Att komma in i ett flyttkaos

Med en "Välkommen in i nya hemmet"-hortensia knallade jag och sonen iväg till lilla mamma och pappa för att kolla in nya lyan. Jag och sonen iförda våra nya Converse så klart, det var ju riktig vår idag, ni kände det, eller hur? 

Och så fin lägenhet de fått! 

De sålde sin bostadsrätt för någon månad sedan och nu var det dags att kontrollera nya hemmet. Ljust och luftigt (som vi kräver, både mor och jag) och små roliga detaljer här och där. 

Och jag vet var jag fått min inredningsgen från - min mor är min inspiration! Allt från illröd, lackad sänggavel till turkosa väggar i vardagsrummet - jodå, jag vet precis var mitt färgsinne kommer ifrån! Precis på samma sätt vet jag varför jag tycker om att skruva ihop bord eller bokhyllor, strunta i att läsa beskrivningen eller försöka missuppfatta den så mycket som möjligt! För jodå, både jag och far tyckte definitivt att det nya köksbordet absolut behövde skruvas ihop just nu! Så med en skruvmejsel för lite, började vi rada upp en massa saker i sängen.

Fast det slutade med att jag var tvungen att gå hem och hämta den saknade skruvmejseln, ingen av oss kunde lämna ett halvfärdigt jobb bakom oss. 

Själv drogs jag med löjligt kraftig smärta idag och min mor vet bättre än att försöka stoppa när jag behöver tänka på annat. Därför är det så bra med pappa, vi pratar inte om just det, vi diskuterar bara hur skruvarna ska dras eller vilka steg man kan hoppa över i beskrivningen och ändå kanske klara av att få ihop bordet som det var menat och inte vingla allt för mycket (vilket det gjorde ändå, men eftersom jag fick en femma i teknik, med hjälp av min pappa när jag gick i skolan, så löste vi ju det med så klart!)

Att sitta i varsin fåtölj, prata om precis allt och ingenting, äta god smörgåstårta, (ringa sjukhuset och fråga om det verkligen är meningen att jag ska ha det så här som jag har det) och sen bara få lov att finnas till i si så där fyra timmar utan att ens tänka på tiden, det är en bra lördag det!

Välkomna  till nya hemmet, föräldrarna!

Att börja släppa loss julen

Efter att ha smygjulat lite i ett par veckor och sen legat i feberfrossa i ett par dagar, så ligger jag nu lite efter med julpyntet. Men det kommer lösa sig! 

Tyvärr har jag ganska mycket julsaker utspritt i olika lådor och det gör det hela lite krångligare. Men det är ändå lika kul att gå igenom dem, vissa saker kanske inte kommer upp i år, granens vara eller icke-vara är inte utrett här än. Har kärat ner mig i en pappersgran på IKEA och den är ju väldigt kattvänlig, så här hans första jul här hos oss. Eller kanske en minigran i kruka som förra året? Den kanske jag kan flytta på när vi inte är hemma. Det mesta som ska "kattsäkras" hamnar på sonens rum när vi går till skolan, problemet är att komma ihåg att ta ut dem därifrån igen! Just nu står två väldigt vackra blombuketter där inne....

Men nu tar vi kväll. 

Det får vara nog med pyntande just nu, vi fortsätter imorgon. Corven har haft kattfnatt bland lådor, fuskgransslingor och julkransar med hängande snören och nu ligger han i sin soffa och sover. Sonen kämpar för att hålla sig vaken (det är ju ändå lördag) men det syns på honom att han sjunker djupare ner, trött efter en heldag med kompisarna. Tror det är dags att göra hans flexövningar och sen stoppa honom i säng, det är en dag imorgon också.

Love

Mammaboostad 4good!

"Jahadå", säger jag med snipig röst och skrattar för mig själv!

Så var det ju dags för Mammaboosten! 

Jag satt lite längre bak denna gången så inga direkta close ups att bjuda på, förutom i pausen när jag lyckades fånga Martina Haag medan hon signerade böcker för glatta livet (och även till mig så klart!)

Underbara Hanna, med en rolig show där jag både kunde känna igen mig och fnissa lite åt andra tokigheter som jag har klarat mig ifrån. Att skriva ett brev till Hemnet har jag inte gjort än, men det är väl nästan det enda jag inte testat än - det kanske kan ge utdelning, vem vet?

