Att låta den kreativa sidan ta över

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, eller hur?

Igår var jag lättad och kände att jag äntligen kommit någonstans. Idag har det sjunkit in och då känns det snarare som om jag fått en hel påse citroner kastade på mig. Men det får vara okey det också. 

Jag är ingen sjåpig människa. Jag är en tough cookie och inte mycket får mig ur balans, så när jag tappar fotfästet, så har det liksom verkligen hänt något, förstår ni hur jag menar? Och när det fladdrar i magen och andningen blir lite för snabb, då är det verkligen så - då har det hänt något utöver det "vanliga". 

Och där är jag idag...

But even this will pass.

Jag kommer anpassa mig, jag kommer hitta nya vägar, jag kommer se det positiva och jag kommer landa på fötterna igen.
Fram tills dess, pysslar jag! Pysslar och fixar här hemma, så att det ska vara lugnt och rofyllt omkring mig. Så jag kan koncentrera mig på annat. Och den kreativa hjärnhalvan får ta över kommandot ett tag och låta fladdret lägga sig, låta andningen bli normal igen och tillslut lär jag mig att ducka när citronerna flyger runt huvudet. Ja, pyssla och skapa frid.

Och snart kommer en liten gipspojke hem och då lägger sig fladdret lite till och friden sänker sig lite extra och livet blir lite lättare att leva, bara för att han finns i min närhet.  

Bara lite tankar, så här en regnig lördag när det fladdrar lite för mycket i magen och jag lever lite extra nära mitt hjärta...

Love, love, love