Att vara närvarande igen

Legoland 2009

Ja, Blogglandia, tänk vad det kan hända mycket på så kort tid!

Kände att det var dags att komma tillbaka till det som ger mig styrka, pepping och utlopp för alla mina knasiga idéer.

Men livet tog en lite annorlunda vändning. Något jag verkligen inte hade räknat med, så jag landade platt på magen och tappade luften.... Nu så här tre veckor senare (jisses, redan??) så känner jag väl att jag hunnit ikapp mig själv så pass att jag kan börja höja huvudet igen och försöka andas med lugna andetag. Det är en bit kvar att gå, men jag ska klara detta också.

Något jag märkt under de här två åren i skolan är att jag verkligen är starkare än vad jag själv tror! Jag har gått från ganska naiv, till en självständig person som kanske är lite för misstänksam mot livet ibland, men som även kan släppa garden och ta in det lilla och vackra. Jag orkar mer än vad jag tror och även om jag känner mig besegrad, så hittar jag det där lilla kornet av styrka som gör att jag helt plötsligt dragit mig upp igen. Jag har insett att jag har en fantastisk familj, även om mor och jag kan driva varandra till vansinne ibland. Jag har en underbar stark MiniMan som är det absolut bästa jag gjort i mitt liv och som är min klippa genom allt!

Jag har underbara vänner som peppar, stöttar, skäller på mig och talar sanning om allt - smärtsamt ibland men alltid uppskattat när jag "kommit ut i andra änden". 

Nu är det bara veckor kvar innan jag går ur skolan... Veckor, liksom... Jag har ett examensarbete som ska lämnas in och en sak till - jag har en flytt att planera! Jojo, Minifamiljen kommer flytta! Inte bara flytta, byta stad till och med! Eller stad och stad, byta by. Och sonen kommer byta skola och katten kommer byta fönster att titta ut ur. Och jag kommer kunna cykla bland rapsfält (så länge de blommar) och sitta på en uteplats i morgonrock och dricka kaffe. Och vi kommer aldrig mer slåss om badrummet, för med två handfat, ett badkar och en dusch, får båda plats. Och jag behöver inte boka tvättstuga längre, jag behöver inte heller be min mor tvätta åt oss för att det är hopplöst att få tvättid.

Jag behöver dock sälja av nästan hela hushållet, eftersom med denna nya början, måste också nya minnen in - inte möbler från ett gammalt förhållande, eller saker som inte ens passar ihop. Inte mer...

Minifamiljen flyttar till Jakriborg i sommar! Och vi längtar!

Älska varandra, var ärliga mot varandra, ta hand om varandra och framför allt - var ärliga mot er själva!

Love!