lördag 30 november 2013

Att börja släppa loss julen




Efter att ha smygjulat lite i ett par veckor och sen legat i feberfrossa i ett par dagar, så ligger jag nu lite efter med julpyntet. Men det kommer lösa sig! 
Tyvärr har jag ganska mycket julsaker utspritt i olika lådor och det gör det hela lite krångligare. Men det är ändå lika kul att gå igenom dem, vissa saker kanske inte kommer upp i år, granens vara eller icke-vara är inte utrett här än. Har kärat ner mig i en pappersgran på IKEA och den är ju väldigt kattvänlig, så här hans första jul här hos oss. Eller kanske en minigran i kruka som förra året? Den kanske jag kan flytta på när vi inte är hemma. Det mesta som ska "kattsäkras" hamnar på sonens rum när vi går till skolan, problemet är att komma ihåg att ta ut dem därifrån igen! Just nu står två väldigt vackra blombuketter där inne....

Men nu tar vi kväll. 
Det får vara nog med pyntande just nu, vi fortsätter imorgon. Corven har haft kattfnatt bland lådor, fuskgransslingor och julkransar med hängande snören och nu ligger han i sin soffa och sover. Sonen kämpar för att hålla sig vaken (det är ju ändå lördag) men det syns på honom att han sjunker djupare ner, trött efter en heldag med kompisarna. Tror det är dags att göra hans flexövningar och sen stoppa honom i säng, det är en dag imorgon också.

Love

En sista dag i november





Den siste november bjöd på lite kallt väder och mycket folk på stan.
Och när min mammas fina väninnor kommer på besök, då hamnar man på Mortens, så är det bara! Med en stoor räkmacka och ett glas vin (eller två). Och sen sitter man där, timme ut och timme in och bara pratar. Och man vallar runt dem på stan, in och ut ur alla affärer som bara finns samtidigt som händerna blir mer och mer fyllda med kassar. För så är det bara! 

Och imorgon är det första december och första advent och julskyltning och tomten på torget och ponnyridning och presenterande av luciakandidaterna. Och jag har sprungit runt halva stan för att hitta en julkalender till tv-serien, för imorgon ska vi titta på Hedenhös. 

Men idag, idag räcker det med att ha suttit på Mortens i flera timmar och skrattat, pratat och blivit lite lurig i huvudet av både vänskap, värmen och vinet. 

Love

fredag 29 november 2013

Mammaboostad 4good!















"Jahadå", säger jag med snipig röst och skrattar för mig själv!

Så var det ju dags för Mammaboosten! 
Jag satt lite längre bak denna gången så inga direkta close ups att bjuda på, förutom i pausen när jag lyckades fånga Martina Haag medan hon signerade böcker för glatta livet (och även till mig så klart!)
Underbara Hanna, med en rolig show där jag både kunde känna igen mig och fnissa lite åt andra tokigheter som jag har klarat mig ifrån. Att skriva ett brev till Hemnet har jag inte gjort än, men det är väl nästan det enda jag inte testat än - det kanske kan ge utdelning, vem vet?
Fina, bedårande barnbilder tillsammans med "Besvärjelsen" - stämningen i salongen när vi alla småsnyftar lite och ler åt alla tokigheter våra barn kan hitta på. Och ja, även Martin Stenmark fick vara med på ett hörn. 

Och sen kom hon - som ett flickigt yrväder med rosa klänning och helt plötsligt skämdes jag inte för att jag inte heller hänger med ordentligt i fin-middags-konversationen om allt möjligt som står i tidningarna och som sägs på tv som jag är totalt ointresserad av! För ja, Martina - vi har alla varit där! I den pinsamma situationen där man bara önskar att man kunde få ställa sig upp, skrika så högt man kan "Vad i hela världen pratar ni om??!" 

"Tuppen" var ju en överraskning! 
Micke Södermalm! Hade inte en aning om vem han var och jag var visst inte ensam - men en man som tar en med storm på det viset, ja, det går bara inte att inte bli lite kär! Ja, nu kan vi allt om "läckande personer", grinpipiga små "tanter" och hur vi ska se till att vara i kongruens för att vara helt sanna mot oss själv och nå så långt vi bara kan! 

