söndag 30 december 2012

Den om att ha landat hemma igen


Nuuuu har vi landat hemma igen.
Sonen somnade på 3 röda sekunder och jag slängde mig i soffan, totalt slut... 
Vilka dagar vi har haft! Vädret har varit superdåligt, utanför huset var det isgata men vi har halkat runt lite ändå och sniffat på hästarna och kastat snöbollar till fyrbentingen ovan och klappat isbjörnar. Eller ja, det sista var nog inte helt sant, det var väl snarare små shettisar med vinterpäls. 
Och firat finaste 11-åringen och ätit godaste maten och ungarna har spelat Wii tills ögonen blir fyrkantiga, då tog vi över tv:n och såg 1 1/2 säsong av Solsidan 3, drack ett glas vin, åt kex och ostar. Kröp ner i sängen och sov länge, fick storfrukost i varmt och mysigt kök och myst med finaste fluffkatten Emil som spann högt och ljudligt i min famn och gav mig varma små flufftassar på näsan när jag slutade klappa honom.

Och det kommer mer bilder, kameran har smattrat i flera dagar, men ikväll får ni klara er med den här, oredigerade, småsuddiga mobilbilden på en saknad vän, som har fått ett drömliv på den finaste hästgården i Östergötland! 

Vi hörs imorgon! God natt och sov gott, världen!

fredag 28 december 2012

Den om att vara på väg norrut

Då var dagen här som vi väntat på! Dags att sätta sig på tågen norrut och mot kallare väder och varma kramar!

Nu ska vi krama fyrbenting och trycka näsan i hästarnas fluffiga pälsar och klappa katten och mysa lantliv! Och fira den lilla födelsedagsgrisen så klart!

Men vi börjar med Pågatåg, frukost och ett försenat tåg, så ser vi var det slutar sen!





onsdag 26 december 2012

Den om julfika och Nya Zeeland


3 x mothers!
Idag har vi haft julfika hos mor min, och ja, ser ni, för första gången med på bild i bloggen! 
Hon till vänster, är mor till den där lilla sötnöten från Nya Zeeland, hon längst till höger, är mor till modern till sötnöten, vilket endast lämnar hon i mitten - det är min mor det! Hon till höger (som även är min handledare på min LIA) och hon i mitten, är grannar. Sötnöten här under är den gulligaste lille 2-åringen i Ystad just nu!







Lite skeptiska blickar från dem båda - en till i nästan samma storlek... Vem kan det vara? Och liknande namn, så jobbigt det blev nu... Men tillslut lekte de kurragömma hemma hos Mini-Me's mormor och morfar, medan vi andra satt och skrek i högan sky och klappade händerna så fort Lill-J hittade Stor-J. Och Stor-J spelade ut hela sitt register idag, sprang mellan rummen så det blev fartränder efter honom på fotona och lillis efter, hukandes vid dörren för att se om den andre lurade bakom hörnet och skrek av förtjusning så fort min sötnöt hoppade fram och skrek bu! Och så höll de på, tills båda var trötta och svettiga, då kom trollerilådan fram istället och båda satte sig och klurade med varsin liten pysselsak.





Nu är jag lite slut i pannan, efter att ha växlat engelska och svenska i flera timmar och fnissat åt killarna som busat och lekt och sagt hejdå och hej och bye bye och vinkat och sprungit och kastat sig in under bordet och bakom fåtöljer. 
Men så ska det vara, om man varit på bullkalas så där en eftermiddag mellan jul och nyår.
Nu stundar sjukhusbesök, tvätt, packning och snart snart snart sätter vi oss på tåget upp till vår fyrbenting.
Men idag får det räcka med aktiviteter, ryggläge i soffan - check!

