Nu är det höst på riktigt-riktigt

Regnet det fortsätter att ramla ner på oss.

Men vad gör det när man kan vara inne och tända ljus och ligga i soffsängen och titta på film hela dagen? Det var länge sedan jag hade en sån där slö söndag, när ingenting behöver hända. Bara få ta en timme i taget, ligga under täcket och fnissa åt Alvin och gänget, putta ner en katt som vill vara med men som inte får vara i soffan... Ja, ni vet - en helt vanlig regning söndag.

Det är väl dags att visa lite bilder från lägenheten också kanske. Det får komma i etapper, vi är visserligen lådlösa numer, men det hjälper inte riktigt när man har saker som inte riktigt hittat hem än. Som nu när lånedator, externminne, vattenflaskor, kamera, salvor, teckningar och någon konstig fjärrstyrning till lamporna, trängs över hela vardagsrumsbordet. Nu är äntligen matbordet renplockat men då ligger ju allt vid soffan istället, där vi levt hela dagen. 

Och samtidigt så spelar det ju inte så stor roll. Just nu får vi inte glömma salvan och att rengöra allt sonen tar i, så då får väl allt ligga framme då, eller hur? Hur ska man kunna ha sjukstuga om man inte har allt lättillgängligt, liksom?

Men för ett tag så har vi masat oss ur soffan, nu ska vi spela Wii, sitta på golvet och låtsas att tiden står stilla. Låtsas som att det inte finns en måndag runt hörnet och att klockan går bakåt och att vi har all tid i världen att bara låtsas att vi är på Hogwarts och förvandlas till små legofigurer som hoppar omkring.

Det räcker denna kvällen. Det räcker gott.

Att vara totalt hel igen

Alla planer måste börja med te och något gott att äta. 

Och ja, inte tackar jag väl nej till några varma bakverk, även om de innehåller mer kalorier än vad jag vill fundera på. Strunt samma, jag är ju superdålig på att äta frukost så, hit me, liksom.

Igår fick jag så äntligen höra hans röst igen, min älskade son som varit på semester med pappan och nya familjen. Det går liksom inte att förklara hur mycket balsam för själen det är, hans vackra röst. Min fina son. Gud som jag har saknat honom. Så, ett par timmar senare satt jag på tåget till Ystad för att hämta hem honom, lite vingklippt efter någon konstig infektion som slagit till med konstiga blåsor som blivit sår, på de mest utspridda ställen. Hans solsemester gick ett varv runt ett Mallorikiskt sjukhus innan han kom hem. Så här sitter vi med en salva som ingen av oss kan översätta bipackssedeln på, tvättar, smörjer och låter bli att ta i samma saker. Allt tvättas med sprit och handdukar hålls var för sig. Handspriten går varm. Vissa av såren ser bättre ut, men det på fingret gillar jag inte, tur jag jobbar på sjukhuset så jag kan norpa åt mig ett svenskt utlåtande imorgon utan större problem. 

En plan som jag redan förverkligat, var att ge sonen en loftsäng till nya rummet. 

Hittade precis en sån som jag letat efter, på Blocket i Ystad, hämtade den samma dag som vi flyttade, nedmonterad och klar och inklusive 140 cm madrass - tokbilligt om man jämför. 

Vad jag inte tänkte på, var på hur svårt det är att bädda en säng mer än 1,5 meter upp i luften utan ett golv att stå på eller möjlighet att gå runt sängen... Men allt går med rätta viljan och en duktig fotograf. Och nu minsann, nu ska även sonen sova på de mjukaste underlakan som finns i världen. Inga utav hans andra underlakan passar ju, sängen är ju nästan dubbelt så bred nu, men våra underbara Beach House, de passar de.

Och det blev väl inte så tokigt i slutänden ändå - det är väldigt mysigt där uppe i luften.

Och så här tillbringar vår tiger sin helg.

