Så mycket vackert!
Var bara tvungen att unna mig en jultidning idag!
När jag stod på perrongen, tankarna flygande så där som de brukar, kasta iväg ett sms, kolla mailen och titta på de vybilder de visar i underjorden på stationen, så var det ett ord som fastnade i huvudet på mig.
Hopp
Jag stod där och hoppades på något.
Jag satte mitt hopp till något.
Och så blev jag lite småarg på mig själv och skällde på mig själv i huvudet, för att jag är så larvig att jag står där och hoppas. Hoppas på något jag inte kan påverka. Och då kom nästa ord.
Envis
Ja, det är jag!
Så envis att jag hoppas på något jag inte kan påverka. Gud så dumt!
Men så kom nästa tanke: Hur vet jag vilket som är vilket?
Och det svaret har jag inte kommit på än. Däremot tror jag att det är så här: Jag behöver båda för att de ska dela på "ansvaret", speciellt om något inte riktigt går som jag vill, då kan jag skylla på antingen hoppet eller envisheten. Jag tror att båda egenskaperna/orden/företeelserna lever av varandra hos mig. När jag inte kan påverka något, då hoppas jag, när jag kan påverka något, blir jag envis.
Ja, så måste det vara. Det kanske är svaret?
Jag hoppas att vi får lagom med snö i år.
Jag kan inte påverka det, ingen idé att vara envis då.
Jag hoppas att jag får vara på en viss avdelning på lasarettet under min LIA.
Jag kan inte påverka det, ingen idé att vara envis.
Jag hoppas att jag slipper operera knät.
Jag kan kanske påverka det, fast det vet jag inte än - så där tänker jag vara envis.
Jag envisas med att klara alla skolrapporter som ska in.
Ingen idé att hoppas, bara lägga ner timme efter timme.
Jag envisas med att klättra på min lilla kökspall för att ändra om i skåpen.
Ingen idé att hoppas på att det kommer gå bra, jag lyssnar inte på mig själv ändå.
Men visst är det svårt?
Hur mycket av vår dag lägger vi på att hoppas på något, när vi kanske bara skulle se till att vara lite envisa och uppnå resultat? Och tvärtom så klart. Ibland får man ju bara släppa saker och hoppas på det bästa, som det heter. Ja, jag tror jag får fortsätta tänka lite till på det. Jag tror jag får dras med den envisa frågan i huvudet, helt enkelt. Jag kan inte bara hoppas att hjärnan glömmer bort den....
För er som undrar hur det faktiskt går med mitt knä, läs här, ni andra får ledigt från läsandet här.
Fått en kortison/bedövningsspruta in i knät idag - inte helt skönt...
Just nu gör det väldigt ont, troligen på grund av sprutan och jag har en konstig smak i munnen (är det normalt eller inbillar jag mig bara?) Det spänner konstigt över ledbandet och foten känns smått borta...
Väntar på en massa konstiga röntgentider nu och eventuell operation är inte utesluten än... Inte riktigt det svaret jag hade hoppats på idag, men så går det när man envist nog ska ramla i trappor.
Tillbaka till jultidningen och drömmar om midvinter, julsånger, gnistrande snö och kyla upp över öronen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar