En oväntad bloggpaus

Ja, om vi nu låtsas som om jag inte har varit frånvarande sen augusti... eller nä, det kommer vi nog inte ifrån. 

Livet gör lite som det vill ibland och då gäller det bara att hänga med och göra det bästa av de där citronerna som kommer farandes runt huvudet på en. Och det har jag nog gjort nu, eller i alla fall lärt mig ducka ordentligt! 

Vi har en liten gipskille här hemma. 

Nä, katten mår bra. Sonen mår också bra men det är han som är gipsad. Som jag säkert nämnt innan så är min son en tågångare. Det betyder precis vad det låter som, han går endast på tårna och sätter aldrig eller extremt sällan, ner hälarna. Och så kan vi inte ha det. Hans grovmotorik är långt efter och han kan inte böja benen ordentligt varken när han går i trappor, cyklar eller ska sätta sig på huk eller på golvet. I torsdags fick han alltså besöka sjukhuset i Kristianstad och kom ut därifrån med ett rött och ett svart underben. Japp, det var färgerna han valde på gipset! Kanske blir det randigt eller med tassavtryck om två veckor, då vi ska byta ut det, vi får väl se! Lille mannen stapplar nu fram med endast tårna som tittar ut och två tunga ben med stora klumpiga skor till. Jag är så imponerad av honom, trots allt jobbigt så leker han som vanligt, han ler och är glad och han går fantastiskt bra med de stora klumpfötterna. Men hans mammas hjärta värker....

Så jag gör det jag kan för att pigga upp honom! 

Han älskar tända ljus så, självklart plockar jag fram och stylar om vardagsrumsbordet till ett halvt brinnande inferno! Han ville inte ha Blixten McQueen-sängkläder längre (lite barnsligt nu när han är sju år, jojominsann) så självklart fixar jag coola Big Boy-sängkläder med engelska flaggan och amerikanska nummerplåtar på. Han kärade ner sig i ett par nya jeans med gubbhängslen till, och även om det dröjer minst fyra veckor till så hänger numer byxorna på en galge på gardinstången i hans rum, som en affirmation om att det kommer bättre tider snart! Imorgon ska det inhandlas riskakor med ostsmak (urk...) - allt för att hålla honom på banan!

Lampa Blackballoon

Seeeeer ni!!

Jag har fått ljus i mitt hus!!! Och det tog ju bara 1,5 år! Så vi bara låtsas som om det där jättehålet i taket inte finns mer och att allt ser snyggt ut längst upp och så bara njuter vi av att både min älskade lampa och dimmer fungerar som de ska!

Ok, nu tar vi nya tag i blogglandia! Och IRL ska jag ta och natta min son!

Love, love, love!