En dag så långt borta

Så kom då dagen. 

Den som känts så långt borta. Som jag aldrig trodde skulle komma närmare, som känts som om den var en evighet bort. Dagen då vi satt i klassrummet och pratade om hur vi ska lägga upp vårt examensarbete. Det där stora arbetet, som hägrat, skrämt, pirrat och varit det stora målet vi strävat mot. 

Det kändes så konstigt att vi satt där, cirka 20 stycken som har så mycket mer erfarenheter nu, så mycket mer konstiga frågor som verkligen handlar om jobbet (inte som första dagen när vi bara såg ut som fågelholkar allihop). Där satt vi, gick igenom målen, punkterna och hur det ska läggas upp. Opponering och arbeten, LIA och hur vi hanterar våra handledare. 

En helt overklig dag, som började i sorg och som avslutades i skratt som fick magen att krampa. 

Tiden som jag skrev om igår, den har alltså snart tagit slut. Snart har det gått två år, där vi delat, skrattat, gråtit, bråkat, varit trötta, lunchat, skrivit, förfärats, tentat, utvecklats tillsammans. Och snart ska vi skiljas åt. Att sitta och prata om examensmiddagen och säga hejdå till dem som inte skulle med ut och äta på eftermiddagen (Hejdå, vi ses i maj! - udda avskedsfras) det gjorde allt så mycket mer verkligt. Dagen som var så långt borta, är bara runt hörnet. Hörnet, liksom, ni förstår - hur nära som helst! En familj kommer splittras, en klass kommer gå ut, nya elever tar vid - men vi som helhet kommer upplösas. Otrolig separationsångest! 

Men idag, var det VG-dag på sista tentan, massa öl och skratt som kommer kännas även imorgon! 

Och det räcker för idag - en helt underbart udda dag i slutet av februari, där en helt ny början väntar bakom ett hörn som är så nära att jag nästan kan nå det från där jag sitter nu. Den där dagen, alltså. 

Så skrämmande underbar! Och så otroligt nära! 

TGIF

Woman In Red och en extremt driven kvinna

Alltså jag måste ju bara promota lite!

En vacker kvinna i min vänkrets har dragit igång detta eventen i Ystad, som jag vet kommer bli helt fantastiskt! I samarbete med 1,6 och 2,6 miljonersklubben så kommer hon nu hålla en inspirerande och fantastiskt eftermiddag på Ystads Saltsjöbad med föreläsare, goodiebags och underhållning.

Om du inte redan har tagit chansen att norpa åt dig en biljett, så gör det nu!

Eventet är den 8/3 och jag garanterar att detta inte är något du vill missa! 

Så skynda, skynda, skriv in datumet i kalendern, hugg en biljett och passa på att njuta av en fullspäckad eftermiddag!

Och ja, du hinner hem till Mello-finalen, så passa på att börja den glittrande kvällen, med ett sprakande gäng i Ystad!

Det är onsdag, fast tisdag

Idag har kylan tagit tag i oss igen. 

20 stycken frusna själar som suttit i ett klassrum och slagits om värmefläktarna, snörvlat i kapp och tyckt allmänt synd om oss. Sen kunde ju inte dagens ämne om arbetsrätt pigga upp oss speciellt mycket heller, så energin gick från låg till obefintlig... Stackars George, han suckar lite snällt och skakar på huvudet och mumlar "Vi har problem" när vi sätter igång och diskutera och gestikulera. När vi har handuppräckning på vad som är en auktoritär ledarroll och en demokratisk och vi inte ens kan enas om det - då ser vi förtvivlan i hans ögon och jag kan riktigt höra hans tankar: "Aldrig igen - jag säger upp mig!"

Men arbetsrätt - nä, det är inget för mig... 

Visst är det bra att veta om skyldigheter och rättigheter, men vilken lag som stödjer vad, nej tack, jag tror jag letar upp en varm brasa istället och halvsomnar framför den....

Efter gårdagens Lundautflykt så sitter nu sonen och spelar sina nya Wiispel. Katten tycker husses ansikte är alldeles för ohårigt och gör sitt bästa för att gnugga av sig några hårstrån på den lille mannen som försöker rädda sina spelkontroller från kattassar och attackmonster. Själv sitter jag med immunte och begynnande nackspärr och har lite ångest över att jag hela tiden måste ha kalendern framför näsan för att komma ihåg vad det är för dag. För jag är inte överens med världen, för mig är det onsdag.... men jag kommer ju få ge mig när onsdagen väl börjar, om jag inte vill känna mig som om jag fastnat i en skymningszon där samma dag utspelar sig om och om igen. Så ok då, det är väl tisdag då, men jag vill att det ska vara onsdag, kan vi samsas om det?

