Att få lov att testa allt och bunkbeds utan stegar

Att vara så nära men ändå så långt borta.

När man kommer upp på en fredag och det bara är tre timmar kvar tills parken stänger för dagen, så är det liksom inte så mycket nytta att gå in (speciellt inte för fullpris...) men vad gör man då? Jo, man går runt på campingen, gungar gungbräde med Jänke-Guden och mamman, försöker få Jänke-Guden att ramla i vattnet och passar på att kolla in alla fantastiska gamla saker som står överallt runt området.

Saker man faktiskt får lov att ta på, lyfta dolda lock och öppna konstiga luckor. 

Och har man Jänke-Guden med sig, så får man även lära sig hur saker och ting fungerar. Han pekar och berättar och Cowboyen tittar storögt och lyssnar på varje ord. När varannan mening börjar med: - Mamma, kom!!!, då är livet bra. Och Fina Väninnan Y och mamman hinner prata, skvallra lite om det senaste och prata hemlisar. 

Och solen sänker sig, Cowboyen gäspar och Jänke-Guden frågar om vi inte bara ska åka hem istället och får en väldigt förfärad blick tillbaka och en avbruten gäspning. 

Fast det tog tid att somna.

Lång tid...eftersom mamman hade lite problem med att komma upp i ovanbunken utan stege....

Men sen sov vi.

Wyatt Earp, Doc Holliday eller bara Billy The Kid?

Nu minsann, nu har vi risslat oss med hatt och gevär! Och jag har väl redan tagit en miljon bilder.

Att Minimannen ens kunde somna igår efter att vi varit och tittat runt vid ingången, museet och på campingen, är ett under. Hans ögon lyser och det går inte att ta miste på lyckan. Skott efter skott, bränner av mellan husväggarna och allt är tillåtet, till och med råna banken!

Och själv rycks jag med i hans iver, han "jag-vill-se-allt-på-en-gång" och nu lackar svetten under den äkta cowboyhatten han fått av Fina Väninnan och hennes sambo.

Det är lycka att inte behöva bestämma om man är sheriff eller laglös - bara springa tills benen inte orkar mer och patronerna tryter.

Ja, det är ren och skär pojklycka när den är som bäst!

Att vara installerad

Jodå, nu har vi kommit fram men vi har ju inget Wi-fi...

Efter ett antal tågbyten, regn utanför fönstret och varma kupéer så är vi nu framme! I och för sig så öppnade sig himlen när Fina Väninnan skulle ut och hämta stugnyckeln, men det var en övergående skur och sen kom solen igen - varm, stor och med den kom semesterkänslan.

Jag har tagit två dagar nu, en fredag och en måndag och idag är det installation på campingen utanför High Chaparral. Imorgon ska vi inta parken och göra precis ALLT. Idag blir det mest grilla, lyssna på tågvisslan, kasta ungen (och mig själv kanske) i den konstgjorda sjön på området.

Ja, det räcker för idag! Men imorgon, då ni!

En helg att minnas länge

Den värmen, den värmen....

Det är inte snällt att klaga men det är så jag förgås lite. Ingen svalka någonstans. Min gamla fläkt går på högvarv, skulle den gå sönder nu, vet jag inte vad jag gör!

Helgen har gått i samma rasande tempo som den alltid gör, med sonhämtning på fredagen, 18-års kalas på lördagen med amerikanskt tema (OMG vad vi åt!! Bild finns på Insta) och sen en het, klibbig söndag där de lovat regn, regn och åter regn. Inte en droppe föll över Skåneland, i alla fall inte i Hjärup. Men så helt plötsligt, mitt i den klibbiga värmen, ringer mobilen och min fina väninna från jobbet kommer cyklandes förbi med mannen i släptåg. Och spontanbesök - det gillar jag! Sonen låg i sin loftsäng och spelade padda, jag, Prins Valiant, Väninnan och Mannen satt vid fläkten och pratade efter en rundvisning i nya hemmet. Det är något visst med det där, att få visa upp vad man åstadkommit och är så stolt över. Min vackra lägenhet som just nu är lika spartanskt inrett som ett munktempel men som andas frid och lycka och där mina tankar får fritt spelrum med 3,85 i takhöjd, vita väggar och öppna ytor. 

