måndag 5 november 2012

Den om döden




Igår var det minnesgudstjänst i Marsvinsholms Kyrka. 

Anna, vår ena präst, fick mig att gråta. Hon berättade att hennes ene son frågat varför vi måste dö. Och en massa tankar flög igenom hennes huvud. Hur ska man förklara? Hur ska man få ett barn att förstå? Att kroppen blir trött, att det händer saker som vi inte kan rå för, att det inte går att leva för evigt? Att Gud hämtar hem oss, i förtid eller i rätt tid, hur man nu ser på det. 
Hur förklarar man att man bara lånar skalet ett tag och sen måste våra själar vidare?

Svaret blev:
Det bara är så...

Och ibland kanske det räcker. Barn behöver inte alltid långa invecklade förklaringar, svåra ord och försök till att vara klinisk. Barn behöver bara veta att "det är bara så".
Men vad är det som gör att vi saknar så förtvivlat? 
Fastän en människa blivit gammal och grå och levt ett fullt och rikt liv, varför sörjer vi? 
För att vi älskar!
Vi sörjer att vi inte kan röra varandra längre, höra den andres röst eller bara få finnas i närheten. Det är kärleken från någon nära vi saknar, att inte få visa vår kärlek mer, att inte kunna söka trösten och stödet. 

Vissa försvinner alldeles för tidigt!
Jag sjöng för en alldeles speciell ängel igår, någon som verkligen skulle fått stanna kvar. Men jag sjöng även för de släktingar som äntligen fått namn, som min gammelmorfar, som ingen kände. Som jag helt plötsligt har ett ansikte på, jag sjöng för de andra i mitt förflutna, som tack vare min mamma, nu är mer levande hos oss. Jag sjöng för dem jag älskat och nu saknar. För de som jag ville ha kvar, som jag inte hann säga allt till, som jag inte hann krama så många gånger som jag ville, för de vars röster jag behöver höra en gång till. 

Men "det bara är så".
Och det räcker! 
Jag måste inte förstå, jag ska bara fortsätta älska och samtidigt vara stolt över att jag har älskat, så innerligt, att kärleken fortfarande känns och beröringen fortfarande saknas. 

Jag älskar och ni lämnar mig aldrig helt!

5 kommentarer:

  1. Väldigt fint o vackert att läsa. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, fina! Vi behöver bli påminda ibland <3

      Radera
  2. Vad vackert du skriver om döden!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, snälla! Hoppas det kan skänka andra lite tröst också.

      Radera