God fortsättning!


tisdag 25 december 2012

Den om att inte kunna reglerna


Regler... Herregud vad de kan vara svåra att förstå!
Vi, jag och Mini-Me, ville ju så gäärna spela julklappsspelet igår efter att vi hade byggt ihop det, men det visade sig svårare än vad man kan tro! Det visar sig att det inte bara är att läsa innantill, de går inte att förstå ändå! 
Är det någon som spelat detta spelet och kan förklara för mig? Kan ju vara så att jag krånglar till det värre än vad jag borde. Vi har i alla fall förstått att man ska ha samma färg på kristallerna som man har tagit i första rundan eller veta var de finns under de "gömda" tälten, för att kunna ta sig upp för pyramidens väggar och att man inte får hamna på en nivå där det står en mumie eller "bli tagen" av densamme. 
Men, hur i hela världen tar man sig upp när man inte vet var de gröna kristallerna eller blå och lila är någonstans? Och om det är mumier på alla sidor på pyramiden och på alla de översta nivåerna, hur får man bort dom då? Och varför ska man stå i hörnen ena gången och sen i mitten om man byter sida? 

Nä, jag fattar inte... Och vi försökte länge ändå, att förstå oss på det, testade lite hit och lite dit, insåg att vi gjort fel någonstans och inte hjälpte det heller, för vidare kom vi inte... 

Så, kan någon hjälpa oss? 
Vi får ta ett extra ryck när vi kommer hem från vår tripp till Scubbe och hans nya familj, men tips mottages med tacksamhet!

Nu blir det Änglagård 3 och lussebullar och ryggläge i soffan!


måndag 24 december 2012

Den om en God Jul


Tänk vad roligt det är med tomtebloss!
Jag har helt glömt av denna sprakande pinnen! Min mor tog med sig ett paket till vår Julfrukost och jag vet inte hur många vi brände av. Sonen höll sig på avstånd, han var lite rädd för sprakandet men vågade i alla fall hålla ett en liten stund, rakt ut från sig. Blosset var närmre mig än honom, kan jag meddela.


Vi tyckte vi skulle göra något annorlunda i år. 
Eftersom jag och sonen går i skolan, är omringade av folk nästan varje dag, intryck och saker man ska lära sig, ställen man ska till och mycket mer, så tyckte både han och jag att vi ville bara tillbringa julafton i varsin soffa, titta på film, spela spel och bara slappa i myskläder! Sagt och gjort, vi bjöd därför mormor och morfar på Julfrukost istället och vid 12-snåret när de gick hem, så var julklappsutdelningen klar och satte oss och spelade julklappsspel och moffade klenetter och chokladpepparkakor. Och när vi inte orkade det mer, så äntrade vi varsin soffa. Vi har ätit vår egen tolkning av julmiddag, sonen valde prinskorv och Cars-pasta, jag gjorde en blandad tallrik med lax, julskinka, prinskorv och stekt ägg. Udda blandning men vi tog det vi var sugna på, helt enkelt.  


Jag hoppas alla har en underbar julafton och att den är precis så där som ni vill ha den och att ni känner er lyckliga och glada och mätta!

Fortsatt God Jul till er alla!


söndag 23 december 2012

Den om jag och Klass 2-varningar





Ja, jag vet inte vad det är med mig och Klass 2-varningar i Skåne, men av någon anledning lyckas jag alltid komma på att jag glömt något från affären så fort de varnar för snökaos här...
Ytterligare en gång var det bara att pälsa på sig och gå iväg till affären och handla (igen) och sen hem igen och skaka av sig snön. 
När det snöat ett tag så fick jag för mig att jag skulle försöka ta lite kort på yrvädret. Och min underbart vackra nya kamera höll på att hamna över räcket för jag kunde minsann inte fatta varför det inte gick att fotografer! Inte nog med att jag hade glömt att stänga av kameran så batteriet höll på att dö, jag kunde inte alltså inte ta kort heller. Svart blev det... Och jag trodde jag skulle bli galen! Där står jag, på balkongen, med min kamera, snö från alla håll och bilderna blir svarta!! Blixten fungerade inte heller...
...men om man tar bort linsskyddet så blev det ju bättre...

Imorgon är det äntligen Dagen D, eller Dagen J, kanske blir mer rätt.
Här ska vi bara mysa runt och göra ingenting, spela spel och titta på film, äta när vi vill och vad vi vill. Inga fancy parties eller hela tjocka släkten, julfrukost med mormor och morfar och sen bara jag och sonen!
Ska bli såå skönt!

