söndag 27 januari 2013

Den om loppisen som kommer överskugga alla andra loppisar för resten av året



Ystad är Wallander! Så är det bara!
Och alla som bor här har på ett sätt eller annat kommit i kontakt med inspelningarna. Antingen är man med som statist, tittar på eller kanske som vi, hyr ut sin bil för att Kenneth Branagh ska sitta i den, öppna dörren och gå ut (Ok, jag är inte helt säker på att det var just han som satt i vår bil, men vi säger det i alla fall). Eller så kanske man får gå ut i trapphuset för att höra med crew om det är ok att göra välling i köket eftersom hela lägenheten råkar hamna i skottgluggen i en och en halv vecka (och sen bli inbjuden att sitta knäpptyst i trappen och titta på när de spelar in). Men hur man än är inblandad, så är man inblandad. Blev stoppad på väg hem från tåget för att Krister Henriksson skulle gå ut från Pressbyrån och ta Jussi och gå över gatan. Ja, man blir stående... Det går inte att hjälpa, liksom. Jag blir star struck när det gäller Wallander. Jag erkänner!

Och sen blir det loppis! 
Förra gången var det ganska lite folk där, men vi gjorde väl något fynd, fast jag kommer inte ihåg vad nu. Men detta året! Oj oj oj, vad mycket folk där var och då åkte vi inte ens dit när de öppnade utan en timme senare. Smått kaos! Började bra, hittade nya snygga handdukar och badlakan för två - mycket bra, vi hade inte så mycket med oss in för ett år sedan och jag är extremt petig med handdukar, de får inte vara sånna där glatta saker som bara vispar runt vattnet på kroppen eller luddar av sig i 5 år innan de är ok att använda. Knallade vidare och fyndade ett par Birkenstock sjukhusskor, bra bra, sommarens varma dagar räddade. Fyndade vattenflaskor till sonens tennis och gympalektioner, bra bra, jag lyckades ju glömma hans vattenflaska i Marsvinsholms Kyrka när vi sjöng där för flera månader sedan, haft dåligt samvete sen dess. Sen skulle jag bara gå tillbaka och betala handdukarna eftersom jag fick förklarat för mig att allt skulle betalas på respektive station. Och då, då föll blicken på något som fick mig att sluta andas. En Beach House-påse... En TOM Beach House-påse... Började rota runt som en galning!! Och vips, så höll jag ett underlakan i handen, rotade äääändå mer, och vips-vips så stod jag med Beach House Lace påslakan i handen!! Inget örngott, tro mig, jag letade verkligen! 
Och nu till det ändå mer sjuka... priset... Påslakan 40:-, underlakan 20:-.... Gissa vem som kastade pengar på den stackars hjälpredan?! Log från öra till öra och gick runt och suckade Det är sjukt, alltså...!! Jag kan inte tro det...!! tills jag snubblade över tavlan ovan! Helt nu, fortfarande i plast och favorit i repris: 20:-! 

Sonen fyndade 3 leksaksbilar som han har berättat för alla som vill lyssna att de är från loppisen, sen att ingen någonsin kommer se dem i någon film, spelar liksom ingen roll. Han lyckades få hem 3 bilar för 5:- så enligt honom är det också världens bästa loppis! 
Ja, inget kommer slå detta, inte en chans! Det enda som skulle kunna överskugga detta är om någon rik släkting som jag inte kände till, låter mig ärva ett par mille eller en bostadsrätt i Stockholm eller nåt sånt...
Eller nä, inget kommer slå min loppislycka - inget!

3 kommentarer:

  1. Men oj! Vilka fynd!!! Hur skoj som helst ju! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha ha, ja, visst är det! Jag kan inte riktigt tro det än, men sant är det! Och ja, de visste om värdet på Beach House, men som säljaren sa till mig, de valde att sälja rakt av, annars hade det blivit för krångligt att hålla på och prissätta enskilda varor. Och tur för mig så letar jag ju bara efter enkellakan, det var väl därför det låg kvar, alla vill ha två matchande.

      Radera
    2. Ja, de vill ju såklart bli av med allt på ett enkelt sätt. Men det tackar man ju inte nej till... :D

      Radera