Fina, bedårande barnbilder tillsammans med "Besvärjelsen" - stämningen i salongen när vi alla småsnyftar lite och ler åt alla tokigheter våra barn kan hitta på. Och ja, även Martin Stenmark fick vara med på ett hörn. 

Och sen kom hon - som ett flickigt yrväder med rosa klänning och helt plötsligt skämdes jag inte för att jag inte heller hänger med ordentligt i fin-middags-konversationen om allt möjligt som står i tidningarna och som sägs på tv som jag är totalt ointresserad av! För ja, Martina - vi har alla varit där! I den pinsamma situationen där man bara önskar att man kunde få ställa sig upp, skrika så högt man kan "Vad i hela världen pratar ni om??!" 

"Tuppen" var ju en överraskning! 

Micke Södermalm! Hade inte en aning om vem han var och jag var visst inte ensam - men en man som tar en med storm på det viset, ja, det går bara inte att inte bli lite kär! Ja, nu kan vi allt om "läckande personer", grinpipiga små "tanter" och hur vi ska se till att vara i kongruens för att vara helt sanna mot oss själv och nå så långt vi bara kan! 

Ja, 4good levererade igen!

Hur kan man bara lyckas dra ihop gäng efter gäng av inspirerande människor? Ni är fantastiska och jag är så glad över att jag snubblade över nätverket som på så kort tid, skänkt mig så stor lycka och insikt!

Love!

Ps. Till mitt resesällskap hem: Jag vet inte vad du heter, men tack! Det var lika inspirerande att sitta i salongen, som att få ta del av ditt och din mans liv på vägen hem! Tro mig, ni kommer att klara av det ni har framför er och ni båda kommer gå som segrare ur allt! Ett fantastiskt liv väntar er, det är jag säker på!

Express yourself 4good!!

Jag snubblade (nästan bildligt talat) in i stolsraden, tredje raden från scenen, uppiffad i entrén med lite läppglans, solpuder och rouge. Jag hade ingen aning om vad jag skulle få uppleva, jag bara visste att det skulle bli bra. 

Det blev inte bra - det blev MIND BLOWING!

 Gå med i det peppigaste nätverket som finns - 4good!

Dansat med Kayo - done that!

Marie Thorslund

Lika klok som vacker , Mia!

Paus med nomnom vin! Trångt men hjärtligt!

Fina kollegorna!

Underbara, vackra Sarah! 

Mitt leende går från öra till öra!

Detta var precis vad denna smått sönderpluggade, tentastressade mamma behövde! 

Och tack Mia för mitt nya motto när jag behöver motivation:

"Ibland behöver man bara hångla upp sig själv!"

Love love love!

Att vara en "Tvärtemot-Maja"

Jag vet inte vad det är med mig och "tvärtom-beteende".

Det har öst ner hela dagen och vad får jag för mig att göra? Jo, tvätta fönstren! A'men hallå!

Men ok, nu är det gjort och det blev jättebra! Jag hittade min gamla (oanvända) mickroduk i städskåpet. Jag har aldrig tyckt att de funkar bra på fönster, att damma med - toppen, men inget annat. Så varför inte testa om det skulle bli lika dåligt resultat igen, det regnade ju ändå... Men wow säger jag bara!! Jag måste på något sätt kommit på hur man gör, för vilket resultat! Och så är det skönt att veta att den där lille nostryckaren inte får i sig giftiga kemikalier när han sätter nya märken på fönstren. Lätt var det också, nu blir jag nästan lite sur över att jag låtit bli att tvätta fönstren, det var faktiskt jättekul för en gång skull!

Tanken fortsatte sen så här: "Om jag nu ändå redan river ner allt i fönstren, torkar rent och gör snyggt, då kan jag lika gärna plantera om alla blommorna!" 

Men varföööör?? 

Mitt fint städade kök ser ut som ett slagfält nu och inte fick jag mer energi av att sitta ihopkrupen ute på balkongen och skopa jord i nya "krukor", mitt i storm och regn. Ok, nu är det gjort också, två plantor blev utan ny kruka men nu orkar jag faktiskt inte mer. 

Jag får väl bara acceptera att jag är en Avig Maria som måste göra allt tvärtom.

Love

Att låta den kreativa sidan ta över

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, eller hur?

Igår var jag lättad och kände att jag äntligen kommit någonstans. Idag har det sjunkit in och då känns det snarare som om jag fått en hel påse citroner kastade på mig. Men det får vara okey det också. 

