Nu börjar mitt barn förstå hela den här "separations-grejen".
Han har precis varit hos sin far ett par dygn och när han kom tillbaka igår så var allt frid och fröjd. Men idag!!
Morgonen började som vanligt med att han vaknar supertidigt, går upp och säger god morgon, kryper upp i min säng och börjar prata om sina fotbollskort - ok, moder inte helt vaken strax efter kl 7... Och inte vaken nog för att diskutera fotboll... Men jag lyckades i alla fall få rätt på laget och sonen var nöjd med det.
Eftersom jag har min säng i vardagsrummet så är det inga problem med att han går upp "själv" och sätter på tv:n och pratar lite med mig samtidigt, jag svarar lite halvsovande och alla är nöjda.. Hund ville absolut ut och vägrade sovmorgon idag, så efter någon extra timme i sängen så var det bara att gå upp.
Då blev det dags för Stand Off!!
Sonen satt på toaletten och skrek åt mig att jag inte ville ha honom mer, jag försökte behålla lugnet, sonen skrek ändå högre och låtsas-grät, jag försökte fortfarande hålla mig lugn och sansad, nekade så klart till hans "anklagelser" men inget hjälpte.
Men en Scooby-film på tv och en utlovad lördagsgodis-påse, och en mamma som gick ut med soporna blev själva klimax. När jag kom in igen så satt han i sin soffa och pysslade med godiset. Och den "hemska mamman som inte vill ha honom längre" har blivit matad med Jelly Bears.
Ett-noll Mamma!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar