Måndag till fredag åker jag förbi ett hus. Ett ganska vanligt hus med rött tegel och svart tak. Gården ligger bakom huset, en gång in på sidan leder dit, där kan man parkera bilen. En grind, en dörr på utsidan och en på insidan. Huset ligger i ett L, på ovanvåningen fanns tre rum, där fanns en vit trappa med grå matta på trappstegen. Där fanns en gul småblommig tapet i köket en gång, sen blev det målat grått. På bottenplan fanns ett stort vardagsrum, kök, stort badrum med dusch och badkar och gästrummet med garderober och klädkammare.
Bakom klädkammaren finns ett lönnrum..
Ena rummet på ovanvåningen är totalrenoverat och hade ljusgröna tapeter och mörktbrunt golv. På två av väggarna satt en bård med nallar...
Jag valde den tapeten, jag valde den bården, vi valde golvet, du satte upp lamporna i taket.
Jag målade trappan, du godkände mattan som liknade italienskt stengolv, vi målade köket. På väggen i vardagsrummet hängde den fantastiska bilden du tog på vår son när han var 10 månader.
Vår son är född i det huset, han är döpt i det huset och vår Jack Russell bodde där med, innan han blev sjuk.
Vi hatade badrumstapeten... Jag hatade alla spindlarna och var livrädd för garaget och gräsklipparen.
Det känns som om det är ett helt liv sedan vi bodde där. Jag vill inte vrida klockan tillbaka, bara påminna om att allt har inte alltid varit dåligt... Även om det känns så ibland...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar