Och pendlar man, då har man en ständig ström av människor omkring sig som man kan titta på, förfäras över, fnissa åt (på ett snällt sätt) och framför allt, prata med!! Det är ju alltid någon som ska åt ditt håll! Kanske inte hela vägen men en bit!
Man vågar säga saker till den där främmande människan som man kanske aldrig vågar säga till någon annan, därför vi ses bara precis här!
Jag har lärt känna massor med trevliga människor i sommar! Alla lika trötta när vi åker, alla lika sura när tåget blir inställt och ett par av oss, springandes till samma hiss från plattformen! Vi håller hissen åt varandra, vi är lika stressade på morgonen, men där i hissen, hinner vi byta några ord, kolla om någon är på semester för att sen önska varandra en bra dag och gå åt våra egna håll för att inte ses igen förrän nästa morgon.
Men de där snabba mötena, frågan när jag börjar skolan igen, jag själv som får höra om knäppa parkeringar utanför Zlatans hus - de ger mig en energi jag inte kan beskriva!
Vi bryr oss! Vi känner inte varandra, men vi bryr oss! För just vi, är ett litet pendlargäng bland hundratals andra, som bryr oss om varandra!
Det är en stor tanke!! Och jag kommer sakna er! Kanske ses vi samma tid nästa sommar igen!
