Den om kärlek

Ja, jag vet!
Jag har lovat er en del smaskigt om mitt kärleksliv... Tyvärr är det ganska skralt på "smaskigheter"...

Jag önskar så hett att det kunde finnas någon här som ger mig den där kramen jag behöver för att orka igenom resten av kvällen, eller som kan ge mig den extra energin att sätta mig med rapportskrivandet igen. Jag önskar att det fanns någon som höll om mig när jag ska sova eller som kan säga "Stackars dig!" när mitt öga gör ont nu...
Jag önskar lika mycket att det fanns någon som skickar ett "Tänker på dig"-sms och stör mig i skolarbetet. Någon som kan dra en hand över min rygg när han går förbi mig, någon som kommer och möter mig vid ett café för en snabb kaffe innan vi båda behöver åka hem till vårt igen.

Jag önskar inte någon som delar varenda minut av mitt liv, jag vill inte ha en ny sambo, jag vill inte ha en ny pappa till mitt barn - han har en pappa! Jag önskar inte att mina liv blandas ihop än. Jag vill vara Mamman, Dejtande Mamman och Mamma Studenten. Jag är alltid mamma, oavsett vilket "liv" jag lever, så är det bara, jag kommer fortfarande ringa min son och säga godnatt, jag kommer fortfarande oroa mig när han inte är här, så är det bara, jag är först och främst mamma!

Men jag har ju redan skrivit om det där med egen lycka. Jag säger inte att jag behöver en man för att vara lycklig, men jag saknar en man som får mig att känna mig lycklig. Saknar närhet, omtanke, längtan, kramar, pussar och allt annat...

Ja.. Så är det... Men tack till Söta S som knuffade lite på mig idag, så jag tar mig ur mitt skal och får fnissa lite angående mitt skrala kärleksliv! Det är härligt med en egen liten hejarklack i sin ringhörna när man själv tappar modet!

Bild internet

Att nästan bli bortgift

Min mamma sa alltid till mig när jag var ledsen över någon kille, att hon skulle fixa en man till mig, hon skulle köpa en åt mig!

Även om jag ju visste att det inte gick att göra så och att smärtan endast var min egen så har hon i alla fall alltid sina känselspröt ute!
Så igår fick jag ett meddelande på WhatsApp från henne att hon minsann hade hittat en kandidat nu, och sen kom bilden nedan (för det verkar som om appen lägger bilden underst..?)
Hon och fadren hade varit ute och kört igår och hamnade hos en singelbonde! Japp, "Bonde söker fru"-Martin är singel igen! Så nu ska det snart åkas dit igen så jag kan flirta in mig!

Men frågan är, jag... som bonnmora?? Bra eller anus??

Men snygg är han i alla fall och titta får man alltid göra!

Att se ut som en fågelholk

Alltså... Jag får helt enkelt förklara sen, men detta är min sena middag, snart med ett glas rött och fantastiskt sällskap!!

Happy fredag!!

Att nojja ihjäl sig

Medan jag sitter och nojjar mig sönder och samman över mitt känsloliv, med Väninnan Med De Franska Nerverna på chatten och Killkompisen Som Borde Varit Min Man på telefonchatten, så passar jag på att skriva lite här också! Tänk att det ska vara så svårt! Att det inte kan vara enkelt att träffa någon, bli kär och gå vidare med sitt liv, i en enda lycklig Askungen-fågelsjungande tvåsamhet! Varför ska man sitta här en tisdagskväll och gråta ögonen röda för att hjärtat vill så mycket mer!? Det är ju rent horribelt egentligen! Kärlek - vilket förbannat påhitt! Och ändå....

Ja, herregud! Det är minsann inte lätt att vara singelmamma idag!

Men tack till mina söta vänner på chattarna som håller av mig trots mina nojjor och som får mig att se livet klarare och som nyss gjorde om mig till Sandy i Grease, medans Väninnan Med De Franska Nerverna skulle vara hon med tuggummit! Eller så skulle vi vara Anne på Grönkulla, men då skulle hon vara Anne och jag fick vara kompisen istället (vet inte om jag vill det, var inte hon ganska korkad??)! Så från kärleksnojjande till Anne på Grönkulla och Preppy girl i Grease... Det är bra - det är precis vad jag behöver! 

Love you, guys!

Tidigare idag tittade jag in hos söta bloggväninnan Lotta med bloggen Min plats i solen

Hon hade satt ihop texten ovan och det stämde sååå bra in på mig! Jag vill också lova en massa "Jag SKA"-saker istället för "Jag ska INTE"-saker som man ändå aldrig håller! Så ja, ovan ser ni mina nyårslöften! 

2012 - välkommen att börja, när du vill!

Att vara singel

Ja, herregud! 

Det går ju upp för en då och då, jag är singel! Det känns inte så, men det är väl för att jag har barn antar jag. Men jag är ju relativt ny i den här staden, bara bott här i ca 3 år, jag är inte mycket för att hänga på krogen eller i baren... Och ärligt talat, hur många av er har hittat varandra på biblioteket? På sonens förskola jobbar bara tjejer, så det är ju inte direkt intressant fniss 

Så var hittar man dem då? Vilket problem... Var finns det singlar någonstans? 

Internet - jodå, jag vet!

Singelparty - ska visst vara ett i Stora Människobyn i januari.

Singelresor - jo, men var huserar man barnet i en vecka?

Ja, datingsidor är väl det som man kanske kollar först, eller? 

Jag har tillbringat lite tid på en datingsite. Och det är väldigt intressant att läsa andras presentationer. Hajdykning, bergsklättring, fallskärmshoppare - toppen! Inget för mig... 

Vill ha fler barn - nej tack! Det räcker med det jag har!

Röker, snusar - nej tack! 

"Jag är diskret" - VA?! Lägg av!!

"Vi bor tillsammans fortfarande, men endast för barnens skull." - Ok, ring inte mig då!

"Vill du ha k*k i natt?" - Rakt på sak är bra i vissa avseenden, men vad i hela världen fick dig att tro att jag var intresserad av just det? 

"Välhängd som en häst" - ooookeeeyyy.... Nu är jag rädd...! 

Jag tänkte aldrig på att det kan vara så svårt att träffa någon, när jag var tillsammans med Fotografen (nä, varför skulle jag? Jag var ju i ett förhållande!) Men nu när jag sitter här i andra änden så blir det lite mer påtagligt. Hur gör man? Vad gör man? När gör man det?

Finns det någon speciell tidsram som man måste vänta innan man date:ar igen? Varför skulle det göra det egentligen? Om ett förhållande tar slut och personerna inte mår bra av det - helt ok, då kanske man ska landa först. Men om det inte är så då? Om man inser att man faktiskt inte har de där kärlekskänslorna för varandra längre, finns det då någon speciell tid man måste vänta innan man får date:a igen? 

Det är väl så att oavsett när man går vidare så blir någon upprörd... Eller hur? 

Det finns ingen perfekt tid för att separera och det finns ingen perfekt tid för att träffa någon ny! 

Lika lite som man kan bestämma sig för att älska någon, lika lite bestämmer man sig för att inte älska någon eller älska någon annan?! 

Ja, jisses jag är singel... 

Gud, vad långtråkigt!