Men för min egen del blev det inte riktigt som jag tänkt mig igår.. Något som var oundvikligt "togs hand om" men resultatet svider.. Det bränner som eld i hjärtat och det hjälper inte att jag visste om att utgången blev som beräknad, sorgen är ändå större än själva saken i sig..
Och idag läser jag att en vän också tampas med jobbiga tankar och känslor, är det någon form av epidemi?
Varför kan inte allt bara flyta lätt ett tag?
Efter en två timmar lång PW längs havet igår efter jag kom tillbaka hem, så har jag bestämt mig - nu stänger jag hjärtat en aning.. Dörren står på glänt så om DU vill, kommer du alltid tillbaka in...
Vissa dagar är tyngre än andra. Min gårdag kom upp till den gråskalan pga ensåndärniabråkochstök-dag med barnen och sen hade både jag och Kärleken kort stubin och då blir det som det blir. Dessutom träffade jag som hastigast en väninna som har gått ner 24 kg sen januari pga en magsäcksoperation. Det kickade givetvis igång mina vikttankar igen. Magoperation är inte min väg att vandra, min väg är en väg jag måste stanna på och inte lockas in på närmsta avfart som alltid leder till något gott. Men en Quickfix hade ibland varit skönt.
SvaraRaderaMen skit i mig nu! Vad är det som har hänt i ditt liv? Ett bra men jobbigt beslut?
Kram & kärlek