onsdag 25 december 2013

Att ha hört julevangeliet i en slottskyrka




I den här vackra lilla byggnaden som varit Trädgårdsmästarens stuga firade jag julafton igår. Ja, så himla liter är det inte, med tanke på både huset, stallet (som nu mer är verkstad) och växthus med tillbyggnad. Men lågt i tak och bjälkar och sneda golv, mys mys mys! Och härliga människor som gör att man känner sig så där varmt välkommen så man till och med kan gå omkring i OnePiece till julklappsutdelningen! 
För jodå - det var i min OnePiece jag slutade faktiskt. 
Med varmt kaffe, godis och julklappar.

Men innan dess, så var det finkläder, långkappa och stövlar som gällde. För jag har minsann lyssnat på julevangeliet i vackraste Krageholms Slottskyrka!










Så medan vi lyssnade på underbar vacker julmusik, stod våra andedräkter som rökpelare runt omkring oss. Och mer julkänsla än så här - det är minsann svårt att få! Trots regnet utanför och halv storm.
För mellan bänkraderna sprang den finaste slottshunden Tor runt och pussade på alla, överlycklig över att det kommit så mycket folk. Och grevens små sötepötar sprang runt och kunde inte bestämma sig om det var hos mamma de skulle sitta störa farmor när hon läste för församlingen eller uppe på balkongen hos pappa! Och visst är det precis så, barn och vuxna, djur, adel, bondadel och helt vanliga dödliga - i en salig samling i en kall slottskyrka - det är jul det!!

Love

söndag 22 december 2013

Att ha en första julafton







Igår hade vi Julafton Nr 1!
Det är ganska mysigt att kunna dra ut på julen, eller hur? Lilleman fick sin stora, stora present som han önskat sig sååå länge och resten av dagen satt han som klistrad med en Wii-kontroll i handen. Men när det var dags för gästerna att komma, så tog han tag i dukningen och tog fram alla julklapparna som skulle delas ut. Sötaste lille nissen! 

Ingen blev utan present så klart! Till och med buskatten fick en uppskattad ny kompis som han genast satte fart på - så han var lite svår att fånga på bild. Men en liten uppvriden mus med svängande svans, går ju inte att inte älska!! 
En underbar jullunch med bara det där som vi ville ha, bara lagom mycket och lussebullar till kaffet och mammas underbara klenäter, nom nom nom! Och när gästerna gått hem, slängde vi oss i varsin soffa igen och sonen kastade sig över sin nya Wii-spel igen, totalt borta från världen! 

En väldigt bra julafton, så där tre dagar innan den 24:e december och storm utanför fönstret!
Nu planerar jag klädvalet inför Julafton Nr 2 - som kommer utspela sig ute i skogen, i en liten stuga, med flera katter, roliga människor och någonstans i mitten kommer där även finnas en slottskyrka! Men mer om det när det väl är dags!

Love

söndag 15 december 2013

När regnet öser tar vi en spadag




Nio dagar kvar till julafton och var är snön? Var är den alldeles underbara julkänslan av att julklapparna är klara, snön singlar ner, det är varmt och skönt inne och allt det där...?
Men det regnar och öser ner och nä, inte kul alls. Så då passade jag på att ta en hemma-spadag. Ny färg i håret, plocka ögonbryn och färga dem också och sen kolla lite i sminkväskan på vad som faktiskt finns där i. Sarah i högtalarna som sjunger så vackert om att hon kommer hem till jul. Och träna på att ta kort på mig själv. 

Så nu känner jag mig redo för att vara julfin och nyårsfin. Jag upptäckte att jag inte har grå hår, jag har vita, precis som min mamma och mormor. Och även om det står så fint på förpackningen att färgen täcker grå hår, så hade inte riktigt samma effekt på vita... tyvärr... Men några försvann i alla fall, man får vara glad för det lilla. Och jag är superkass på att plocka ögonbrynen men jag försöker i alla fall! 