Med all den nyvunna friheten han fått med införskaffandet av ett loppehalsband, så är det ibland svårt att veta var man ska ta vägen. Ytterdörren har vi lite på glänt och han är bara ute när vi är hemma, vill att han ska kunna ta sig in när han vill, som till exempel när man åker på stryk utav grannkatten, som verkligen inte gillade att det kommit ytterligare en fyrbenting till området. Men han är duktig, tigern, han ger igen och sen springer han hem. Och han har lärt sig att ljudet av godisburken betyder att vi vill att han ska komma hem. 

Så nu är hjärtat helt igen. Alla pojkar hemma igen och ikväll kommer Prins Valiant.

Ja, det räcker för denna söndagen tror jag. Nu är jag redo för en ny vecka.

Att vara en "Tvärtemot-Maja"

Jag vet inte vad det är med mig och "tvärtom-beteende".

Det har öst ner hela dagen och vad får jag för mig att göra? Jo, tvätta fönstren! A'men hallå!

Men ok, nu är det gjort och det blev jättebra! Jag hittade min gamla (oanvända) mickroduk i städskåpet. Jag har aldrig tyckt att de funkar bra på fönster, att damma med - toppen, men inget annat. Så varför inte testa om det skulle bli lika dåligt resultat igen, det regnade ju ändå... Men wow säger jag bara!! Jag måste på något sätt kommit på hur man gör, för vilket resultat! Och så är det skönt att veta att den där lille nostryckaren inte får i sig giftiga kemikalier när han sätter nya märken på fönstren. Lätt var det också, nu blir jag nästan lite sur över att jag låtit bli att tvätta fönstren, det var faktiskt jättekul för en gång skull!

Tanken fortsatte sen så här: "Om jag nu ändå redan river ner allt i fönstren, torkar rent och gör snyggt, då kan jag lika gärna plantera om alla blommorna!" 

Men varföööör?? 

Mitt fint städade kök ser ut som ett slagfält nu och inte fick jag mer energi av att sitta ihopkrupen ute på balkongen och skopa jord i nya "krukor", mitt i storm och regn. Ok, nu är det gjort också, två plantor blev utan ny kruka men nu orkar jag faktiskt inte mer. 

Jag får väl bara acceptera att jag är en Avig Maria som måste göra allt tvärtom.

Love

Nu laddar vi för storm och mastodonttenta

 Stormvarning igen! 

Jag brukar ju alltid komma på något jag behöver utomhus när nyheterna varnar för storm och egentligen är det samma sak idag, skulle behöva gå till apoteket men nja, jag tror jag står över. Vi får väl se om jag trotsar regnet och vinden tillslut ändå, men planen är att stanna inomhus och genomlida ytterligare en dag med pluggande inför mastodonttentan på torsdag. Min älskade gipsnisse är på väg till en av sina vänner, så här första dagen på höstlovet. Hans mormor fixar så mysiga playdates när hans pressade mamma måste göra annat. Men på onsdag ska vi i alla fall ha mysdag och antagligen frossa i film och godis. 

Jag shoppade loss lite på Jotex när de hade rea. Min säng måste kattanpassas, jag vill inte ha honom på täcket eller under, för den delen. Jag var kattallergiker innan jag fick min son, faktiskt. Men efter förlossningen så försvann allergin! Det kan hända och ingen är mer lycklig än jag - det är väldigt skönt att inte behöva fundera på om jag kommer få kliande utslag på hela kroppen, när man är hemma hos någon som har katt. Men jag tänker inte utmana ödet med att ha honom i sängen och rakt upp i näsan, för vad skulle vi göra om allergin kom tillbaka? Vi kan ju inte leva utan får lufstiger. Så nytt vackert överkast med tillhörande kuddfodral (det är mina sovkuddar i fodralen faktiskt) och sen en sockersöt extrafilt att krypa in under nu när hösten är över oss med stormsteg. I samma veva fixade jag nya sängkläder till Jontons rum, men de får jag visa en annan gång. 

Jag vet att det är en hel månad kvar till december, men jag fick en ny ljusstake av min mormor när vi var i Varberg och firade hennes 85-års dag. Och den är bara så vacker, så jag kan inte ha den nerpackad längre! Och den heter Maria - hur passande är inte det??

Som ni nog vet så älskar jag vackra paket!

