Den om svinkalla vindar och en nästan tom kyrka

Det blåser isande vindar över Skåneslätten, minsann...

Och där ute någonstans, mitt ute på den plana slätten, ligger den vackraste lilla kyrkan, på byns enda kulle. Den är så liten att 35 personer fyller den till bredden. Ändå var det bara fyra stycken där idag, förutom kören. Jag vet inte om det har med snön att göra, vindarna eller det faktum att det var en stand-in-präst idag, men det gör liksom lite extra ont i själen då, när det nästan är tomt.

Men vi sjöng av hjärtats lust ändå! Vi sjöng så det lät som om kyrkan var fullsatt. 

Taize är helt klart min favoritmässa, ro för min själ och just idag även ett sätt att samla tankarna, finna lite extra styrka inför veckan som kommer och min chans att få be om lite extra änglavakt till operationen. Jag är extremt dålig på att sövas nämligen, det stämmer liksom inte så bra överens med min "jag-måste-ha-kontroll"-filosofi. Så jag behöver all hjälp jag kan få.

Men nu är jag risslad inför veckan - tror jag i alla fall, jo, så känns det!

Bring it on, liksom! Nu ska vi bli friska och krya igen!