Den om att tänka färdigt och göra upp en plan

Nu vet jag! Nu har jag tänkt klart! Så här är det;

Jag är den där som skrattar för högt, alltid lyckas fatta skämten sist, säger konstiga saker som jag ganska ofta får äta upp senare. 

Jag är lite för bred om höfterna, har för stora lår, ett hår som lever sitt eget liv och ögon som skiftar färg från gröna till bruna. Jag driver två bloggar, en om singellivet och denna. Jag har varit arg, ledsen, förtvivlad och "glad" över att mitt förhållande sprack, men aldrig förvånad. Jag hittar inte rätt i dejtingjungeln eller så har jag bara blivit för kräsen och bekväm på "gamla dar'". Jag ska fylla 38 och kämpar ständigt med min vikt. 

Jag föddes med ett födelsemärke på sidan av ansiktet, ett eldsmärke, eller som det senare blev känt som; "The Curse"! Märkt redan från början att gå min egen väg, alltid sökande efter godkännande, tillhörighet och min plats. Jag är också multisjuk. Jag har fyra och en halv kronisk sjukdom, som ställer till det, som lyfter mig och som är mitt kors att bära. Det är också en perfekt undanflykt för folk som inte orkar lära känna mig ordentligt. Efter en knäoperation i januari som inte blev så lyckad, så är jag även deltidshaltande.

Jag har världens bäste son, som ibland driver mig till vansinne! Han har varit tågångare sedan ett års ålder och höll på att hamna under skalpellen för att förlänga hälsenorna, men det blir skenor istället som vi hoppas ska hålla honom borta från operationsbordet. Han har även patent på det enda rummet i vår lilla lägenhet, som har dörr om vi inte räknar med toaletten (och det gör inte jag). Detta i sin tur, betyder att jag inte har sovit en hel natt sedan vi blev med katt, lite hastigt och lustigt och ibland inte helt genomtänkt. Han är älskad över molnen men ligger hela tiden på gränsen till att få bo på balkongen, eftersom han anser att dricksglas är överreklamerade, porslinssaker bör ligga i bitar på golvet och att jag endast är en språngbräda för att kunna hoppa högt upp i bokhyllan kl 4 på morgonen. Katten alltså, inte sonen... 

Jag har ett år kvar i skolan, minimal ekonomi, vilket gör att jag gärna shoppar för mycket när jag kan. Men ändå anser jag att vi är värda det vi handlar, ibland måste man få unna sig lite nytt! När jag väl pluggat klart ska jag bli Hälso- och sjukvårdsadministratör, eller lättare sagt, läkarsekreterare. 

I livet är jag ärlig, känslig, älskad, ogillad, gnällig, superglad, trevlig, snäll, ironisk, glömsk och fladdrig. 

Det är dags att bloggen blir ärligare och mindre glättig, mindre tramsig. 

Så det kommer bli träning, inredning, skolan, sonen, katten, lägenheten, sorg, känslor, smärta, ironi, fladder och en lite dejtingliv. Den kommer bli mer som jag, mycket leende, med stort hjärta, med alla sidor nära och stundtals lite ledsen. 

Så, klart! Nu är vi överens, bloggen och jag! Nu kör vi!