Det stannade inte där inte! Katten fick sig ett julebad också! Mindre uppskattat men nu ligger han utslagen på sin säng och sover i alla fall. Och ren är han, oavsett vattenfobi eller inte. Och jag är hyfsat hel, något enstaka rivsår på foten bara. Mycket lyckat med andra ord. 

Nu är det de sista minuterna av Så ska det låta och hoppas att sonen kan somna gott och fundera på vad jag behöver ha med mig till skolan imorgon. Nu är det dags för de sista skälvande dagarna innan vi låtsas att vi tar jullov och sitter hemma och sliter våra hår över rapporterna som ska in efter nyår. 

Må väl, vänner!
Love

lördag 14 december 2013

Nu är det jul på riktigt





Det finns något som hör min jul till. Innan dess kanske julkänslan kommer och går, men efter en viss julkonsert med en underbara familj som bjuder så extremt mycket på sig själva och sjunger så otoligt vackert så man dör lilla vackerhetesdöden.

Speciellt när Tessa sjunger "min" sång. Då gråter jag, sjunger med, lyssnar och gråter. Låten, rösten, texten och "allt som saknas här just nu, är du"....
Och man skrattar, man hojtar, man sjunger, man gråter och man "naaaw":ar sig när sötepötekören kommer min och sjunger på den bredaste skånska att tomten finns. 
Familjen Saxell är en sån där familj som man bara vill bli adopterad av - bara för myskänslan och det eviga musikaliska som de har i sitt liv. Och jag får ju inte glömma - Jennifers version av "River" som gör att allt lugn lägger sig runt hjärtat och inget mer betyder något. 

"Dansa med mig, runt granen i vinternatt. Dansa med mig, på Stortorget bara för att - det är här vi är och det är nu vi är"

Love!





Inlägget publiceras inte på fejjan med respekt för familjen. Bilderna är godkända av Jennifer

torsdag 12 december 2013

En torsdag bara så där



Bara en torsdag så där i all enkelhet. Vad gör ni på torsdagar?
Själv sitter jag i köket med mina nya leksaker och försöker förstå hur man använder sig av alla konstiga funktioner.
Det är så kul att vara "ny" på något igen. Det änder så sällan. 
Så nu sitter jag med tekoppen, plattan, tangetbordet och pekpinnen och i Tivolin spelas min favoritjulskiva på Spotify.... 

Ja, en bra torsdag i all sin enkelhet.

Love


onsdag 11 december 2013

Roligaste leksakerna på länge



Ja, idag får ni ursäkta den extremt dåliga bilden men jag håller fortfarande på att lära mig min nyaste leksak. Men jag kunde inte låta bli att uppdatera den lite! Tanken är ju att jag ska ha den till skolan (bland annat alltså) och tjolahopp - Kjell & Co levererade! Ett tiny tiny tangentbord!! Jamen ärlgt! Det måste man ju bara ha! Speciellt när det går att koppla till telefonen också och bara är några centimeter större än plattan! Hur kul är inte det!? Så lätt att få med sig och det väger ingenting!

Och eftersom de snälla killarna inne i telefonbutiken visade mig hur jag koppla ihop plattan med telefonen, så jag kan köra internet på den också, så blev ju allt bara fantastiskt! Som den klant jag är, glömde jag så klart köpa ett skal till plattan, men det löste jag idag också. Så nu kan jag äntligen ta med mig min lilla sötnöt. Och skriva obehindrat! 

Men efter en extremt lång dag så känner jag att min lilla hälsning får stanna här - sömn behövs för att jag ska kunna "hoppa rätt" tills imorgon.

Så, love!



tisdag 10 december 2013

En minijulafton för mamman i familjen





Idag var det nästan lite julafton här hemma. Alltså för mig och katten. Sonen var inte så imponerad av det extremt stora paketet som skulle hämtas. Inte när jag berättade vad det var i, i alla fall. Däremot så gillade han det andra lilla paketet, men kanske mest för att det betyder att han blir ensam ägare till den "gamla" paddan. 

