I min socklåda ligger en miljard vita ankelsockar.
Det enda jag verkligen sliter ut, är vita ankelsockar. Och jeans, jag sliter ut jeans.
Men jag är en fegis av högsta graden!
Alla mina kläder är "safe" - förstår ni vad jag menar då? De säger varken till eller ifrån, de varken syns eller märks, de smälter in i bakgrunden perfekt. Gahhh, så tråkigt!!
Denna sommaren gjorde jag "a 180" som det heter på engelska, när man gör nästan raka motsatsen till vad man brukar. Jag hamnade inne på Emporia och kom hem med en kasse från Hollister. Jag, liksom! I kassen låg en chockrosa luvtröja, en rosa tischa, en grå tischa med turkos text och tre av deras body mists. Galet!
Senare fick jag för mig att jag behövde en oversize, korallröd tischa med en glittrig tjur på ryggen, eller hur?! Vad behövde jag sen då? Jo, en klänning till ett bröllop/barndop (som jag för övrigt sjöng solo på) och vad kom hem? En bedårande maxiklänning från Principessa med hippimotiv och smala axelband. Sen hamnade en Desigualklänning i brevlådan (och nu senare en kappa från samma märke).
Och nu, min första döskalletröja. Jag, en döskalle på mig. Vad hände?
Jo, rea och en massa jäkla anamma hände!
Jag lyckades snusa upp den ena rean efter den andra, rabattkoder som får ögonen att tåras och fingrarna att klia. Och någonstans så fick det liksom vara nog med den grå lilla musen som har allt färgkoordinerat i garderoben. De vita ankelsockarna måste få konkurrens av multifärgade, knähöga Conversestrumpor!
Och när det bara är så, vem är jag att säga nej?!
Så, jag och mina sockar hälsar en glittrig döskalle välkommen in i kaoset!
Här kommer du trivas! Nu ska jag bara lära mig att ta kort på mig själv...
Love
Tröja Yan No 13 - Cindstory Nordljus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar