söndag 18 december 2011

Att ta det nya livet and run with it!


Det är dags att avsluta Längtans Hem. 
Inte för att "livet här och nu" som uttryck har ändrats nämnvärt - livet är fortfarande här och nu!
Men mitt liv har ändrats och det känns som om det var dags att även ändra bloggen... Bloggsjälvmord? Kanske... Vi får väl se... Jag hoppas ju dock att ni följer med mig, i mitt nya liv och min nya blogg.

Så varför startar jag en ny blogg?
När jag haft nästan 18 000 personer som läst den andra... När jag har skapat en Fejjansida och har en überkrånglig adress till den andra?! 
Jo, för att:
Det är en überkrånglig adress till den andra och jag är sååå less på att inte kunna säga min bloggadress när man träffar någon som är intresserad!
För att livet med Sambon Fotografen inte finns längre, och på så vis vill jag hellre kunna referera till honom som Pappa Fotografen när han är med. Och hans bilder kommer publiceras med hans riktiga namn och länk till hans hemsida. Vi är vänner, vi har sonen och vi bor i samma stad. Men bloggen är min, bloggen är mitt hem, mitt liv, min dröm.

Och jag måste göra bloggen fri också! Och det går inte att hela tiden byta namn och hoppa runt, det är dags att landa, både i livet och i bloggen och då får det bli så här! Det blir lättare att skriva från det perspektiv jag har nu, än att fundera på hur jag har formulerat mig innan, så man förklarar sig om och om igen. 

Så, detta är jag! Jag har flyttat till stan, vi bor på en adress som har med mitt smeknamn på lägenheten att göra, så Tullen passar bra! Jag bor ensam med min son, som jag har tillsammans med Pappa Fotografen. Vi delar även den underbare Scooby Doo, ridgebackhanen på ca 1,5 år som liksom sonen bor hos oss båda. 
Jag heminreder gärna, sjunger lika mycket och älskar min son, min familj och mina underbara vänner, som Väninnan med de franska nerverna, Väninnan sedan 20+, Modern, Fadren, och sonens vänner med mest Stor Begynnelsebokstav. Sedan har jag även en guddotter Liv, som Jonton kallar för Gudlillasyster och han själv då är Gudstorebror, så klart! 
Jag sjunger i Kyrkokören och har hoppat av Gospelkören så jag vet inte om det blir några fler solon på ett tag nu. Vi får väl se. Och kanske kommer gospelkören in i livet igen, om jag känner att det kommer gå ihop tidsmässigt. Jag älskar min blogg och jag ser fram emot att få utvecklas vidare med den nya delen av mitt liv! Ja, jag trodde precis som alla andra, att jag skulle gå under när separationen var ett faktum, men jag gjorde inte det! Och även om livet fortfarande är väldigt nytt, rutiner och "regler" är inte satta än så går livet vidare - och det går bra!

Nu börjar vi: 
Här är minifamiljen, Mamma Maria och Jonton, Mamman i Stan.





7 kommentarer:

  1. Oj se där, klart jag hänger på din nya resa! O först att kommentera verkar jag va också! Hedersamt och spännande! Skulle just tillägga en sak om bullarna nämligen ... jag hann inte heller göra dom, men det gör inget. Vi gör dom en annan dag, ellerhur?! :-)

    Kram o lycka till med nya bloggen!
    Mira

    SvaraRadera
  2. Ja, jag vill gärna följa dig nu på din nya blogg oxå pch naturligtvis på ditt "nya liv", vet hur det är och känns att börja om och hur det är att alltid ha smärta.
    Många kramar Kicki

    SvaraRadera
  3. Jag följer med dig! ;) Superfin bakgrund! GOD JUL på er båda!

    SvaraRadera
  4. Jag har också hittat hit! Vilket fint inlägg du skrev. Många kramar!

    SvaraRadera
  5. Oj, det har hänt en hel del, och då kan det vara underbart med en nystart! Jag följer dig gärna. //Helen

    SvaraRadera
  6. Även jag tittar in allt som oftast, men är dålig på att kommentera:/ Ha en God Jul i Nya lägenheten. Kram/Anette

    SvaraRadera