"Otur i spel, tur i kärlek" fick jag alltid höra när jag var liten. 
Njaa, nä, inte när det gäller mig. Jag har snarare otur i båda de ovannämnda och "tur i teknik". Inte så att datorer, telefoner, tv, filmboxar osv funkar som det ska hela tiden - nä nä, inte så men jag har tur med "teknikerbjudanden". När jag skulle köpa min tv så var det en deal med kanalbox och hemleverans för ett pris som var billigare än vad tv:n kostade egentligen. När jag köpte min lilla dator, så var det extremt extrapris på mobiltbredband och man fick två simkort och två thingestar för att kunna köra det på två olika enheter. När jag skulle byta mobilleverantör, så lyckades jag ju roffa åt mig en padda på köpet. Och nu fick jag ett sms om att jag kunde ändra mitt abonnemang och kanske byta till en ny telefon? Så jag stegade in hos den lokala affären och sa: "Jag kan ändra mitt abonnemang men jag vill inte ha en ny telefon, vad kan jag få istället?"
Jag köpte ju en ny telefon som "Duktig-du-har-varit-och-jobbat-hela-sommaren-utan-semester"-present, så jag ville inte ha en ny telefon. Enligt säljaren hade jag visst också den bästa ute på marknaden just nu - så tack för det. Men säljaren tog det hela med ro, tittade på mig och sa: "Klart du inte ska ha en telefon, vad vill du ha istället? Behöver du något?"

Jodå, det kröp ju fram att jag gärna vill ha en ny platta. Och så blev det! En som jag bestämmer över, som är lättare att ta med till skolan, som inte väger lika mycket och ändå har en skärm som får mina ögon att tåras lite. Och inte en krona kostade det mig! Snarare blev det så att jag kunde dra av pengar från mitt abonnemang istället och få hela den historien billigare också. Ja, jag får nog anse att jag har "tekniktur" istället. Och det är inte helt illa det heller, faktiskt!

Love


söndag 8 december 2013

Att fylla på förråden




Ja, det var dags att fylla på förrådet med peppisar tills sonen kommer hem imorgon!
Jag saknar honom som en galning!
Snälla, söta mamma fixade degen denna gången också, hon är en hejare på det där med pepparkaksdeg! Så två stora paket låg i kylen och väntade. Men som tur var, valde jag att bara göra ett paket. Det ser kanske inte så mycket ut i lådan här, men då saknas två plåtar som redan är klara och två stora julbockar och två stora hjärtan så lådan blev faktiskt full! Och när sonen kommer hem, ska jag göra galet mycket kristyr och så ska vi dekorera dem. När jag var liten brukade mamma göra stora hjärtan och skriva våra namn på. Sen hängde hon upp dem i köksfönstret och så fick man sitt hjärta på julafton. Skulle vilja göra samma men har en känsla av att de kommer ligga i bitar på golvet när vi kommer hem, kanske halvt uppätna. Corven har redan varit uppe på plåtarna och halvt inne i ugnen, så nä - vi får nöja oss med att ha dem i låda.

Så gjorde jag lite julmust med maskinen, men som vanligt svämmade den över... Jag förstår inte hur jag ska kunna blanda essensen utan att den antingen exploderar (jo, det gjorde den förra gången, halva köket fullt med klibbig julmust) eller bara bubbla över både flaska och mig. Men skam den som ger sig, den smakar faktiskt som riktig julmust så jag får väl helt enkelt fortsätta kladda! 

Nu blir det provsmakning! 
Och längta lite till.