Men om det inte blir något mer inlägg förrän imorgon kväll, så önskar jag alla en 
God Jul!!



fredag 21 december 2012

Den om väskor


Jag älskar väskor!
Nu blev inte ljuset så bra på dessa bilderna men detta är dagens inköp! Jag har ju skaffat ny kamera och gått omkring med den i en Beach House-påse och varit livrädd för att den ska skadas, så idag hoppade jag upp på stan (vilket var en ooootrooolig miss, herregud så mycket folk...!!) I alla fall så var det dags att fixa ett snyggt fodral till snygga kameran och vi har ju fått en sån där "Herrdagis"-butik här i stan så jag luskade runt lite på deras sida och hittade en kameraväska. Det var inte den på bilden, den blev det istället. Och riktig tjejmatte blev det också, när jag fick den bra mycket billigare än vad det stod i katalogen!
Den andra kom liksom bara med i en annan shoppingrunda, ska man nu hoppa på kryckor och inte kunna ha sina snygga andra väskor, så får man ju fixa en snygg rygga istället! Billig och söt, perfekt kombination!



Här är vår gran! 
Fick den av mamma och pappa igår! 
Passade alldeles lagom i vårt hem, vet bara inte om jag ska hänga något i den eller bara låta den stå som den är.... Kanske ska jag sno sonens miniljusslinga och lägga i, det skulle ju bli snyggt! Ja, så får det bli!

Granpiffing!


torsdag 20 december 2012

Den om en mycket smart app


Jag är inte så duktig på att skicka julkort... Tyvärr... För jag tycker det är väldigt roligt att få!
Och det värsta är att jag får så sjukt dåligt samvete när jag kommer på att jag glömt någon...
Som idag. 
I min förvirrade skolhjärna som bara virrar med hemtentor, rapporter, praktik och exelfiler så är inte kom-ihåget-som det borde, så kom det ett julkort och samvetet satte in.
Men då kom jag på något min söta mor berättade om och som jag själv fått - ett e-kort! Fast ett riktigt kort alltså, inte till mobilen utan med snigelposten. Gud, så virrigt detta blev då, men om ni tittar på YouTube-klippet så klarnar det. 

Så, nu är det dåliga samvetet lättat!
Ett styck julkort på liten Mini-Me i vinteroverall med en istapp i var hand, får bli vår julhälsning detta året, till någon uppåt landet! Och det bästa är att eftersom jag skickade det innan klockan 16 idag så kommer det fram redan imorgon!

Tack Gode Gud, för smarta appar!


onsdag 19 december 2012

Den om teatern


Igår var det dags för teater igen!
Men denna gången var skådespelarna ca 3 äpplen höga. Ja, förutom min då, som är den extremt långe killen ungefär i mitten på alla korten. Vi blev bjudna på en resa från jordens början tills vi lyckades upptäcka elden och kunde äta grillad korv med ketchup (sista bilden).
Massa roliga små visor fick vi lära oss också om tex små trilobiter som trillar hit och dit.

De var verkligen väldigt duktiga, allihop och med en fantastiskt stor publik blev det svårt att hålla sig för skratt framme på scenen. Och gissa vem som var extremt stolt på väg hem och som somnade på två röda sekunder när han väl lagt sig i sängen?

Fast stoltas var nog jag!

Trilobit, trilobit, trilla hit och dit


söndag 16 december 2012

Den om äkta julstämning







Jag lovade ju lite bilder, nu fick det bli på teatern eftersom man inte får fotografera under tiden familjen Saxell spelar. Och jag hade hoppats på att de skulle signera sin julskiva efteråt så jag kunde be om ett kort då, men inte i år. 
Ystad har en fantastisk vacker teater och jag kan sitta där i timmar och titta på detaljerna och bara finnas till. Som jag önskade innan så sjöng underbara Tessa min favoritsång och jag kan erkänna att jag grät. Den är så vacker och den stämmer så bra in på mig just nu och ja... den är bara fantastisk! 

Ja, detta är en tradition som jag inte vill vara utan, det blir liksom inte riktigt jul om inte jag får sitta i deras vardagsrum och höra sångerna jag kan utantill och skratta ikapp med dem och även fnissa åt felsteg och små skämt och överraskningar som ibland kan bli hur galna som helst. Det är bara ett måste att gå dit och för två timmar, får vara en hedersgäst i Saxells soffa.


