Att vara totalt hel igen

Alla planer måste börja med te och något gott att äta. 

Och ja, inte tackar jag väl nej till några varma bakverk, även om de innehåller mer kalorier än vad jag vill fundera på. Strunt samma, jag är ju superdålig på att äta frukost så, hit me, liksom.

Igår fick jag så äntligen höra hans röst igen, min älskade son som varit på semester med pappan och nya familjen. Det går liksom inte att förklara hur mycket balsam för själen det är, hans vackra röst. Min fina son. Gud som jag har saknat honom. Så, ett par timmar senare satt jag på tåget till Ystad för att hämta hem honom, lite vingklippt efter någon konstig infektion som slagit till med konstiga blåsor som blivit sår, på de mest utspridda ställen. Hans solsemester gick ett varv runt ett Mallorikiskt sjukhus innan han kom hem. Så här sitter vi med en salva som ingen av oss kan översätta bipackssedeln på, tvättar, smörjer och låter bli att ta i samma saker. Allt tvättas med sprit och handdukar hålls var för sig. Handspriten går varm. Vissa av såren ser bättre ut, men det på fingret gillar jag inte, tur jag jobbar på sjukhuset så jag kan norpa åt mig ett svenskt utlåtande imorgon utan större problem. 

En plan som jag redan förverkligat, var att ge sonen en loftsäng till nya rummet. 

Hittade precis en sån som jag letat efter, på Blocket i Ystad, hämtade den samma dag som vi flyttade, nedmonterad och klar och inklusive 140 cm madrass - tokbilligt om man jämför. 

Vad jag inte tänkte på, var på hur svårt det är att bädda en säng mer än 1,5 meter upp i luften utan ett golv att stå på eller möjlighet att gå runt sängen... Men allt går med rätta viljan och en duktig fotograf. Och nu minsann, nu ska även sonen sova på de mjukaste underlakan som finns i världen. Inga utav hans andra underlakan passar ju, sängen är ju nästan dubbelt så bred nu, men våra underbara Beach House, de passar de.

Och det blev väl inte så tokigt i slutänden ändå - det är väldigt mysigt där uppe i luften.

Och så här tillbringar vår tiger sin helg.

Med all den nyvunna friheten han fått med införskaffandet av ett loppehalsband, så är det ibland svårt att veta var man ska ta vägen. Ytterdörren har vi lite på glänt och han är bara ute när vi är hemma, vill att han ska kunna ta sig in när han vill, som till exempel när man åker på stryk utav grannkatten, som verkligen inte gillade att det kommit ytterligare en fyrbenting till området. Men han är duktig, tigern, han ger igen och sen springer han hem. Och han har lärt sig att ljudet av godisburken betyder att vi vill att han ska komma hem. 

Så nu är hjärtat helt igen. Alla pojkar hemma igen och ikväll kommer Prins Valiant.

Ja, det räcker för denna söndagen tror jag. Nu är jag redo för en ny vecka.

När natten kommer

Vad är det med mörker som är så hemskt? Eller fascinerande? Eller rogivande? Vad är det med nätter som får alla mina tankar att vandra åt alla håll? Varför just på kvällar och nätter?

Är det för att sonen sover och jag har det lite tyst omkring mig? Eller är det för att jag är så sjukt mörkrädd? 

"Ingenting finns i mörkret, som inte fanns där i ljuset" hörde jag en gång när jag var liten, från Mupparna tror jag. Earnie var mörkrädd och han försökte lugna sig själv. Jag försökte verkligen komma i från min rädsla. Jag har kämpat och kämpat, men nu har jag nog förlikat mig med tanken. Speciellt som det inte är varje natt och varje mörker. 

Men mina tankar - de kommer alltid på kvällarna, när mörkret sänker sig. 

De där som gör att jag vänder och vrider mig i sängen, inte kan somna eller komma till ro. Då jag kommer på saker jag glömt göra, eller glömt packa ner i väskan. Jag får för mig att det är en bra tid att packa lådor på eller sälja alla mina möbler. Eller fundera över livet och varför människor gör som de gör. 

Det. Är. Ingen. Bra. Tid. För. Tankar.

Det är verkligen inte en bra tid för att packa lådor, speciellt när man kommer på att alla lådorna som står på vinden borde tas ner och gås igenom. Vinden är kall, och mörk... Och det kan finnas spindlar där. Jodå, jag vet att spindlarna finns där i ljuset också men om de skulle komma lösa i lägenheten på kvällen ja, då får jag ju vara vaken tills jag hittar dem igen! Och då blir jag ju ändå mer trött. 

Nä. Vissa kvällar är inte min favorittid på dygnets alla timmar. Inte de där ensamma kvällarna när tankarna är för många, måstena för stora och mörkret är skrämmande och är bara just det - mörkt. Men, det finns inget i mörkret, som inte fanns där i ljuset. Och tankar är just bara det, tankar. Måsten blir inte gjorda snabbare för att jag ligger och oroar mig. Jag måste bara lära mig det, en mörk kväll i taget. Ja, så får det bli. 

Lär mig om.

Att ta efter katten

Kanske inte exakt för jag tror inte min rygg klarar av den ställningen, men ja, idag tar jag min que från katten - det är slappesöndag! Efter en snackstund med mamma som kom över och hjälpte mig med fladdret i bröstet så har jag nu krupit ner under filten i soffan. Lite snacks är inköpta och snart ska jag slänga in Downton Abbys julavsnitt i dvd och bara finnas till.

Så, ta det lugnt idag, glöm inte andas och slappna av, titta lite på något djur i er närhet. Det är av dem vi kan lära oss att slappna av!

Love, love, love