Love


lördag 7 december 2013

När timmarna går så där snabbt





Jag hade inte varit någonting utan mina vänner!
Genom mina år har jag haft tillfälliga vänner och jag har även funnit varaktiga vänner. De tillfälliga tror jag att jag har träffat för att jag ska lära mig något eller för att jag ska lära ut något. Det är inte alltid uppenbart vilket det är, men när jag fått lite distans efter en vänskap tagit slut, så finner jag oftast svaret. 

Men de vänner som jag funnit som kommer finnas där för alltid, oavsett hur långt det må vara mellan oss eller hur ofta vi ses, de är dem jag alltid håller närmast mitt hjärta. Idag var en sån där dag när jag var liksom omgiven av två fantastiskt starka, underbara kvinnor, som jag är så tacksam över att jag har i mitt liv. Den ena var närvarande, den andra fanns i telefonen. Men båda lika varma och mjuka. Båda lika omtänksamma och söta. Så där så man bara inte kan annat än känna sig älskad och bäst i världen. 
Båda två med "verkliga" liv, som innehåller allt från smärta till skratt, oro och vila. Båda som förstår precis vad jag vill säga fastän jag inte kan få fram orden. Båda där jag får säga saker utan att behöva väga orden på våg innan. Och där det fungerar likadant tillbaka! För där har vi skillnaden! 

Och timmarna går fort, när man är med sådana människor. Allt man tror man ska hinna med, det ramlar liksom av när man sitter där med en stor kopp chillite eller kaffe och en smörgås och bara pratar. Pratar som om orden aldrig kan ta slut, där den ena tanken ger något annat och där frågor och svar är lika viktiga. Där man får bara finnas till och inte oroa sig för världen utanför, för just nu finns världen precis just här, mellan oss och den doftar chillite och värme. 
Ena minuten kommer tårarna i ögonfransarna för att man kan prata om hur orättvist livet känns just nu och andra minuten så pratar man med ett marsvin och fnissar åt någon konstig händelse som bara just "kan hända oss". Det är ovanligt att finna människor som kan avsluta ens meningar, när man är så här, mitt i livet. När man är liten tror man att man ska vara vänner för alltid och oavsett om man känt varandra fem minuter eller fem år, det spelar ingen roll - för man är bästisar. Men när man är vuxen är det svårare att hitta varandra. Man är på olika ställen i livet, har olika förutsättningar eller olika murar som gör att man inte släpper in eller blir insläppt. Därför tar jag, med varlig hand, mina guldkornsvänner närmast hjärtat, för det är precis där de ska vara. Och där stannar de, för resten av mitt liv.

Tack för att ni finns!
Love


Att ha den första snön



Yeay! 
Första snön som faktiskt ligger kvar! Tjock, kall och fortfarande lite singlande ner från himlen. Och ljust och tyst över staden. Industrifläkten Sven har tystnad, bilarna låter mindre och jag vet att när jag snörar på mig vinterstövlarna för en tripp på Lilla Österlen, så kommer det knarra lite under fötterna när jag går. 
Huden är tillbaka och jag ser fram emot en dag hos väninnan som verkligen visat att hon finns där i vått och torrt, som skickat små sms när jag varit nere och som alltid har en kram över. En till som är som jag, ärlig, rak och med ett av de största hjärtan jag känt av på länge. Som ringde igår och när jag med gråten i halsen berättade om hur dagen varit och hur dåligt jag mådde, sa att det är därför jag behövde komma ut till henne idag och bara få finnas till. Inget pjoskande, inget "stackars dig" vilket jag är så tacksam över. Det finns inget "stackars mig" - jag avskyr när någon säger så, för jag vet inte vad jag ska svara. Jag ser mig inte som en stackare, jag ser mig som mig - den som gör mitt absolut bästa varje dag och som inte är mer än vad jag är, en vanlig människa med känslor, åsikter och med massor av bubblande skratt som bara vill ut. 

Ja, huden är tillbaka, lagom tjock och lagom hård. Och hjärtat slår fortfarande lika hårt för alla i min omgivning.