I år var kulissen lite annorlunda, eftersom familjen nyss flyttat till nytt hus. Men soffan, lampan, soffbordet och flygeln är de samma som alla andra år och det blev lite extra stämningsfullt i år med de fina "stjärneljusen" utanför fönstren. 

Tack, ni underbara! Nu kan julen börja på allvar.

Den om härliga människor

Kilroy was here!

Imorgon är det måndag igen men jag ska inte gå tillbaka till de härligaste människor jag träffat på länge... LIAn är slut och sista veckan i skolan börjar. Tenta på tisdag, datalektion innan jul, hemtentan ska in och sen tar jag ledigt över julafton för att sätta igång igen med alla rapporter och andra uppgifter som ska in i januari, så mycket ledighet blir det inte för den här bloggande mamman. 
Vi får se om datorn till och med behöver följa med till Ödeshög i mellandagarna men jag hoppas den får vara kvar hemma, den väger ju ett ton...! Vi har börjat räkna ner inför vår resa, det ska bli så härligt att få krama fyrbentingen igen och träffa den underbara familjen och deras födelsedagsgris. Tiden går så fort, Scubbe har redan varit Kungen av Hästgården i 4 månader, Mini-Me är mest orolig över att han inte ska känna igen oss, men det tror jag inte är några problem, vår lillebror har inte glömt oss, det är jag säker på.

Idag blir det fler härliga människor.
Jag och mor ska gå på vår årliga julkonsert med familjen Saxell på Ystads Teater. Ni vet, de jag skrivit om förut, de som plockar ner hela sitt vardagsrum till teatern och sjunger julsånger. Det har blivit lite av en tradition för oss att gå på konserten, jag klarar mig inte utan den. Jag hoppas på att få höra min absoluta favoritlåt i år, de spelade inte den förra året, så jag håller tummarna nu. Då kommer jag gråta en liten skvätt, det gör jag här hemma när jag lyssnar på skivan. Lovar att försöka få ett par kort från konserten i eftermiddag så ni får se hur det kan se ut när man flyttar ett vardagsrum till en teaterscen.

Men först blir det julmarknad. 
Ha en härlig tredje advent så länge!



torsdag 13 december 2012

Den om Lusselelle




Lusselelle, lusselella, 11 näääätter före jul!
Happy Lucia!

Vår morgon började med att min mor aka mormor, kommer intassandes till oss, med en liten ljuslykta och frukost. Det började förra året men är redan en liten tradition. Och sen sitter vi i sofforna, tänder datumljuset och tittar på julkalendern. Mysmys! 
Så här såg det ut på arbetsplatsen igår, när stadens Luciakandidater sjöng så vackert för oss (som jag skrev om i förra inlägget) och kusinen som jag nämnde (inte min då, utan sötnöten från andra sidan jordklotet) är flickan till höger om Lucian. På inomhusbalkongerna stod både patienter och personal, världens finaste tradition, tycker jag, sprida julstämningen där den behövs som bäst, bland sjuka och kanske ledsna, få dem att tänka på något annat ett tag. Underbara töser!




Här hemma har vi haft en stående diskussion om pojkar kan vara lucior. Sonen var först lite tveksam men jo, det tycker vi allt att de kan. Men inte han då, väldigt bestämt, han är och förblir en pepparkaka! 
Själv nöjer jag mig med att lyssna och sjunga med lite så där, det räcker. 
En annan rolig sak var julklappslunchen vi hade idag. Alla skulle ha med sig en present som kostat ungefär 30:- och så skulle det börja på R och så ett rim. God kycklingsoppa med pannkakor som efterrätt och sen paketutdelning och massor med fnissande! Så himla kul avslutning på den här LIAn, nu när jag bara har en dag kvar. Fick ett underbart gott rött te som heter Röda Mulen, som jag bara var tvungen att prova direkt jag kom hem och jag tror jag dog lilla godhetsdöden! 

Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och vila mig. Mitt knä är typ dubbelt stå stort, eller tjockt, vad säger man om knän? Ja ja, dubbel storlek i alla fall och sviiiiinigt ont... Och för er som undrar, det blir operation efter nyår... Inte helt oväntat, men inte roligt för det...

