mor till modern till sötnöten, vilket endast lämnar hon i mitten - det är min mor det! Hon till höger (som även är min handledare på min LIA) och hon i mitten, är grannar. Sötnöten här under är den gulligaste lille 2-åringen i Ystad just nu!

Lite skeptiska blickar från dem båda - en till i nästan samma storlek... Vem kan det vara? Och liknande namn, så jobbigt det blev nu... Men tillslut lekte de kurragömma hemma hos Mini-Me's mormor och morfar, medan vi andra satt och skrek i högan sky och klappade händerna så fort Lill-J hittade Stor-J. Och Stor-J spelade ut hela sitt register idag, sprang mellan rummen så det blev fartränder efter honom på fotona och lillis efter, hukandes vid dörren för att se om den andre lurade bakom hörnet och skrek av förtjusning så fort min sötnöt hoppade fram och skrek bu! Och så höll de på, tills båda var trötta och svettiga, då kom trollerilådan fram istället och båda satte sig och klurade med varsin liten pysselsak.

Nu är jag lite slut i pannan, efter att ha växlat engelska och svenska i flera timmar och fnissat åt killarna som busat och lekt och sagt hejdå och hej och bye bye och vinkat och sprungit och kastat sig in under bordet och bakom fåtöljer. 

Men så ska det vara, om man varit på bullkalas så där en eftermiddag mellan jul och nyår.

Nu stundar sjukhusbesök, tvätt, packning och snart snart snart sätter vi oss på tåget upp till vår fyrbenting.

Men idag får det räcka med aktiviteter, ryggläge i soffan - check!

God fortsättning!

Den om härliga människor

Kilroy was here!

Imorgon är det måndag igen men jag ska inte gå tillbaka till de härligaste människor jag träffat på länge... LIAn är slut och sista veckan i skolan börjar. Tenta på tisdag, datalektion innan jul, hemtentan ska in och sen tar jag ledigt över julafton för att sätta igång igen med alla rapporter och andra uppgifter som ska in i januari, så mycket ledighet blir det inte för den här bloggande mamman. 

Vi får se om datorn till och med behöver följa med till Ödeshög i mellandagarna men jag hoppas den får vara kvar hemma, den väger ju ett ton...! Vi har börjat räkna ner inför vår resa, det ska bli så härligt att få krama fyrbentingen igen och träffa den underbara familjen och deras födelsedagsgris. Tiden går så fort, Scubbe har redan varit Kungen av Hästgården i 4 månader, Mini-Me är mest orolig över att han inte ska känna igen oss, men det tror jag inte är några problem, vår lillebror har inte glömt oss, det är jag säker på.

Idag blir det fler härliga människor.

Jag och mor ska gå på vår årliga julkonsert med familjen Saxell på Ystads Teater. Ni vet, de jag skrivit om förut, de som plockar ner hela sitt vardagsrum till teatern och sjunger julsånger. Det har blivit lite av en tradition för oss att gå på konserten, jag klarar mig inte utan den. Jag hoppas på att få höra min absoluta favoritlåt i år, de spelade inte den förra året, så jag håller tummarna nu. Då kommer jag gråta en liten skvätt, det gör jag här hemma när jag lyssnar på skivan. Lovar att försöka få ett par kort från konserten i eftermiddag så ni får se hur det kan se ut när man flyttar ett vardagsrum till en teaterscen.

Men först blir det julmarknad. 

Ha en härlig tredje advent så länge!

Den om en hälsning från norr och bilder från festen

Det kom en hälsning från norr! Lite mer snö än här, men bara lite, för i Ystad har det minsann snöat i flera dagar och ska visst börja om imorgon igen.

Men här är han, snyggingen som blev hästtränare i Ödeshög! 

Han mår toppen och har det underbart med sin nya familj. Han joggar i skogen, är med som en värmefilt på jobbet och vaktar duktigt, alla två- och fyrbentingar på gården. Och om 25 dagar ska jag och Mini-Me få pussa och krama honom igen! Och extrafamiljen också, så klart! Det liksom bara spritter i kroppen på mig av längtan!

Finaste tjejerna på roligaste festen! 

Vi körde "frågesport" utan poäng (Vi ska inte vara resultatinriktade längre!) och skrattade så det gjorde ont i magen och tårarna rann. Underbart på alla sätt, precis vad vi behövde efter en nervös första-vecka på LIA.

Nu är det dags att kasta Mini-Me i säng och läsa ett eller två avsnitt av Gyllene Knorren.