Love!


fredag 6 december 2013

Att ha lite för tunn hud och lite för känsligt hjärta





Idag är huden lite för tunn.... Ni vet, de där dagarna när tankarna är för tunga, hjärtat för känsligt och allt som kommer emot en känns som pilar. De där dagarna när man borde ligga under täcket och inte gå utanför dörren, för man vet att det kommer göra ont. Kanske är det just de dagarna man ska ge sig ut! Kanske för att bli starkare, för att lära sig vara lite mer ödmjuk eller bara för att kanske just för att visa, att även om jag är svag just nu så tar jag emot livet och jag gör mitt bästa.

Men när det händer, så blir allt så påtagligt. 


Det är då jag blir så där jobbigt sentimental och hjärtat värker så mycket efter en liten hand i min och en varm kram. När jag tänker på små tassar över golvet som inte finns mer, som bytts ut mot andra, små smygande tassar som gärna river ner blomkrukor och som klöser på möblerna. En liten man som vuxit upp men som i mitt hjärta är lika liten som den dagen han föddes. 

Men imorgon är kanske huden lite hårdare än idag. Imorgon är det dags för vila, fika och att skratta igen. Gå runt och flytta på saker och fotografera så där fånigt mycket så man blir helt trött av att redigera bilderna sen. Och så där när man bara får vara den man är, utan krav eller föreställningar, där man är accepterad för den man är och där ingenting är svårt eller konstigt. 

Ja, imorgon kommer huden bara släppa in kärlek och hjärtat kommer slå sina lugna slag igen.

Men fram tills dess, så tänker jag äta massor av choklad och hitta någon snyftig film att gråta till.
Det får liksom räcka för idag!

Ta hand om er!
Love




Dagens namn är Mandela och Sven

Ja, sorg i hjärtat denna morgon! En av de människor jag beundrat så länge är död. Han kämpade väl, hoppas han får ro nu. Vila i frid, Nelson Mandela!

Ett annat mans namn som inte är så förenat med välvilja men dock förödelse kanske är ju vår kände Sven! Men gud vad han härjar!! Inne i gränden vid sidan av vårt, ligger två takplåtar och jag tackar min lyckliga stjärna att varken jag eller sonen var ute när de flög omkring!
Min dagliga promenad från sonens skola var mer som Biggest Losers "Last chance work out" med Jillian Micheals i en gummisnodd runt midjan! Det enda som saknades var hennes stämma som skrek "Get moving, you lazy cow!" men jag kunde höra henne ändå, uppe i huvudet!

Min egen förödelse har resulterat i en omkullblåst vattenkanna. Inte riktigt samma slagkraft som nerblåsta takplåtar men jag är tacksam!

Ta det nu lugnt idag - faran är inte över än!

Love!


torsdag 5 december 2013

Ett dagens mobilinlägg

Ja, idag får det bli ett inlägg från telefonen. Orken finns bara inte för att dra igång datorn....

Jag har inte hoppat rätt efter 28-timmars-vakenheten. Men tro mig, jag kommer aldrig att göra om detta igen! Jag skulle ju sova på sömnlabb för att kontrollera impulserna i min hjärna under dels insomnande, uppvaknande och dels när provocerande blinkande lampor spelar över hornhinnorna på mig när jag bara sovit 20 min.
Kvällen började ju precis som vanligt - jag började klippa med ögonen runt kl 21. Kl 01.30 gav jag mig i kast med sonens rum, ganska vimmelkantig kan jag meddela. Kl 03.15 undrade jag om klockan gick baklänges, började känna mig smått paranoid och var övertygad om att alla klockorna var i maskopi mot mig. Kl 04.00 frös jag så mycket att jag blev stående i duschen och undrade vilket håll som var upp och ner och hur jag någonsin skulle kunna ta mig ut ur den här glasburen jag ställt mig i - hittade inte handtagen.
Kl 06.02 satt jag, skakande, frysande, med svarta ringar under ögonen på tåget och påminde nog mest om ett crackhead med abstinens....