Ja, 4good levererade igen!
Hur kan man bara lyckas dra ihop gäng efter gäng av inspirerande människor? Ni är fantastiska och jag är så glad över att jag snubblade över nätverket som på så kort tid, skänkt mig så stor lycka och insikt!

Love!

Ps. Till mitt resesällskap hem: Jag vet inte vad du heter, men tack! Det var lika inspirerande att sitta i salongen, som att få ta del av ditt och din mans liv på vägen hem! Tro mig, ni kommer att klara av det ni har framför er och ni båda kommer gå som segrare ur allt! Ett fantastiskt liv väntar er, det är jag säker på!


söndag 24 november 2013

Värme och styrka sökes

Datumljus från Granit


Nu är det minsann kallt ute!
Bara väntar på att snön ska börja falla, gatorna frysa till och frosten ska glittra på taken. Det känns som om det är nära nu. Jag ser fram emot det, det blir liksom lite ljusare med snö, lite tystare ute, lite mysigare inne. Men frusen som jag är, så vill jag ha varmt omkring mig. Lätt ordnat i och för sig med te och filtar i soffan, varma ylletofflor inne och massor av tända ljus. 
Idag får det bli att dricka te med ingefära, inte min största favorit men det ska visst hjälpa immunförsvaret. Och mitt immunförsvar har fått sig en liten knäpp på näsan. Inget konstigt med det, men det passar så himla illa just nu. Är ute på LIA (Lära I Arbete) och har bara tre veckor kvar sen ska vi skriva en rapport på en massa saker vi lärt oss och lämna in, vilket betyder att all tid är viktig just nu. 

Vad tycker ni om vårt datumljus, förresten??
Min son som älskar svart, brukar bli så sur på mig när jag köper vita saker, så detta året har jag minsann letat upp ett som föll honom i smaken! Och vi bara väntar på att få börja använda det! Det är något speciellt med datumljus, eller hur? Inte bara själva känslan av levande ljus till frukosten utan hela nedräkningen till något extremt spännande! 

Nu är det dags att krypa ner under filten igen, ska bara kasta in en fiskgratäng i ugnen först, så jag har lite matlåda till imorgon. Även om jag kanske borde inta min mat intravenöst imorgon, har en fantastisk dag planerad, jag bara hoppas att jag inte svimmar! För hur bra ser det ut, en liten fånig läkarsekreterarelev som tror att hon klarar av att se blod, svimmar i operationssalen? Så, den som har lite styrka över, ber jag skicka den vidare till mig, så jag faktiskt kan klara av en hel dag med diverse operationer, för jag vill ju faktiskt se på! Tur ändå att det inte är en hjärtoperation inplanerad imorgon, där tror jag min gräns går faktiskt...

Love

söndag 17 november 2013

Jul, jul, strålande jul





Det spelar liksom ingen roll att det är november och blåsigt som attan. Det spelar ingen roll att det kommer lite duggregn eller att gråigheten ligger som en yllemössa över himlen. När fina väninnan med sambo kommer på besök, då måste man ju valla runt dem lite! Och nu vimlar det ju av julmarknader över allt i Skåne! Alla packades in i bilen och iväg mot Skurup mitt på en lördag.
Svaneholms vackra slottsmiljö bjuder både på stämning, juldofter, trängsel och tomte - alla lyckliga och nöjda!

Och gipsnissen då?
Jo ni, trappa efter trappa, fyra våningar upp, vila på vissa avsatser, en klubba i handen - herregud, min hjälte! Inte ett pip om att det skulle göra ont, inte en enda gång och till och med så jag var tvungen att nästan trycka ner honom på en stol och tvinga honom att vila!
Han är grym, min Miniman!