Men jag tappar liksom inspirationen när jag ska göra paket själv. Jag har lovat mig själv att bli bättre på presentinslagning i framtiden - det är inte bara själva innehållet som gäller, det ska ju vara en upplevelse att få ge bort något också! Så idag tog jag mina första stapplande steg mot vackert paket. Jag hade inget "vuxen-omslagspapper" till vännens mamma så det blev så här i stället! Nöjd, faktiskt! Man måste ju inte ha papper runt allt, man kan göra det vackert ändå. Och sen två små paket till barnen i familjen, vännen som snart fyller år och till hans lillebror. Jag har en "present- och överraskningskasse" där det finns lite saker för både stora och små. Köper när jag springer på något kul, inga direkt dyra saker, men det är mysigt att dyka ner i kassen och hitta något kul, ibland "bara för att". Jag älskar verkligen att ge bort presenter! 

Nu är det nog dags för en extremt stor kopp te och krypa ner i soffan en stund innan jag tar mig an mina böcker igen. 

Love, love, love

Kalenderfamiljen tar sin början

Mellan pluggandet så satte ju idéerna igång igår, som ni nog märkte. 

Jag har alltid varit väldigt noga med att ha en familjekalender, vi var ju två vuxna, ett barn och en hund, alla med sina saker att göra och tider att komma ihåg. När familjen blev mindre, så hade jag fortfarande en kalender kvar, första året. Det är fortfarande mycket att hålla koll på, när Jonton ska till pappa, när jag jobbar eller när jag pluggar, när Jonton har simning eller gympa, läsläxor och allt annat man ska komma ihåg. Vid årsskiftet tyckte jag att det räckte med min vanliga kalender, det var ju inte direkt som att Jonton läste var han ska vara eller vad han behöver ha med till skolan, så varför ha en kalender som bara jag läser i, tänkte jag.

I och med att nya terminen tog sin början insåg jag mitt misstag. För när man behöver ha kom-ihåg-lappar i köket för att komma ihåg sin matlåda och frukostmacka till Jonton för att äta i skolan, då är hjärnan överhettad. Och nu är det ju bara två och en halv månad kvar till nästa årsskifte så finns det ju inga familjekalendrar att köpa ute så fixade jag en egen, som så många gånger förr. Men jag kunde ju inte missa tillfället att köpa en ny familjekalender inför 2014. Den sötaste lilla Elsa Beskow-kalender jag någonsin sett - den var ju bara ett måste! Nu ska jag bara hitta ett bra ställe att hänga den på. 

Nu känns det som om jag börjar hamna på banan igen - allt är uppställt fint och överskådligt. Men så klart släpper jag inte min personliga bibel, "tegelstenen" som alltid finns i min rygga.

Men nu tar vi freda, eller hur?

Love, love, love.

Halloween eller smygjul - tja, jag vet inte

Ja, hur är det nu med det där?! Jag är lite kluven med Halloween. Jul, påsk, midsommar (firar ni pingst?) där går vi lite bananas och har granar, sillar, hönor och tuppar, ris med fjädrar, speciell musik och allt vad vi mer kan plocka fram - men Halloween? 

Jag skulle gärna ha en fullfjädrad Halloween, med små utklädda barn som knackar på dörren, spindelnät och pumpor åt alla håll! Vi har gått med i Spöktåget något år, facklor och utklädda vuxna och barn, och sen en härlig trollerishow i halvmörker. Men jag skulle vilja ha mer... Bara lite mer... Eller mycket mer... Ganska mycket mer - massor faktiskt! 

Tja, vi får väl se vad som händer i år! 

Vad ska ni göra?

Min lille skrutt har börjat ettan! 

Vi hade en stor invigning när "nya" skolan öppnades i september (eller ja, den öppnade ju i augusti som alla andra skolor), ballongsläpp, tal, flaggor och öppet hus. Om ni har vägarna förbi Regementet i Ystad eller om ni funderar på att flytta hit, så finns där en förskola och skola för era fina små, Villa MY, passa på att kolla in fejjansidan.

Nä, nu är det nog dags för en kopp te, eller vad säger ni?