Nä, aldrig igen!! Har något gått fel med den här undersökningen får de lägga in mig inför nästa - inte en enda gång ensam igen!! Nu gäller det att vänta. Hoppas på att få resultatet innan jul, det vore skönt att veta hur det fungerade där inne. Rabbla sifferkombinationer var jag absolut inte bra på i alla fall, fattade inte ens vad hon sa, det lät inte som svenska....

Så till helgen blir det taking-care-of-me-time! Jag ska sova, baka pepparkakor så det finns en miljard tills sonen kommer hem igen, åka ut till en väninna och pula runt i hennes affär, komma på en massa knasiga idéer om vad jag skulle ha om det var min affär, fotografera så där löjligt mycket och halvsova framför någon film. Japp, soffan, filten och jag kommer vara bästisar i helgen, förutom då en tripp med kaffe och piffing.

Bara för att jag var så där larvigt duktig (enligt mig själv då) så fick det bli en liten webbshopping idag. Granits julkalender bjöd på mina favoritpallar till löjligt bra pris, så nu är två zinkfärgade på väg hem till mig! Bara för jag är så där värd dem, ni vet!

Ta hand om och blås inte bort nu!!
Love!

(Bild lånad från Gratits insta-sida)

måndag 2 december 2013

Endoprinsessans (icke-)glamorösa måndag


Här är vår vackra, vackra och handgjorda adventsljus! 
Vi föll handlöst, både jag och sonen, när vi var på Snogeholms julmarknad. Vi brukar ha blockljus men eftersom inte sonen kommer vara hemma varje advent eller på julafton så kändes det ganska överreklamerat att ha stora ljus i år och om vi ska vara ärliga - det har jag ju redan på vardagsrumsbordet och bränner på var och varannan kväll ändå, så något nytt fick det bli! Önskar att jag kunde göra sådana här ljus själv, men nja, för 140:- låter jag gärna någon annan göra det och få beröm för det istället! De små röda sammetsrosetterna for på i sista minuten innan det var dags att tända det första ljuset efter en lång dag på Ystads gator bland alla andra.




Ja, här har ni de sista korten från igår! Vackert väder och härlig stämning!
Men nästa år bestämde jag och Väninnan med de franska nerverna Cecilia, att vi tar glögg och pepparkakor hemma hos någon istället och struntar i att trängas runt och förtvivlat räkna in alla barn! 



Ok, nu får jag väl förklara mig.
Endoprinsessa?

1996 fick jag min första kroniska diagnos - Endometrios. 
Ett rent och skärt helvete i smärta och annat tråk.... Och som den 38 1/2-åring som jag är, så har det konstaterats att jag är i klimakteriet vilket gör att min Endo har "hoppat igång" igen. Kroppen tar ut det sista den kan av både livmoder och äggstockar nu och det resulterar i en extrem smärta som bara går att droga bort. Och det fick jag göra idag.... Men en perfekt sysselsättning när man försöker glömma hur ont allt under midjan gör, är att pyssla! Och pyssla med extremt små "pärlor" för att göra små nyckelringar till jul. Sonen var inte ett dugg imponerad av den lilla paketen med färgpluttar och plattor så jag tog hand om dem själv istället. Det var fantastiskt kul! Måste se om jag kan köpa fler miniplattor på Panduro och göra fler mönster. Till vad vet jag inte, spelar ingen roll bara tankarna får vila lite och den andra hjärnhalvan får jobba lite. 
(Om någon vill veta mer om endometrios, är det bara att höra av sig.)

Gårdagen medförde inte bara en julskyltning och springande pojkar som skrattade och hojtade utan även en härlig överraskning - 100 följare på Insta!! Tack tack tack, söta ni!! 
Ni vet verkligen vad som gör en Insta-fanatiker och bloggare, lycklig!

Ta hand om er, denna soliga och kalla måndag!
Love