Ibland behöver man bara lite bebismys

Alltså när man får en chans till bebismys, då tar man den!

Eftersom jag inte kunde vara med och leka igår, så passade jag på att ta igen det idag. Med mysfika hemma hos mamma och sötaste lilla bebisen på besök. Jag har helt glömt bort hur det är att ha en sån där liten. En som inte himlar med ögonen när man säger att det är dags att ta på sig för att gå till skolan, inte suckar åt en när man, ytterligare en gång, påminner om att skorna måste på fötterna innan man går ut genom dörren. En som inte tycker att mössa är löjligt och som bara vill stå och stå och stå och plocka med allt man får tag på. Men det är inte utan smärta man bebismyser, själv lyckades jag få en sked rakt i munnen och nästan rätt in i ögat också. Nä, reflexerna är inte så snabba som för 6,5 år sedan. 

Men det tar jag så gärna, bara jag får känna de starka händerna, snusa lite i nacken och få lov att krypa runt på golvet för att få ett osuddigt kort på det rörliga objektet. 

Love, love, love