En oväntad bloggpaus

Ja, om vi nu låtsas som om jag inte har varit frånvarande sen augusti... eller nä, det kommer vi nog inte ifrån. 

Livet gör lite som det vill ibland och då gäller det bara att hänga med och göra det bästa av de där citronerna som kommer farandes runt huvudet på en. Och det har jag nog gjort nu, eller i alla fall lärt mig ducka ordentligt! 

Vi har en liten gipskille här hemma. 

Nä, katten mår bra. Sonen mår också bra men det är han som är gipsad. Som jag säkert nämnt innan så är min son en tågångare. Det betyder precis vad det låter som, han går endast på tårna och sätter aldrig eller extremt sällan, ner hälarna. Och så kan vi inte ha det. Hans grovmotorik är långt efter och han kan inte böja benen ordentligt varken när han går i trappor, cyklar eller ska sätta sig på huk eller på golvet. I torsdags fick han alltså besöka sjukhuset i Kristianstad och kom ut därifrån med ett rött och ett svart underben. Japp, det var färgerna han valde på gipset! Kanske blir det randigt eller med tassavtryck om två veckor, då vi ska byta ut det, vi får väl se! Lille mannen stapplar nu fram med endast tårna som tittar ut och två tunga ben med stora klumpiga skor till. Jag är så imponerad av honom, trots allt jobbigt så leker han som vanligt, han ler och är glad och han går fantastiskt bra med de stora klumpfötterna. Men hans mammas hjärta värker....

Så jag gör det jag kan för att pigga upp honom! 

Han älskar tända ljus så, självklart plockar jag fram och stylar om vardagsrumsbordet till ett halvt brinnande inferno! Han ville inte ha Blixten McQueen-sängkläder längre (lite barnsligt nu när han är sju år, jojominsann) så självklart fixar jag coola Big Boy-sängkläder med engelska flaggan och amerikanska nummerplåtar på. Han kärade ner sig i ett par nya jeans med gubbhängslen till, och även om det dröjer minst fyra veckor till så hänger numer byxorna på en galge på gardinstången i hans rum, som en affirmation om att det kommer bättre tider snart! Imorgon ska det inhandlas riskakor med ostsmak (urk...) - allt för att hålla honom på banan!

Lampa Blackballoon

Seeeeer ni!!

Jag har fått ljus i mitt hus!!! Och det tog ju bara 1,5 år! Så vi bara låtsas som om det där jättehålet i taket inte finns mer och att allt ser snyggt ut längst upp och så bara njuter vi av att både min älskade lampa och dimmer fungerar som de ska!

Ok, nu tar vi nya tag i blogglandia! Och IRL ska jag ta och natta min son!

Love, love, love!

Den om inredning

Jag har varit kass på att visa hur vi bor. 

För snart ett år sedan, sprang jag runt med kameran och knäppte bilder, i en hyfsat julig lägenhet, men sedan dess har det varit skralt på inredningfronten. 

Till och med sonen har frågat om vi inte ska möblera om snart, då kan ni tänka er själva....

Så idag var det dags, tankar skulle göras verkliga och nu skulle minsann saker upp på väggarna. Visst tar det tid att "känna in sig", men herregud, liksom - ett år?? 

Men här kommer en bildkavalkad av bilder, håll till godo!

Ser ni att det lyser i en av luckorna i bokhyllan? Det är min sänglamapa. IKEA kan verkligen sina saker, må jag säga, sängen syns inte när man kommer in i lägenheten och det har förvirrat många. Oftast får jag frågan om jag sover i soffan - och svaret är: Inte om jag inte somnar i från tv:n! 

Nu ser soffan lite stökig ut, jag vet, men det är för att kudden ni ser, är mitt knästöd, så det ser kanske mer ut som en obäddad säng än soffa. Kanske inte ska bli så stött när någon frågar om det är sängen.

Nu har jag tänt ljus i vardagsrummet/sovrummet, kollar på "New Tricks", en av mina favoritserier och funderar på om jag kanske ska ta en kvällsmacka. 

Ja, så får det bli!