Som vi sa i bokhandeln: "Man måste ha lite Skäringer också"
Jag har inte många idoler, men jag har många jag ser upp till, som förebilder. Ni är fler än ni tror, även om jag ibland är dålig på att berätta det för er.
Ett avsnitt i boken handlar om hennes blogg. Hon har skilt sig, hon har hittat ny kärlek, hon har barn, ångest, mammahjärta och riktiga känslor. Och någonstans mitt i allt detta, humor och humör!
Igenkänning på hög nivå, och hon skriver om riktiga saker, verkliga livet. Om att få ett kryss i taket med den största och mest illaluktande spritpennan i världen, för att man faktiskt löser saker bra ändå. Trots ångesten, tårarna och det splittrade livet.
Om livet får vara verkligt, om man är ärlig och faktiskt gör sitt bästa, då får man också både tycka och uttrycka. För om vi inte gör det, då blir livet bara en fasad utåt och vem mår bäst av det?
Min förra blogg var ganska ytlig. Den handlade om den där fasaden som alla ville se, om att inte gå över den där linjen som alla måste följa.
Min nya blogg kan både vara arg, ledsen, besviken, glad och ytlig... Så vilket är mest äkta?
Jag kan få så mycket skit för att jag är ärlig, det har jag fått i hela mitt liv, för att jag aldrig gjort vad som förväntats, inte gått längs linjen... Så, jag ändrade mig, för det krävdes av mig! "Gör så här, annars är inte JAG lycklig"... Nähä... Det tycker jag är tråkigt..för DIN skull, men det är inte mitt ansvar...
Så, nu väljer jag väg!
Det kommer svida, det kommer uppröra, det kommer förlösa och det kommer hela... Kanske inte dig, men både mig och många andra...
Var och en tar ansvar för sin egen höna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar