tisdag 6 november 2012

Den om livet


Astrid Lindgren och hennes systrar började alltid sina dagliga samtal med: Döden, döden, döden. Så var det liksom avklarat, sa hon i en intervju. 
Och ja, värre än så behöver det ju inte vara. Som jag skrev igår, det bara är så. 

Men det man inte får glömma medan vi springer som galningar mellan skolor, jobb, affärer, hemmet, fritidsaktiviteter och det sociala livet som ska vara såååå fyllt av möten, middagar och semestrar, det är livet!
Livet är inte de stora sakerna, livet är de små!
Att uppskatta solen, inte svära över regnet, vänta på vintern, krama sin son på morgon innan han ska till skolan. 
Vi börjar vardagarna med frukost i köket, radion spelar musik och läser upp nyheter, vi pratar om vad som ska hända under dagen, eller så vill sonen diskutera något han hört nyss på nyheterna. Lugnt, avslappnat, bara vi, prata, finnas, trygga. Detta är livet!
Att blåsa slängpussar när han går, få krama om mina underbara klasskompisar som jag saknar när vi inte ses, fnissa och himla med ögonen ibland, skvallra lite, dricka kaffe, förfäras över hur många rapporter och tentor vi kommer ha i december, det är livet!

Det är inte alltid lätt, men det är mitt liv och jag vill inte vara någon annanstans!


2 kommentarer:

  1. Men vilken sööööötis:))) Och vad fint och klokt du skriver!! Verkligen tänkvärt men ack så svårt att följa alla gånger när man rusar fram i sina vardagsbestyr!!!

    Kraaaaaaaaaaaaam aka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack tack! Ja, han är puttesöt, han! Men som jag skrev, vännen, det ÄR inte lätt, men vi ska inte vara någon annanstans än just här, just nu! :)

      Kram sötnöt!

      Radera