Ja, idag får det bli ett inlägg från telefonen. Orken finns bara inte för att dra igång datorn....
Jag har inte hoppat rätt efter 28-timmars-vakenheten. Men tro mig, jag kommer aldrig att göra om detta igen! Jag skulle ju sova på sömnlabb för att kontrollera impulserna i min hjärna under dels insomnande, uppvaknande och dels när provocerande blinkande lampor spelar över hornhinnorna på mig när jag bara sovit 20 min.
Kvällen började ju precis som vanligt - jag började klippa med ögonen runt kl 21. Kl 01.30 gav jag mig i kast med sonens rum, ganska vimmelkantig kan jag meddela. Kl 03.15 undrade jag om klockan gick baklänges, började känna mig smått paranoid och var övertygad om att alla klockorna var i maskopi mot mig. Kl 04.00 frös jag så mycket att jag blev stående i duschen och undrade vilket håll som var upp och ner och hur jag någonsin skulle kunna ta mig ut ur den här glasburen jag ställt mig i - hittade inte handtagen.
Kl 06.02 satt jag, skakande, frysande, med svarta ringar under ögonen på tåget och påminde nog mest om ett crackhead med abstinens....
Nä, aldrig igen!! Har något gått fel med den här undersökningen får de lägga in mig inför nästa - inte en enda gång ensam igen!! Nu gäller det att vänta. Hoppas på att få resultatet innan jul, det vore skönt att veta hur det fungerade där inne. Rabbla sifferkombinationer var jag absolut inte bra på i alla fall, fattade inte ens vad hon sa, det lät inte som svenska....
Så till helgen blir det taking-care-of-me-time! Jag ska sova, baka pepparkakor så det finns en miljard tills sonen kommer hem igen, åka ut till en väninna och pula runt i hennes affär, komma på en massa knasiga idéer om vad jag skulle ha om det var min affär, fotografera så där löjligt mycket och halvsova framför någon film. Japp, soffan, filten och jag kommer vara bästisar i helgen, förutom då en tripp med kaffe och piffing.
Bara för att jag var så där larvigt duktig (enligt mig själv då) så fick det bli en liten webbshopping idag. Granits julkalender bjöd på mina favoritpallar till löjligt bra pris, så nu är två zinkfärgade på väg hem till mig! Bara för jag är så där värd dem, ni vet!
Ta hand om och blås inte bort nu!!
Love!
(Bild lånad från Gratits insta-sida)
Har gått igenom det själv en gång. Fast jag var så ung så jag bodde hemma. Det var pappas jobb att hålla mig vaken.. Stackars pappa.. Till på köpet hade han gjort samma sak med min syster x antql år innan och jag kom ihåg att de bakat chokladbollar.. Ville jag med ju.. Kommer inte ihåg om det blev några. Kommer iallafall ihåg att vi spelade kort halva natten. Somnade sött på sjukhuset sen iallafall,. (Både syrran och jag har haft epilepsi men blivit friskförklarade.. men detnär nästan en historia i sig)
SvaraRaderaHej Frida!
RaderaTack för din hälsning! Ja, det är minsann inte en lätt resa det här... Jag fick reda på att jag har haft ep i minst tre år utan att ha medicin till den, vilket betyder att jag har kört bil osv trots anfall... Det har varit ganska svårt att hantera vad som "kunde hänt" så här i efterhand...
Skönt att ni blivit friskförklarade! Hoppas jag ska kunna klara mig utan medicin en dag också, men till en början så är jag glad att jag fått diagnosen så jag få hjälp nu!
Ta hand om er!
Kram