Den om för många färger i ett huvud

Alltså jag är ingen bra sjukling!

Har aldrig varit och kommer aldrig bli. Ska jag vara en bra och snäll patient så behöver jag vara sövd tror jag. Jag vill inte vara stilla, jag vill inte vara förhindrad, jag vill inte få alla dessa färger, stilar, idéer och funderingar i huvudet och inte kunna göra något åt det!

Nu när jag har överbevisat mig själv om att man visst det kan möblera om i en liten tvåa, så har ju inte tankarna slutat, tro mig. Min möblerar-om-gen fick blodad tand och ger sig inte. Skriker och drar i mig, ger mig massor med roliga idéer och tankar och vad kan jag göra åt det? Ingenting!! För jag får inte! Är det något ord jag hatar mer än allt annat så är det får, speciellt ihop med ordet lov. Att få lov till något - lägg ägg, jag ser rött med en gång! Vill liksom bara skrika att nä, min själ, DU ska inte tala om för mig...

Vi har ju bott här i lite mer än ett år nu, det tar väl kanske ungefär den tiden innan jag känner mig hemma någonstans och börjar våga ta ut svängarna lite. Jag är till en början ganska rädd för att göra hål i väggarna, speciellt nu när vi fick två rum omtapetserade och så där. Men nu börjar det liksom ramla in, här ska vi vara, detta är vårt hem, här känner vi lugn och ro. Här stannar vi, vi har det riktigt bra här! Men hur går jag då vidare med min lilla gen då? Jaa'ru... Ingen aning, vi får väl se var det slutar.... Undrar om det finns någon heminredningsakut man kan ringa så där bara när man vill, typ nu och 10 minuter i taget, tills jag kommer på nästa idé? 

Annars kanske jag ska passa på att starta en sån firma, nu när jag ändå sitter still menar jag... För det borde jag väl få lov till, eller hur?