Bild tagen med Instagram
Idag har det varit söndag!
Och denna söndagen var vi med Kyrkokören och sjöng i Snårestads Kyrka.
Och vår underbara präst Anna:
Anna har förmågan att fängsla, inspirera och belysa ämnen som andra inte tar i. Hon lyfter både individen och tanken till nya höjder och man känner sig alltid berörd och för min egen del, lite klarare i tanken.
Idag pratade hon bland annat om utanförskap, om våra tomrum som vi försöker fylla...men med vad?
Vi är mitt i fastan, snart kommer påsken, och texten för denna söndagen handlar bland annat om att Jesus bröt 5 bröd och 2 fiskar och mättade 5000 hungriga munnar.
Men Anna belyser detta på ett annat sätt. Det var en liten pojke som kom fram och gav Jesus brödet och fiskarna. Att 5 bröd och 2 fiskar inte skulle räcka, det tänkte inte pojken på, han gav där han såg ett tomrum. Medan de andra såg problem, försökte han bidra till lösningen.
Barnet hade ingen som sa till honom att hans erbjudande inte räckte. Att han inte räckte till, att han var dum för att tro att det lilla han hade skulle kunna göra någon skillnad.
Barn har en förmåga att tänka enkelt. Vi har ofta tappat förmågan, för vi har "erfarenheter". Någon har blivit mobbad (som jag), någon har blivit slagen, kritiserad osv. Och då kommer tvivlet, tanken som gnager i oss - vad är väl jag, vad kan väl jag, vem är väl jag....
Och tomrummet ökar.
Tomrummet då, var hunger, men som Anna sa, vad hungrar vi efter, idag?!
Oftast inte det fysiska brödet, det brukar vi kunna fixa till, mätta brukar vi vara.
Men varför är våra tomrum så stora?
Vad är det vi söker?
Jag vet själv att den senaste tiden så har mina tomrum minskat. Jag har fortfarande långt att gå och många gånger kommer jag få påminna mig själv om att jag duger. Men jag försöker. Jag märker att min längtan inte är lika stark, efter annat, som den var förr. Kanske var jag så pass ledsen, att jag försökte fylla det med annat, saker och "inredningsprylar". Istället för att inse, att jag inte skulle få slut på längtan förrän jag tänkte enkelt.
Genom att mitt liv blev som det blev, har jag öppnat mig själv på ett annat sätt. Jag delar med mig av mig, jag ser andra och jag ger dem tid, uppmärksamhet och ett aktivt lyssnande.
En kvinna kom in i fredags och skulle köpa fikabröd. Det slutade med att hon berättade precis hur ensam hon kände sig, trots att hon träffade en man. En man som inte uppskattade henne, som gjorde som han själv ville och som bara ville att hon skulle finnas där, när det passade honom.
Hon hade tårar i ögonen men för att jag lyssnade, pratade lite med henne så gav hon mig en slängkyss och kramade min hand så hårt, innan hon gick ut med ett leende på läpparna.
Jag vet inte vad som hände sen, men just då, fyllde jag en del av hennes tomrum, jag fanns där för henne! Bara genom att tänka enkelt.
Vi är duktiga på att skapa stängda rum, stängda sällskap och sluta oss. Vi är inte duktiga på att inkludera andra, Vi är inte duktiga på att se andra och uppskatta andra. Vi är inte duktiga på att lyfta upp andras bra egenskaper och berömma andra.
Jag har försökt ändra på det. I alla fall i min egen omgivning. Jag berättar varje dag för flera människor att jag älskar dem, tycker om dem eller ger dem komplimanger eller berömmer dem. Inte för att jag ska må bättre - för att jag vill att de ska veta! Veta att de är uppskattade för precis den personen som de är!
Jag har en ung kvinna i min direkta närhet och jag försöker peppa henne till att bli en stark kvinna som inte låter någon trampa på henne. Som förstår sitt eget värde och som ska veta att hon har rätt att ta plats!
Jag uppskattar hennes vänskap massor och hon gör mig lite mer levande!
Hon har ett fantastiskt skratt och ett varmt leende och hela hon är kärlek!
Det känns bra att kunna fylla några av hennes tomrum, samtidigt som mitt tomrum på vänskap, fylls samtidigt.
Så det vi ska tänka på idag är:
Försöka öppna din krets och släpp in någon annan!
Försök se utanförskap och gör något åt det!
Försök se någon annan och fylla deras tomrum, om än för en liten stund!
Börja tänka enkelt och se det du kan göra, istället för det du inte kan!
Och glöm inte orden i början av inlägget:
Gud är kärlek!
