Att hitta sig själv

Det är inte lätt, eller hur? Det där med att hitta sig själv.

Vem ska man vara, vad ska man stå för, hur ska man göra det och hur kommer man dit?

När jag var liten så var jag mobbad för nästan precis allt som de andra barnen kunde komma på, jag pratade skånska, jag hade ett stort rött födelsemärke i ansiktet, min pappa var äldre än andras pappor (och hade ett brinnande intresse för att ta hand om värstingungarna i stan - alla såg upp till honom och respekterade honom, han fick en del av dem på "rätt köl"), vi hade en extremt liten tax, min mamma jobbade... ja, allt! Och när det tog slut på de uppenbara sakerna, så gav de sig på resten, det som inte syntes. Vem jag var kär i, hur min handstil såg ut, mina kläder, min skolväska, mina glasögon... Ja, jag tror ni har fått bilden klar för er. Sen krockade jag med cykeln och inte nog med att den gick sönder - jag gick sönder - i huvudet...

Kan ni tänka er en mobbad unge med den första cykelhjälmen någon ens sett i hela Sverige?

Trots detta, gick jag min egen väg hela tiden. 

Jag sa vad jag tyckte, jag stod för det jag sa, jag gav inte upp, jag gapade tillbaka, jag bad folk fara åt helvete... Inte så smart kanske, men jag gjorde det i alla fall. Och visst vek jag mig ibland, ensam är inte alltid stark och ibland vill man bara bli omtyckt. 

Jag har förlorat mig själv många gånger. 

I kärlek, i sorg, i ilska, i smärta, i böcker, i filmer, i musik, i vindlande gångar inne i mitt eget huvud. 

Jag har blivit påverkad av andras åsikter och gjort fel val, precis som alla andra. 

Men hur mycket jag än försökte, kunde jag aldrig gå vilse i min egen stad (och tro mig, jag försökte en hel sommar!) 

Och min stad, som då var Varberg, var väl lite precis som mitt jag. 

Jag kan försöka hur mycket som helst att vara någon annan, men det slutar alltid med att jag blir mig själv. Det slutar alltid med att jag hamnar på samma ställe som jag började och jag kan inte gå framåt om jag inte går den vägen som finns inom mig. När jag gör som andra vill, går jag i en cirkel, när jag gör som jag vill, kommer jag framåt. Så jag lovade mig själv någonstans i cirkeln att sluta göra mig själv illa, genom att inte vara sann mot mig själv. Det är inte enkelt, men det gör att jag kan vara lugn i hjärtat. Det är inte omtyckt av vissa men älskat av andra. 

Men så länge jag är sann mot mig själv, kommer livet gå i rätt riktning. 

Och det finns ingen annan riktning jag vill gå i...

Love

Armband Wrap Red Lucky Lina Nordljus

Berlock Uggla  Lucky Lina Nordljus

Berlock Kors Lucky Lina  Nordljus