Loppisrepris och nygammal dator

För er som har mig på fejjan och Insta så blir bilderna en repris, men de måste ju upp i bloggen också! Idag blev det hemstudiedag, än har jag inte börjat tyvärr. Fick låna hem min gamla lilla Vaio igår från mamma och hoppsan vad den behövde uppdateras! Min andra dator har fått för sig att ställa till problem, bland annat genom att inte öppna Office längre, något som är ganska livsviktigt för en student som har rapportskrivning att göra! Men så fort jag har vant mig vid den stora skärmen, att tangenterna sitter längre ifrån varandra och att ha siffrorna till höger om abc-knapparna! Och storleken på texten och ikonerna! Hjälp! Men det ska nog gå bra ändå, om det kommer med en extra bokstav här och där (eller om jag missar någon) så vet ni varför. Det betyder också att jag inte har mitt fotoredigeringsprogram i datorn längre så bilderna kommer inte bli helt skalenliga som jag vill, får använda mig av Picasa tills jag har bestämt mig för hur länge jag tänker låna den här. 

Det var loppis för ett par veckor sedan. Det sista Revhuset skulle rivas och allt såldes på loppis. Jag, linslusen, lyckades ju hamna i Ystads Allehanda igen - så klart! Den blåsiga dagen till ära, iklädd sonens Skabamössa som min härliga klasskamrat sytt. Passa på att kolla in länken, kanske kommer tomten med mjuka paket i år?? Den underbara fåtöljen som katten lagt beslag på ovan, kostade 40 riksdaler och kördes hem i mammas cab, väldigt försiktigt kan jag meddela! Jag och sonen skulle bara ha den! Även om ömma modern trodde jag hade förlorat vettet när jag sa att om hon inte tar den i bilen så BÄR jag den hela vägen hem! Men visst är den fin!? Och skön, framför allt!

Nu när jag äntligen uppdaterat datorn och den verkar vara på banan både med Office och det trådlösa nätverket (vilket är en annan historia med den andra datorn) så kanske jag ska ta och passa på att sätta mig med näsan i Verksamhetsutvecklingsböckerna. Mastodonttentan kommer med stormsteg emot mig, kan meddela att lite panik börjar bosätta sig i hjärtat. En sak vet jag i alla fall - jag ska aldrig sitta med ekonomiskt ansvar!! Det räcker med min egen lilla budget.

Love, love, love!

Den om loppisen som kommer överskugga alla andra loppisar för resten av året

Ystad är Wallander! Så är det bara!

Och alla som bor här har på ett sätt eller annat kommit i kontakt med inspelningarna. Antingen är man med som statist, tittar på eller kanske som vi, hyr ut sin bil för att Kenneth Branagh ska sitta i den, öppna dörren och gå ut (Ok, jag är inte helt säker på att det var just han som satt i vår bil, men vi säger det i alla fall). Eller så kanske man får gå ut i trapphuset för att höra med crew om det är ok att göra välling i köket eftersom hela lägenheten råkar hamna i skottgluggen i en och en halv vecka (och sen bli inbjuden att sitta knäpptyst i trappen och titta på när de spelar in). Men hur man än är inblandad, så är man inblandad. Blev stoppad på väg hem från tåget för att Krister Henriksson skulle gå ut från Pressbyrån och ta Jussi och gå över gatan. Ja, man blir stående... Det går inte att hjälpa, liksom. Jag blir star struck när det gäller Wallander. Jag erkänner!

Och sen blir det loppis! 

Förra gången var det ganska lite folk där, men vi gjorde väl något fynd, fast jag kommer inte ihåg vad nu. Men detta året! Oj oj oj, vad mycket folk där var och då åkte vi inte ens dit när de öppnade utan en timme senare. Smått kaos! Började bra, hittade nya snygga handdukar och badlakan för två - mycket bra, vi hade inte så mycket med oss in för ett år sedan och jag är extremt petig med handdukar, de får inte vara sånna där glatta saker som bara vispar runt vattnet på kroppen eller luddar av sig i 5 år innan de är ok att använda. Knallade vidare och fyndade ett par Birkenstock sjukhusskor, bra bra, sommarens varma dagar räddade. Fyndade vattenflaskor till sonens tennis och gympalektioner, bra bra, jag lyckades ju glömma hans vattenflaska i Marsvinsholms Kyrka när vi sjöng där för flera månader sedan, haft dåligt samvete sen dess. Sen skulle jag bara gå tillbaka och betala handdukarna eftersom jag fick förklarat för mig att allt skulle betalas på respektive station. Och då, då föll blicken på något som fick mig att sluta andas. En Beach House-påse... En TOM Beach House-påse... Började rota runt som en galning!! Och vips, så höll jag ett underlakan i handen, rotade äääändå mer, och vips-vips så stod jag med Beach House Lace påslakan i handen!! Inget örngott, tro mig, jag letade verkligen! 

Och nu till det ändå mer sjuka... priset... Påslakan 40:-, underlakan 20:-.... Gissa vem som kastade pengar på den stackars hjälpredan?! Log från öra till öra och gick runt och suckade Det är sjukt, alltså...!! Jag kan inte tro det...!! tills jag snubblade över tavlan ovan! Helt nu, fortfarande i plast och favorit i repris: 20:-! 

Sonen fyndade 3 leksaksbilar som han har berättat för alla som vill lyssna att de är från loppisen, sen att ingen någonsin kommer se dem i någon film, spelar liksom ingen roll. Han lyckades få hem 3 bilar för 5:- så enligt honom är det också världens bästa loppis! 

Ja, inget kommer slå detta, inte en chans! Det enda som skulle kunna överskugga detta är om någon rik släkting som jag inte kände till, låter mig ärva ett par mille eller en bostadsrätt i Stockholm eller nåt sånt...

Eller nä, inget kommer slå min loppislycka - inget!