När Väninnan och Mannen trampade i väg igen, så tittade vi andra tre på varandra, slängde ihop en badpåse och stack till utomhusbadet i Lund. Och där någonstans, kom livsandarna ikapp mig igen. I ett svalt vatten, med sol på kroppen, sonen som dyker och busar med Prins Valiant medan jag tittar på och mitt hjärta sväller lite extra av all kärlek. 

Och sen kom den vackra himlen som visar att det är kväll, och dags för lugn. 

Ja, den här helgen kommer jag minnas länge.

Underliga veckor - spännande höst?

Ibland undrar jag om sånt här bara händer mig?! 

Men så är det väl inte, så klart, men det känns så vissa dagar... Ni vet, de där dagarna där allt verkar hända på en och samma gång, bra eller dåliga saker, allt liksom klumpar ihop sig på samma gång! 

De senaste veckorna har verkligen allt hänt!! Massor med underliga händelser som inte verkade ha med varandra att göra men som bara "flyter samman"! 

Eftersom jag är ganska van vid att ha ett "mindre ordinärt liv" så står jag bara leende vid sidan om och låter det skölja över mig, sällan förvånad, inte överraskad men väldigt road av situationen!

Livet är verkligen spännande! Nästa vecka är vi tillbaka i skolan igen, helt plötsligt har en hel sommar gått med massor av jobb, massor av erfarenheter, nya vänner för livet, huvudet fullt av konstiga ord och förhoppningsvis en klarare bild av var jag är på väg! Jag tyckte precis jag var "nyast på jobbet", nu hejas det vilt åt alla håll, både på nya pendlarvänner och arbetskamrater. 

Snart är det dags att heja på alla klasskompisar (heter det så fastän vi är långt över 20 allihop?) och ta tag i nya tentor, caserapporter och samla material till examensarbetet...

Och min son har börjat ettan!! Stora fina pojken! 

Ja, välkommen, du spännande höst! Nu kör vi så det ryker!!

Helt omöjligt att "komma ikapp"....

...så jag kör ett bildinlägg istället, så får vi liksom fortsätta där vi är nu! 

Födelsedagspicnic nere i hamnen!

Födelsedagskonsert på Saltan!

 

Nu har det varit jazzdagar!

Lurblåsaren trumpetar in starten på Sprutmönstringen! 

 

Nu är vi döpta till äkta Ystadsbor! 

Och nu är vi ikapp med tiden!

Vad är det för dag egentligen?

Ja, semesterlunken den kom ju direkt. Det trodde jag faktiskt inte, med tanke på att det bara var två dagar, en supersnabbsemester helt enkelt. Men jag blev helt klart förvånad när vi kom ut på stan idag, vad är det för dag idag egentligen? Det vimlar ju av folk på gatorna?! Jahaa, det är fredag.... Udda... Affärerna stänger inte kl 14 och det är liv och rörelse ute. Men ok, det var ju ett tag sedan jag var ledig en fredag, så ja, det tog ett tag innan jag vande mig, både vid den växlande molnigheten och alla människorna. Semester alltså, vilken bra idé!

Det var inte bara folk ute på stan idag, det var även den årliga "Bonden på stan" så kreatur, utställare, traktorer, tipsrundor (på tre frågor, lagom lång allstå) och gratis sockervadd om man orkade stå i en evighetskö, och det orkar man ju om man ska fylla sju år och bara är 138 cm hög. Han fick dock muta sin ömma moder med en gratisbulle från ståndet vid sidan om, annars vet jag inte om jag hade orkat. 

