Woman In Red och en extremt driven kvinna

Alltså jag måste ju bara promota lite!

En vacker kvinna i min vänkrets har dragit igång detta eventen i Ystad, som jag vet kommer bli helt fantastiskt! I samarbete med 1,6 och 2,6 miljonersklubben så kommer hon nu hålla en inspirerande och fantastiskt eftermiddag på Ystads Saltsjöbad med föreläsare, goodiebags och underhållning.

Om du inte redan har tagit chansen att norpa åt dig en biljett, så gör det nu!

Eventet är den 8/3 och jag garanterar att detta inte är något du vill missa! 

Så skynda, skynda, skriv in datumet i kalendern, hugg en biljett och passa på att njuta av en fullspäckad eftermiddag!

Och ja, du hinner hem till Mello-finalen, så passa på att börja den glittrande kvällen, med ett sprakande gäng i Ystad!

Nu är det jul på riktigt

Det finns något som hör min jul till. Innan dess kanske julkänslan kommer och går, men efter en viss julkonsert med en underbara familj som bjuder så extremt mycket på sig själva och sjunger så otoligt vackert så man dör lilla vackerhetesdöden.

Speciellt när Tessa sjunger "min" sång. Då gråter jag, sjunger med, lyssnar och gråter. Låten, rösten, texten och "allt som saknas här just nu, är du"....

Och man skrattar, man hojtar, man sjunger, man gråter och man "naaaw":ar sig när sötepötekören kommer min och sjunger på den bredaste skånska att tomten finns. 

Familjen Saxell är en sån där familj som man bara vill bli adopterad av - bara för myskänslan och det eviga musikaliska som de har i sitt liv. Och jag får ju inte glömma - Jennifers version av "River" som gör att allt lugn lägger sig runt hjärtat och inget mer betyder något. 

"Dansa med mig, runt granen i vinternatt. Dansa med mig, på Stortorget bara för att - det är här vi är och det är nu vi är"

Love!

Inlägget publiceras inte på fejjan med respekt för familjen. Bilderna är godkända av Jennifer

Endoprinsessans (icke-)glamorösa måndag

Här är vår vackra, vackra och handgjorda adventsljus! 

Vi föll handlöst, både jag och sonen, när vi var på Snogeholms julmarknad. Vi brukar ha blockljus men eftersom inte sonen kommer vara hemma varje advent eller på julafton så kändes det ganska överreklamerat att ha stora ljus i år och om vi ska vara ärliga - det har jag ju redan på vardagsrumsbordet och bränner på var och varannan kväll ändå, så något nytt fick det bli! Önskar att jag kunde göra sådana här ljus själv, men nja, för 140:- låter jag gärna någon annan göra det och få beröm för det istället! De små röda sammetsrosetterna for på i sista minuten innan det var dags att tända det första ljuset efter en lång dag på Ystads gator bland alla andra.

Ja, här har ni de sista korten från igår! Vackert väder och härlig stämning!

Men nästa år bestämde jag och Väninnan med de franska nerverna Cecilia, att vi tar glögg och pepparkakor hemma hos någon istället och struntar i att trängas runt och förtvivlat räkna in alla barn! 

Ok, nu får jag väl förklara mig.

Endoprinsessa?

1996 fick jag min första kroniska diagnos - Endometrios. 

Ett rent och skärt helvete i smärta och annat tråk.... Och som den 38 1/2-åring som jag är, så har det konstaterats att jag är i klimakteriet vilket gör att min Endo har "hoppat igång" igen. Kroppen tar ut det sista den kan av både livmoder och äggstockar nu och det resulterar i en extrem smärta som bara går att droga bort. Och det fick jag göra idag.... Men en perfekt sysselsättning när man försöker glömma hur ont allt under midjan gör, är att pyssla! Och pyssla med extremt små "pärlor" för att göra små nyckelringar till jul. Sonen var inte ett dugg imponerad av den lilla paketen med färgpluttar och plattor så jag tog hand om dem själv istället. Det var fantastiskt kul! Måste se om jag kan köpa fler miniplattor på Panduro och göra fler mönster. Till vad vet jag inte, spelar ingen roll bara tankarna får vila lite och den andra hjärnhalvan får jobba lite. 

(Om någon vill veta mer om endometrios, är det bara att höra av sig.)

Gårdagen medförde inte bara en julskyltning och springande pojkar som skrattade och hojtade utan även en härlig överraskning - 100 följare på Insta!! Tack tack tack, söta ni!! 

Ni vet verkligen vad som gör en Insta-fanatiker och bloggare, lycklig!

Ta hand om er, denna soliga och kalla måndag!

Love

1:a advent och 1:a december

Herregud så mycket folk!

Jag känner en liten lätt släng av torgskräck för det är verkligen folk överallt! Och pysselhörnan inne på Klostret var överbelamrat med barn och vuxna. Min son vände i dörren, vägrade gå in. Så vi tog en fika istället och väntade på att kompisarna skulle pyssla färdigt så vi kunde komma vidare ut i vimlet. 

