Ja, herregud!
Det går ju upp för en då och då, jag är singel! Det känns inte så, men det är väl för att jag har barn antar jag. Men jag är ju relativt ny i den här staden, bara bott här i ca 3 år, jag är inte mycket för att hänga på krogen eller i baren... Och ärligt talat, hur många av er har hittat varandra på biblioteket? På sonens förskola jobbar bara tjejer, så det är ju inte direkt intressant fniss
Så var hittar man dem då? Vilket problem... Var finns det singlar någonstans?
Internet - jodå, jag vet!
Singelparty - ska visst vara ett i Stora Människobyn i januari.
Singelresor - jo, men var huserar man barnet i en vecka?
Ja, datingsidor är väl det som man kanske kollar först, eller?
Jag har tillbringat lite tid på en datingsite. Och det är väldigt intressant att läsa andras presentationer. Hajdykning, bergsklättring, fallskärmshoppare - toppen! Inget för mig...
Vill ha fler barn - nej tack! Det räcker med det jag har!
Röker, snusar - nej tack!
"Jag är diskret" - VA?! Lägg av!!
"Vi bor tillsammans fortfarande, men endast för barnens skull." - Ok, ring inte mig då!
"Vill du ha k*k i natt?" - Rakt på sak är bra i vissa avseenden, men vad i hela världen fick dig att tro att jag var intresserad av just det?
"Välhängd som en häst" - ooookeeeyyy.... Nu är jag rädd...!
Jag tänkte aldrig på att det kan vara så svårt att träffa någon, när jag var tillsammans med Fotografen (nä, varför skulle jag? Jag var ju i ett förhållande!) Men nu när jag sitter här i andra änden så blir det lite mer påtagligt. Hur gör man? Vad gör man? När gör man det?
Finns det någon speciell tidsram som man måste vänta innan man date:ar igen? Varför skulle det göra det egentligen? Om ett förhållande tar slut och personerna inte mår bra av det - helt ok, då kanske man ska landa först. Men om det inte är så då? Om man inser att man faktiskt inte har de där kärlekskänslorna för varandra längre, finns det då någon speciell tid man måste vänta innan man får date:a igen?
Det är väl så att oavsett när man går vidare så blir någon upprörd... Eller hur?
Det finns ingen perfekt tid för att separera och det finns ingen perfekt tid för att träffa någon ny!
Lika lite som man kan bestämma sig för att älska någon, lika lite bestämmer man sig för att inte älska någon eller älska någon annan?!
Ja, jisses jag är singel...
Gud, vad långtråkigt!
Tack för tipset!
SvaraRaderaBra skrivet där, det här med förhållanden är verkligen komplicerat. jag och min sambo har varit ett par i tre och ett halvt år, och senaste halvåret har varit grymt stormigt med resultat att jag flyttade ut några veckor. Hade vi kunnat välja att sluta älska varandra hade vi nog gjort den, men kärleken är så förbannat stark. Däremot krockar våra personligheter och viljor allt för oftast. Så kärleken är inte lätt att ha å göra med. Kunde man välja vore livet mycket, mycket enklare. :-)