Och spättkaka och bygdegårdsdräkter och pelargoner och klostret, ja, allt i en salig blandning, allt ryms där, runt den gamla byggnaden, in och ut mellan rosorna och bänkarna. Folk på murarna, folk på bänkarna, folk på gräsmattorna, folk på gatorna, jo, överallt. Och varmt och skönt och lagom lunk, vi går när vi vill, vi kommer när vi vill, vi ändrar oss när vi vill. 

Vi avslutade semesterfredagen med att bekläda oss i psykadeliska glasögon och skratta oss fördärvade på den söta lilla bion i stan, Dumma Mig 2 i 3D, vilken kick! Precis rätt underhållning för stora och små! 

Nu sitter jag här med en massa foton att redigera, sonen har krupit i säng med paddan och spelar Harry Potter och imorgon ska vi inta Lund och våra gratisbiljetter till Vattenhallen och experimentera oss trötta i huvudet. Och kanske softa med en grill och goda vänner på kvällen eller om det blir en lugn kväll tillsammans med den nu trattbeklädde katten som förgäves försöker ta hand om sitt sår som han inte når. Det är inte lätt att bli av med manligheten och sen till på köpet få en tratt trädd över huvudet och ändå känna som som "en av killarna", men jag är imponerad, han repar sig mycket bra! 

Men nu tar vi semesterfredagskväll! 

Älskade sommar, saknade balkong

Ja, alla pratar vi om vädret, eller hur? 

Var tog sommaren vägen? Regnar det nu igen? Det är precis som alla andra år...

Jag är väl lite mer som Birk i det avseendet - leende säger jag: Det är en regnig sommar vi har!

Det jag saknar mest, det är att gå ut på balkongen och känna värmen mot huden. 

Jag hann ju bara känna på min solstol, bara vila en gång med sorlet från staden försiktigt ekande mellan husväggarna. Men det är ju bara den andre juli, det hinner vända, sommaren är lång! 

Och på balkongen växer det trots dåligt väder! Jordgubbarna är snart klara, smultron plockar jag varenda dag, och lavendeln, ja jisses vad den har tagit fart! Och några små, små gröna tomater har letat sig fram! Yeay! 

Och när jag legat där och krupit runt på balkonggolvet, så doftar fingrarna både av tomatgrönt och lavendel och jag vill bara trycka ner näsan i den doftande grönskan, bara föra lavendeln till näsan och andas frid. 

Så ta det lugnt och minns vår Astrid: 

Det är en regnig sommar vi har!

Den om en utökad balkong och doften av solkräm

Ja, jisses! Kommer ni ihåg hur den såg ut för ett par månader sedan? När snön smält och isen var borta? Tråkigt grå betong med gula räcken med gröna alger på... (Ja, algerna är fortfarande kvar, ska se om jag kan låna en högtryckstvätt någonstans och spola bort dem...)

Och nu!

Nu grönskar det, smultron och jordgubbar är på väg, blommor och lavendel doftar, spenaten mjölar och persiljan växer fortare än jag hinner äta den! Körsbärstomaterna är på gång och två extra tomatplantor har gjort sitt intåg på balkongen! Parasoll är inhandlat och likaså en svart vattenkanna så jag slipper springa med en vattenflaska och försöka vattna de torra krukorna. Och idag, idag har jag solar, liggandes i bikini på min balkong och lyssnat på grannarna när de pratade, avslappnad i solen utan någon tid att passa. En snabb shoppingrunda i morse och jag är med Baden Baden-stol och parasoll, vattenkanna och små handfläktar som jag och sonen ska använda på varma dagar medan vi pimplar saft i vår nya oas. 

Nu sitter jag här, halv tolv på kvällen, är inte trött men doftar sol och solkräm och undrar om jag vågar försöka lägga mig på magen i stolen imorgon, eller om det slutar med att jag dyker rätt ner i planteringen med benen i luften. Hmm, ja, vi får se!