Jag är ingen sjåpig människa. Jag är en tough cookie och inte mycket får mig ur balans, så när jag tappar fotfästet, så har det liksom verkligen hänt något, förstår ni hur jag menar? Och när det fladdrar i magen och andningen blir lite för snabb, då är det verkligen så - då har det hänt något utöver det "vanliga". 

Och där är jag idag...

But even this will pass.

Jag kommer anpassa mig, jag kommer hitta nya vägar, jag kommer se det positiva och jag kommer landa på fötterna igen.
Fram tills dess, pysslar jag! Pysslar och fixar här hemma, så att det ska vara lugnt och rofyllt omkring mig. Så jag kan koncentrera mig på annat. Och den kreativa hjärnhalvan får ta över kommandot ett tag och låta fladdret lägga sig, låta andningen bli normal igen och tillslut lär jag mig att ducka när citronerna flyger runt huvudet. Ja, pyssla och skapa frid.

Och snart kommer en liten gipspojke hem och då lägger sig fladdret lite till och friden sänker sig lite extra och livet blir lite lättare att leva, bara för att han finns i min närhet.  

Bara lite tankar, så här en regnig lördag när det fladdrar lite för mycket i magen och jag lever lite extra nära mitt hjärta...

Love, love, love

Nu laddar vi för storm och mastodonttenta

 Stormvarning igen! 

Jag brukar ju alltid komma på något jag behöver utomhus när nyheterna varnar för storm och egentligen är det samma sak idag, skulle behöva gå till apoteket men nja, jag tror jag står över. Vi får väl se om jag trotsar regnet och vinden tillslut ändå, men planen är att stanna inomhus och genomlida ytterligare en dag med pluggande inför mastodonttentan på torsdag. Min älskade gipsnisse är på väg till en av sina vänner, så här första dagen på höstlovet. Hans mormor fixar så mysiga playdates när hans pressade mamma måste göra annat. Men på onsdag ska vi i alla fall ha mysdag och antagligen frossa i film och godis. 

Jag shoppade loss lite på Jotex när de hade rea. Min säng måste kattanpassas, jag vill inte ha honom på täcket eller under, för den delen. Jag var kattallergiker innan jag fick min son, faktiskt. Men efter förlossningen så försvann allergin! Det kan hända och ingen är mer lycklig än jag - det är väldigt skönt att inte behöva fundera på om jag kommer få kliande utslag på hela kroppen, när man är hemma hos någon som har katt. Men jag tänker inte utmana ödet med att ha honom i sängen och rakt upp i näsan, för vad skulle vi göra om allergin kom tillbaka? Vi kan ju inte leva utan får lufstiger. Så nytt vackert överkast med tillhörande kuddfodral (det är mina sovkuddar i fodralen faktiskt) och sen en sockersöt extrafilt att krypa in under nu när hösten är över oss med stormsteg. I samma veva fixade jag nya sängkläder till Jontons rum, men de får jag visa en annan gång. 

Jag vet att det är en hel månad kvar till december, men jag fick en ny ljusstake av min mormor när vi var i Varberg och firade hennes 85-års dag. Och den är bara så vacker, så jag kan inte ha den nerpackad längre! Och den heter Maria - hur passande är inte det??

Som ni nog vet så älskar jag vackra paket!

Men jag tappar liksom inspirationen när jag ska göra paket själv. Jag har lovat mig själv att bli bättre på presentinslagning i framtiden - det är inte bara själva innehållet som gäller, det ska ju vara en upplevelse att få ge bort något också! Så idag tog jag mina första stapplande steg mot vackert paket. Jag hade inget "vuxen-omslagspapper" till vännens mamma så det blev så här i stället! Nöjd, faktiskt! Man måste ju inte ha papper runt allt, man kan göra det vackert ändå. Och sen två små paket till barnen i familjen, vännen som snart fyller år och till hans lillebror. Jag har en "present- och överraskningskasse" där det finns lite saker för både stora och små. Köper när jag springer på något kul, inga direkt dyra saker, men det är mysigt att dyka ner i kassen och hitta något kul, ibland "bara för att". Jag älskar verkligen att ge bort presenter! 

Nu är det nog dags för en extremt stor kopp te och krypa ner i soffan en stund innan jag tar mig an mina böcker igen. 

Love, love, love