torsdag 5 januari 2012

Att vara annorlunda?


Jag fick frågan idag om jag var en sån där bullmamma, en som alltid hade något hembakat i frysen när det kom gäster... Jag svarade ja, jo, det är jag väl då...och frågade samtidigt om det inte var bra...

Är det så? Är jag så annorlunda? Att jag hellre gör det själv än handlar färdigt?
Ja, jag bakar jättegärna bra! Det är det roligaste jag vet, speciellt när sonen hellre väljer mitt bröd än köpebrödet! Jag älskar när någon kommer in och drar ett djupt andetag och säger att det doftar gott! Jag älskar att se när andra äter av det jag gjort, och saker och ting tar slut! Men annorlunda?
Igår var det ju ingen som missade att jag lyckades med surdegsbröden (troligen bara ren tur..!!) och att jag samtidigt gjorde marmelad. Det receptet har jag fått order om att lägga upp på bloggen, kan tänkte jag skulle skapa en ny sida som heter recept och lägga mat- och bakrecept som jag visar här, där på den sidan, vad tror ni om det? I alla fall, idag passade jag på att göra potatismos med närproducerade bakpotatisar och palsternacka, varm mjölk och smör, till hemgjorda köttbullar (denna gången inte mina, men jag rullar också köttbullar) och hemgjord lingonsylt (den var inte min och det har jag aldrig testat - den kom från modern). Brunsås gör jag själv dock ingen idag. Och till efterrätt ville sonen ha vaniljglass och chokladsås, glassen har jag köpt men det ska jag snart lära mig, men chokladsåsen gjorde jag själv. 
Så på två dagar har jag gjort bröd, marmelad, potatismos och chokladsås, är det onormalt??

Eller är det bara så att alla som inte bloggar, bara inte vet om att vi finns? 
Kan det var enkelt??

Ja, så säger vi att det är, eller så får jag acceptera att vara annorlunda, och ärligt, vem vill vara "vanlig"?!



2 kommentarer:

  1. Jag älskar att baka och laga från grunden :) så då är vi 2.kram

    SvaraRadera
  2. Räkna till en till, så då är vi tre:)
    Men en viktig sak har jag lärt mig, att även om det är kul att både göra allt o sedan få uppskattning så får det inte gå så långt att man stressar halvt ihjäl sig bara för att man ska ha gjort allting själv. Ibland duger det med köpt oxå. Det fanns en tid då jag la sån press på mig själv och allt hemgjort att jag antingen var helt slut när vi hade gäster eller massor av dåligt samvete o humör för att jag inte hunnit med o blivit tvungen att köpa färdigt! Idiotiskt och nu har jag en mycket mer avslappnad inställning o gör det som är roligast.
    Allt gott till oss som är annorlunda:)

    SvaraRadera