Love

Äntligen kan jag redigera igen!

Yeay! 

En kall och grå söndag som denna passar sig perfekt att försöka installera Photoshop på lilla datorn. Har saknat redigeringsprogrammet så fruktansvärt mycket och nu är äntligen problemet löst! Den lilla datorn har ju ingen cd-läsare så ja, det krävdes en del innovativt tänkande! 

När jag ändå är i farten med foton och redigeringsprogram så passade det ju bra att leka lite med ett foto jag tog för någon dag sedan när snön bildligt talat flög från alla håll! Samtidigt sitter jag och flyttar alla foton från gamla datorn till Dropbox (inte helt övertygad över att det är ett program som faller mig i smaken men ok, någonstans måste jag börja).  Tycker bara det tar så himla lång tid? Säkert något jag gör fel, som sagt, jag är lite trög i starten...

Denna söndag bjuder även på middag hos modren och fadren. Och en miljard frågor tror jag. 

Tillbaka till fotoflyttande och söndagsmys!

Ta hand om er, fina ni!

Love

Ett slut och en ny början

Det blev ju en liten bloggpaus, behövde landa lite i det nya året och fundera på vart jag är på väg.

Är det inte så? Man har så många förhoppningar inför ett nytt år så det blir nästan lite överväldigande när det väl kommer? Jag blir sån i alla fall. 

Har liksom alltid känslan av att nästa år ska minsann bli bäst! Och jag gillar den där känslan av att sitta sista dagen och tänka tillbaka på vad som har hänt. Jag ångrar aldrig något, det är livet för kort för, men jag kan önska att jag agerat annorlunda i vissa situationer. Och då bli det nya året en helt ny chans att agera annorlunda, att ha lärt sig något från det som hände. 

2013 avslutades mitt ute i skogen med vänner som är så nära mig så vi nästan är familj. Med en extremt stor men snäll hund och tre galna pojkar som inte kunde sitta still. Ut i skogen, upp för bergen, in igen, ut i mörkret, spela spel, skratta så de kiknade, slappa i sofforna, ut igen - ficklampor och eldkassar tända. Sova i "annexet" (en extremt kall husbil), läsa julklappsböcker, höra springande små steg och en försiktig knackning på dörren för att fråga om Mini var vaken. 

Vuxna som satt länge vid bordet, skrattade, pratade allvar, skrev visoner och drack Mai-Thais. Mat som förbereddes i timmar, dukning och pynta bord och hund. Bara den där lugna känslan av att allt är bara så rätt det kan bli i världen. Inget är farlig, inget är svårt - allt är bara underbart!

Och det nya året då? 

Jo, det fick ju en raketfart så det heter duga! 

Inte nog med att jag går in på min sista termin i skolan, så börjar en massa andra saker hamna på plats. Sånt där som jag bara drömt om, längtat efter och hoppats på - sånt börjar lägga sig som bomull runt hjärtat. 

Ja, ett slut och en ny början - fantastiskt!

Love

Och så började 2014

Så kom då första snön! 

Och den slutade inte komma, precis som det brukar bli här i söder. Minimannen är ju toppenglad och vill aldrig gå in - han passar på att kasta sig i varje snöhög som finns både på väg från skolan och till, det grävs hålor och vi har hittat på en ny sport - snöbollsfotboll... Kommer kanske aldrig bli en OS-sport men den håller en mamma varm medan hon och Minimannen väntar på bussen, borde kanske köpa mig en likadan overall jag också så jag slipper frysa. Inget är så kallt som att stå still i 20 min och titta på en 140 cm glad pojke i en snövall!

Strax innan snön kom, ramlade det in ett mail. Att min fina vinst från KyssJohanna hade kommit in på lager!! Yeay!! Vackert inslaget och ett fint kort med grattishälsning fick hjärtat att fladdra okontrollerat! Mitt Sparkel Karma - jamen ni ser ju, det är ju kärlek vid första ögonkastet! 

Och kärlek vid första ögonkastet... Det verkar visst vara ett motto för det nya årets början. 

Tänk att 2014 kunde börja så bra!

Love