Mörkret föll ganska fort och efter att ha försökt sätta ihop en saltmolekyl så försökte vi valla omkring fyra spralliga pojkar och en flicka som mest höll sig till sin mamma, så henne var det ganska lätt att hålla koll på. 

Men trötta i både kroppar och huvuden så fick det bli hämtmat och varsin soffa för att invänta julkalendern. 

Jag är barnsligt förtjust i julkalendrarna på tv och nu har jag ju ett legitimt skäl till att sitta klistrad varje dag. Och denna kommer bli bra, det känner jag på mig! Vem av oss har inte läst Barna Hedenhös (eller fått de lästa för oss) och hur himla bra, passade inte Fredde Granberg som förvirrad stenålderspappa?! 

Det är något visst med att få en halvtrött son som kryper upp i min soffa, lutar sig mot mig och bara blir sittande där medan datumljuset brinner och första ljuset är tänt i vårt nya adventsljusinstallation (den får ni se imorgon). 

Imorgon ja... 

Imorgon får inte jag somna, hur det nu ska gå till. Först ska jag på LIA, sen hålla mig vaken, på något sätt. Utan sonen hemma så blir det nog ganska svårt, har tagit ner jullådorna från vinden - det kanske kan hålla mig vaken. På tisdagsmorgon är det dags att inte ett sömnlabb på Lunds sjukhus nämligen, hur jag nu ska hålla mig vaken på bussen dit. Tänkte ta med datorn och försöka skriva lite på min LIA-rapport, det kan ju bli intressant att läsa sen när jag fått sova ett par timmar, se om det överhuvudtaget finns något sammanhängande i dokumentet. 

Men jag hade lyckats förtränga det faktiskt, det var kanske lika bra. Jag har kunnat slappna av i helgen och ha roligt, nu är jag nervös och mår lite illa. Vill ju göra det här, men samtidigt är det ju ett resultat som jag kanske inte direkt ser fram emot att få reda på. Det är dags att reda ut saker nu....

Ta hand om er och ha en fortsatt underbar 1:a advent och 1:a december!

Love

Helt omöjligt att "komma ikapp"....

...så jag kör ett bildinlägg istället, så får vi liksom fortsätta där vi är nu! 

Födelsedagspicnic nere i hamnen!

Födelsedagskonsert på Saltan!

 

Nu har det varit jazzdagar!

Lurblåsaren trumpetar in starten på Sprutmönstringen! 

 

Nu är vi döpta till äkta Ystadsbor! 

Och nu är vi ikapp med tiden!

Vad är det för dag egentligen?

Ja, semesterlunken den kom ju direkt. Det trodde jag faktiskt inte, med tanke på att det bara var två dagar, en supersnabbsemester helt enkelt. Men jag blev helt klart förvånad när vi kom ut på stan idag, vad är det för dag idag egentligen? Det vimlar ju av folk på gatorna?! Jahaa, det är fredag.... Udda... Affärerna stänger inte kl 14 och det är liv och rörelse ute. Men ok, det var ju ett tag sedan jag var ledig en fredag, så ja, det tog ett tag innan jag vande mig, både vid den växlande molnigheten och alla människorna. Semester alltså, vilken bra idé!

Det var inte bara folk ute på stan idag, det var även den årliga "Bonden på stan" så kreatur, utställare, traktorer, tipsrundor (på tre frågor, lagom lång allstå) och gratis sockervadd om man orkade stå i en evighetskö, och det orkar man ju om man ska fylla sju år och bara är 138 cm hög. Han fick dock muta sin ömma moder med en gratisbulle från ståndet vid sidan om, annars vet jag inte om jag hade orkat. 

Och spättkaka och bygdegårdsdräkter och pelargoner och klostret, ja, allt i en salig blandning, allt ryms där, runt den gamla byggnaden, in och ut mellan rosorna och bänkarna. Folk på murarna, folk på bänkarna, folk på gräsmattorna, folk på gatorna, jo, överallt. Och varmt och skönt och lagom lunk, vi går när vi vill, vi kommer när vi vill, vi ändrar oss när vi vill. 

Vi avslutade semesterfredagen med att bekläda oss i psykadeliska glasögon och skratta oss fördärvade på den söta lilla bion i stan, Dumma Mig 2 i 3D, vilken kick! Precis rätt underhållning för stora och små! 

Nu sitter jag här med en massa foton att redigera, sonen har krupit i säng med paddan och spelar Harry Potter och imorgon ska vi inta Lund och våra gratisbiljetter till Vattenhallen och experimentera oss trötta i huvudet. Och kanske softa med en grill och goda vänner på kvällen eller om det blir en lugn kväll tillsammans med den nu trattbeklädde katten som förgäves försöker ta hand om sitt sår som han inte når. Det är inte lätt att bli av med manligheten och sen till på köpet få en tratt trädd över huvudet och ändå känna som som "en av killarna", men jag är imponerad, han repar sig mycket bra! 

Men nu tar vi semesterfredagskväll!