Sen måste man ju ha korv och saft, så är det ju bara!
Och vila! 
Tro inte att vi kom tomhänta hem - inte en chans. Någon julklapp, en karta över Skurup som kommer bli använd som skattkarta i alla Indiana Jones-lekar, en lottvinst och lite annat godis, en lagomstor tygkasse (jag som alltid glömmer kasse när jag ska handla! Nu minsann ska det bli rättning i leden!) och lite annat smått och gott! Jag var bara tvuuuungen att köpa ny honung (nä, den andra är långt ifrån slut) med saffran och valnötter - men ni hör ju!! Hur kan man motstå, liksom?!

Jag har dragit mig för att planera adventsljusen. Mest för att katten är alldeles för nyfiken, men även för att sonen inte kommer vara hemma varenda advent och vi brukar ha blockljus, men det känns lite överdrivet med fyra blockljus i mitt hav av ljus som jag redan har på bordet. Så jag har velat lite fram och tillbaka; Ha adventsljus vs. strunta i det....
Men där, i en bod på väg upp mot slottet, stod det - vårt adventsljus! Så, nu bockar jag av ytterligare ett "att-hitta-innan-jul" från listan. Bild kommer, det lovar jag, men inte nu.
Idag vilar vi - små trötta hälsenor måste också vila, inte bara tränas. Så nu stannar vi i varsin soffa idag, välkommen, slappa söndag!

Love


torsdag 14 november 2013

Express yourself 4good!!

Jag snubblade (nästan bildligt talat) in i stolsraden, tredje raden från scenen, uppiffad i entrén med lite läppglans, solpuder och rouge. Jag hade ingen aning om vad jag skulle få uppleva, jag bara visste att det skulle bli bra. 
Det blev inte bra - det blev MIND BLOWING!

 Gå med i det peppigaste nätverket som finns - 4good!

Dansat med Kayo - done that!


Marie Thorslund


Lika klok som vacker , Mia!

Paus med nomnom vin! Trångt men hjärtligt!

Fina kollegorna!



Underbara, vackra Sarah! 








Mitt leende går från öra till öra!
Detta var precis vad denna smått sönderpluggade, tentastressade mamma behövde! 

Och tack Mia för mitt nya motto när jag behöver motivation:
"Ibland behöver man bara hångla upp sig själv!"

Love love love!

måndag 11 november 2013

Två-och-ett-halvårs-rastlösheten




Den där förbenade rastlösheten....
Det är en del av mig som jag aldrig lyckats kontroller. Jag vet bara inte hur jag ska göra, eller vad jag ska göra. Kanske är det så att när allt är bra, så kommer inte känslan, kan det vara så? Att något inte är bra igen? Eller har det inte med "bra" att göra utan mer "komma vidare"-delen?

För jag tror egentligen att saker och är bra, eller i alla fall så bra de kan bli just nu. För det känns inte som om något direkt saknas. Det är mer en krypande känsla av att börja klättra på väggarna. Lite mer "måste-förnya-något-men-jag-vet-inte-vad". Med tanke på att det alldeles nyligen flyttade in en döskalletröja i garderoben så måste det ju betyda att något är på gång, liksom! Det är ju inte varje dag man gör ett sådant stilhopp! 

Det närmar sig två är här i lägenheten. 
Tredje december är ett sån't där magiskt datum för min del. Det var då jag öppnade dörren här nere i centrum och mer eller mindre kastade in den första lådan. Ett år och elva månader. Snart två år. Otroligt vad tiden går fort egentligen. Men tillbaka till rastlösheten. Visste ni att jag har extremt svårt att stanna på ett och samma ställe mer än två och ett halvt år? Jo, det är sant! Till och med när jag var tillsammans med Jontons pappa, så blev jag stads-rastlös efter två år. Och jag tror att det är vad som smyger sig på nu. Till sommaren är jag klar med min skola (som varat i två år), då är det tre år sedan vi bröt vårt förhållande men det är två och ett halvt år sedan jag flyttade ensam till centrum med Jonton. 

2 1/2 år.

Är det så att stadskostymen börjar bli för liten....?

Love