tisdag 12 juni 2012

Att uppleva något divine

Idag var det dags för den där intervjun, den sista etappen innan antagningsbeskedet som kommer om ca två veckor. Två låååååånga veckor...

Det som kändes som en vink från ovan, var när intervjuaren säger att hon känner igen mitt efternamn.
-Jag har jobbat med en Jimrell.
-Ja, det är min mormor!
-Menar du?! Hur är det med henne, vad gör hon, hur gammal är hon nu?? Jag kommer ihåg när hon gick i pension och vi åkte till Tosselilla...

Ja, så började min intervju idag! De andra två satt där, stackarna, och fattade väl inte riktigt vad som hände.. Det gjorde nog inte jag heller...
Bara att det kändes som en vink från ovan, att jag skulle slappna av. Få se om det var en riktig känsla eller bara önsketänkande...

Hem till en supersmutsig kille, smutsiga barn är lyckliga barn men vilken fight det ska bli varje gång han ska duscha!! Ännu en gång vann modern..

Nu ska det tvättas hår och sen kollas på reprisen av Sommarlovsmorgon, som vi ju inte hinner se innan jobb och förskola.

Over and out, from a God smacked!

1 kommentar:

  1. Hej! Ja, det kändes lite som att du fick en bra start på intervjun, men så satt jag också där och tänkte att du kommer säkert komma in, vi två andra var ju bara nervösa ;) Håller tummarna, för oss båda. / Sanne

    SvaraRadera