Sov gott, världen!

onsdag 12 december 2012

Den om sötaste nöten




Idag hade vi finbesök på sjukhuset! 
Den sötaste lilla sötnöten har kommit till vår del av jordklotet! Ja, han bor på Nya Zeeland normalt sett, så det är inte så ofta den här lille mannen kommer hela världen runt för att hälsa på sin mormor. Och när man ändå hälsar på, då måste man ju se kusinen när hon sjunger i lussetåget.
Under en tid var det många på jobb som övergav sina platser. Det var till och med en gammal dam i sin säng, som blivit nerrullad för att få lyssna på skönsången.




Imorgon kör jag helt solokvist!
Min handledare (mormor till sötisen ovan) är ledig och därför har jag fått hela posthanteringen helt själv på min lott de två sista dagarna på LIA. Kommer kännas konstigt att återgå till skolan nästa vecka, jag vill liksom bara fortsätta där jag är istället! Men innan det är dags att ta farväl, så är det dags för julklappsutdelning imorgon och få mysa med mina fina nya arbetskamrater. Det ligger två påsar med hembakade lussebullar och väntar på oss!

Nu har jag hållt på att somna två gånger under tiden jag skrivit detta, dags att lägga denna dagen till sängs och ta tag i morgondagen!
Sov gott, världen!

tisdag 11 december 2012

Den om isande vindar




Uj uj uj!! 
Nu blåser det kalla vindar över Skåneslätten minsann! Man ska absolut inte gå ut utan vantar, lyckades kyla ner ena handen innan vanten kom på när jag skulle hem från praktiken idag och fick min själ inte upp värmen i den igen! Däremot extrem kramp när den kalla handen skulle krama om den hårda kryckans handtag och ta sig hem med små små steg. Fick stanna flera gånger och vifta på fingrarna i mina tummisar men vad hjälpte det? Men det knarrar ju så härlig under fötterna när man går, det uppväger nästan kylan! Och att snön får ligga kvar, nu när det bara är två veckor kvar till jul. 




Vi klarade oss från strömavbrott i helgen, även om halva stan var drabbad så fick vi inte ens ett enda blinkande ljus. Det är tur att sonen har en far som har två friska ben eftersom den här halta Lottan inte kan dra någon Snow Racer och de är ute i varenda snödriva. Mini-Me är verkligen ett litet vinterbarn, han vill aldrig gå in, bara hoppa, kasta, flänga och bli rödrosig om kinderna nu när det äntligen är vitt ute. 
Själv uppskattar jag snön, lika mycket som vanligt, när jag inte behöver gå ut... Denna vintern blir lite bitterljuv för min del, det är skitsvårt att halka runt med dubbarna och försöka ta sig över snövallarna som inte skottas undan utan bara byggs på. Och jag som bara vill vara ute, jag med! Ut i skogen med en rygga picnic och se de snötyngda träden och höra absolut ingenting eftersom snön dämpar alla ljud. Lillis vill lära sig åka skidor också, mmm, lätt hörru...Han vill absolut inte åka slalom, det går för fort tycker han, men när jag berättade att det finns något som heter längdskidor, då lös han upp.
Tyvärr tycker jag längdskidor är något av det tråkigaste som finns...




Nu sitter jag här i soffan med ullsockarna på och fleecefilten över benen och önskar att det vore ok att gå och lägga sig! Praktiken är fantastiskt kul men ack så tröttande... Vår skyddade verkstad i skolan byts mot intryck, uppgifter och "verkliga livet" så herregud, huvudet är ju sprängfyllt med tankar och kom-i-håg varje kväll. Börjar gäspa redan vid 5-snåret och sedan går det bara utför!

Men snart är det slut.
Efter denna veckan är det tillbaka till skolan. Längtar så efter mina peeps från klassen och få höra allt om deras praktiker och hur de känner inför ett arbete som vi för första gången har fått känna på, på riktigt. Jag vet att jag valt rätt, det känns i varenda atom i min kropp och det är väl därför det är extremt vemodigt att mina 3 veckor snart är slut. Jisses vilka veckor! 

Nu ska jag inta bakåtlutat läge i soffan och slözappa mellan kanalerna och kämpa för att hålla mig vaken lite till, känns liiite pensionärsvarning att vilja lägga mig innan mitt eget barn hoppat i säng.

Ja ja, vi får väl se hur det går med den saken!
Sov gott, världen!